Manifest

Jag heter Johan Kant och är sedan september 2019 grundskolechef i Norrtälje kommun. Tidigare har jag varit skolledare i tio år på Vikingaskolan, en F-6-skola i Haninge söder om Stockholm. Innan rektorsjobbet var jag SO-lärare på Jordbromalmsskolan i drygt nio år. Jag bloggar helt privat och skriver inte om Norrtälje kommun. Detta är en princip jag har med hänsyn till mina medarbetare och kollegor i Norrtälje. Eventuellt kommer det glädjebesked i form av bloggar, poddar eller filmer från Norrtälje – men vi får se. Det kommer då bara handla om positiva besked och med respekt för de anställda i Norrtälje.

Jag blev lärare för att göra skillnad! Som den gamle punkare jag är avskyr jag orättvisor. Barn och ungdomar har rätt till kunskap och rätt att ta kontroll över sitt eget liv. Vi lever idag i ett komplicerat samhälle, där kraven har höjts på den enskilda medborgaren. Då anser jag att det är på sin plats att alla barn och ungdomar får rätten att lära sig det som krävs för att bestämma över sitt eget liv. Till exempel att alla kan läsa så bra att de kan tillgodogöra sig de instruktioner som kommer hem i brevlådan när de ska placera sina pensionspengar (PPM). Vi är inte där ännu, men det är baske mig dit vi ska!

Du som läser min blogg kan tycka att jag är en gnällig typ som hela tiden har något att klaga på, att jag bara lyfter fram som är direkt dåligt. Det är korrekt uppfattat. Alla de fantastiska saker som sker i skolan låter jag andra skriva om och så koncentrera jag mig på bara dåligheter. Och jag ger mig inte. Jag fortsätter att hela tiden granska händelser och personer som har en annan agenda än att se till att alla elever lär sig grundläggande kunskaper.

Jag vet att jag i och med min blogg blir en obekväm person, att jag trampar en del på tårna och att vissa inte vill ha med mig att göra. Människor gillar inte någon som pratar klarspråk och som kommer med obehagligheter. Eller att jag namnger personer – värsta tänkbara! Människor i mellanmjölkens land vill att allt ska vara bra. Det är jobbigt med ifrågasättande personer. Men det struntar jag i,  jag värnar elevernas rätt till en bra skola. Jag tycker också att alla bra lärare som finns i Sverige ska lyftas fram på sina skolor, att de ska bli föredömen. Jag vill att lärarens arbetssituation, lön och status ska lyftas upp till rejäl diskussion och då menar jag att det ska handlas också, inte bara pratas. Jag vet av egen erfarenhet att det finns många lärare som gör ett fantastiskt jobb dag ut och dag in – i det tysta. Stå på er! För som jag brukar säga: Läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Tidigare har jag arbetat 9 år som  SO-lärare på Jordbromalmsskolan i Haninge. Det har varit fantastiska år i Jordbro och eleverna var/är helt underbara. Så många otroliga individer som bidrar med glädje och vilja att lära sig och gå framåt. Och så många olika kulturer som samlas under ett och samma tak – skolan. Detta bidrar till väldigt mycket positivt, många intressanta diskussioner och olika sätt att se på saker och ting. Jag kommer nog för alltid älska Jordbro!

Privat är jag gift med Elsa och har tre barn, Malcolm född 97, Douglas född 00 och Alma född 04.

Jordbromalmsskolan var en 6-9 skola där 90% av eleverna har invandrarbakgrund. Med det menas att 90% av eleverna har en annan kulturell bakgrund än homogen svensk (om det nu finns någon homogen svensk kultur idag). Det innebär att många elever kan vara födda och uppvuxna i Sverige, men har levt i en annan kulturell värld i Sverige. Exempelvis finns det många elever med turkisk bagrund, vilket innebär att man kanske umgås endast med andra turkar, ser turkisk tv och så vidare. I juni 2011 lades Jordbromalmsskolan ner och finns inte längre mer. Tråkigt!

Jag vill verkligen belysa att: Jag vill inte göra mig till tolkningsföreträdare för en hel skolvärld. Och Johan Kant har INTE facit på läraryrket eller hur skolan ska fungera. Det finns många andra kloka lärare som har andra perspektiv på skolan, men jag vill lyfta fram hur jag ser på skolan och har argument för det.