Bloggserie: Ped nätverk


Här kommer den samlade bloggserien om Pedagogiska nätverket som har haft stort pedagogiskt inflytande i Sverige.

Del 1: Introduktion

Del 2: Hans-Åke Scherp del 1

Del 3: Hans-Åke Scherp del 2

Del 4: Mats Ekholm

Del 5: Steve Wretman del 1

Del 6: Steve Wretman del 2

Del 7: Steve Wretman del 3

Del 8: Grundskoletidningen

Del 9: Tomas Kroksmark

Del 10: Barnuppropet

Del 11: Övriga aktörer

Del 12: Sammanfattning

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

57 thoughts on “Bloggserie: Ped nätverk

    1. Hej Stefan och Johan!
      Det är ett öppet nätverk. Alla som vill säga något om skolan får göra det.

  1. Stefan!
    Jag känner till detta nätverk, men har ännu inte fördjupat mig i deras verksamhet. Men när det gäller Ingrid Carlgren så klamrar hon sig fast vid makten på ett sätt som ger en aha-upplevelser när man ser vad som händer i omvärlden på tv. Hon har aldrig någonsin varit tydlig och hon körde Lärarhögskolan i Stockholm i botten. Nu har hon hittat nya forum för att få möjlighet att fortsätta sitt tolkningsföreträde.

    Tack för tipset Stefan!

  2. Hej igen Johan!
    Har du läst Manuel Castells tre band om Informationsåldern och nätverkssamhällets framväxt”? Själv har jag slutat att förbluffas och frågan är om man ska engagera sig i nätbaserad kommnunikation, det blir väl i slutändan något nätverk av det hela.

  3. Hej! Undrar om det finns en motpol till detta nätverk som du skriver om ? Vilka förspråkar och sprider rätt syn på skolan enligt dig? //AH

    1. Hej Anders,
      Något nätverk som är motpol till detta nätverk finns det inte, i alla fall inte som jag känner till. Det finns enskilda individer som står för något annat, enligt mitt sätt att se på det hela.

      Den kanske främsta är Per Måhl, författare till studentläromedel och lärare. Bo Sundblad som är läsforskare och tillika den som har tagit fram LUS är en annan person som företräder en annan linje.

      Men jag vet faktiskt inte.

      Johan

  4. Hm… Oaktat vad som står i kursplanerna så finns det väl alltid någon form av lånsiktiga mål för en undervisning? Mål som det kan ta lång tid att realisera fullt ut ”förmåga att tänka kritiskt” , ”förmågan att argumentera sakligt” eller saker i den stilen. (?)

    Sedan finns det väl kortsiktiga mål för undervisningen (”konkretiserade mål”)som realiseras på några lektioner eller över en månad eller en termin… ” Eleven ska efter momentet kunna ta ställning i en aktuell samhällsfråga utifrån sina intressen och behov och kunna argumentera för den på ett sakligt och övertygande sätt”…. När en viss elev argumenterar i något slags ”provsituation” kan man tänka sig att förmågan att argumentera är mer eller mindre väl utvecklad och att den går att värdera med hjälp av något slags betygskriterier/kunskapskrav/(”mål att uppnå”)?

    Det viktiga, som jag ser det, är då att de kortsiktiga målen, undervisningen, ”provsituationen” och bedömningen är utformade så att de stödjer en utveckling mot de långsiktiga målen (”mål att sträva mot”).

    Håller du med om min principiella beskrivning eller tänker du på ett annat sätt?

    1. Dan,
      Problemet med de två målen har varit att det varit förvirrande för lärarkåren, dels för att mål att sträva mot har varit så otroligt abstrakta och vida och dels att en del föreläsare har blandat ihop målen medvetet. Mål att sträva mot ska ligga till grund för lärarens planering, mål att uppnå för bedömning.

      Däremot håller jag med dig i ditt resonemang.

  5. Det är ett imponerande, gediget och viktigt arbete du har gjort Johan. Det måste ha tagit massor av tid och jag vet inte hur mycket tack du har fått. Jag vill i alla fall rikta dig ett stort sådant. Från oss lärare givetvis, men framför allt från våra elever – de verkliga offren för detta nätverk.

  6. Jag började som SO-lärare på hgst 1968, så man har ju sett en o annan guru passera. Scherpen är svårt att glömma: han tycktes finnas med överallt och många av oss tyckte han var knepig och otydlig, inte minst kring de resonemang du kikat extra på – ”strävansmål” och ”uppnåendemål”, plus det där med ”forskningen” förstås… Det blev klart rörigt och vi var många som gick på egen magkänsla istället. Det var nog det som gav energi och glädje att jobba på i 40 år! Du skrev nånstans att det ska vara kul i skolan och det kan jag hålla med om. Utan glädje kan man inte producera, vare sig inlärning eller något annat.
    Du gör ett enormt jobb. Hur hinner du med allt?

    1. Hej Bengt,
      Den där beryktade magkänslan är det tur att det är så många lärare har gått på, att så många inte har fallit för modets nycker.

      Tack för de uppmuntrande orden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s