Mitt namn är Johan Kant och jag driver sedan 2009 denna blogg. Anledningen till att jag startade bloggen var för att jag ville få ur mig all frustration jag kände när det gäller skolans värld. Jag valde medvetet att bara skriva om det som inte fungerar inom skolan och det som är negativt. Jag valde också medvetet att ”hänga ut” de makthavare som missbrukar sina positioner. Där och då, alltså år 2009, visste jag att jag stängde många dörrar till att göra karriär, få igång en dialog med makthavare samt att eventuellt bli hotad (vilket jag också har blivit). Jag gjorde ett aktivt val att framföra mina åsikter för elevernas skulle och till en viss del för lärarkåren. Med åren har mitt engagemang för att stärka lärarkåren blivit starkare.
Jag kände då att jag inte kunde göra våld på mig själv och inte vara en person som alarmerade om vad som inte stod rätt till. Nu, långt senare, kan jag konstatera att det var värt mödan. Många problem som jag har uppmärksammat och som jag 2009 var ensam om att skriva om, t.ex. att det finns ett etablissemang som styr eller att skolan har monterats ner, har flera andra debattörer och även makthavare börjat diskutera. Jag måste faktiskt ta på mig lite av äran till detta.
I botten är jag utbildad lärare på Lärarhögskolan i Stockholm. I december 1999 tog jag examen som Grundskolelärare SO 4-9. Jag undervisade i 9 år i Jordbro, en 6-9-skola i ett mångkulturellt område i Haninge. I juni 2009 började jag en tjänst som biträdande rektor på Vikingaskolan i centrala Handen. Efter 3,5 år som biträdande tog jag över som rektor. Jag har i skrivandets stund varit skolledare på Vikingaskolan i drygt 10 år. Under min tid på Vikingaskolan har jag även gått rektorsprogrammet. Sedan september 2019 är jag grundskolechef i Norrtälje kommun.
Privat är jag gift med Elsa sedan 1995. Vi har tre barn som är födda 97, 00 och 04. Vi bor i villa i Älvsö, ett medelklassområde söder om Stockholm. Jag kommer själv från en medelklassfamilj där pappa var jurist och mamma var modist. I en villa i Enskede växte jag upp i ett tryggt område, som i en liten bubbla. I Kärrtorp, som var det närmsta centrum, fanns det ett Systembolag. Dragningskraften hos 70-talets missbrukare var högst påtaglig och jag träffade redan som barn på alkoholister, thinnersniffare och narkomaner i parken mellan det ”fina” villaområdet och det bitvis socialt utsatta Kärrtorp.
Denna upplevelse har påverkat hela mitt liv. Utbildningen till lärare och valet att först arbeta i ett mångkulturellt arbete i Jordbro och sedan ett socialt utsatt område i centrala Handen har givet för mig. Jag vill göra skillnad och är beredd att lägga ner mycket tid och energi på de barn och ungdomar som växer upp under helt andra förhållanden än vad jag själv har gjort. Även mina egna barn har det förspänt och vi diskuterar det då och då. Inte för att de ska känna någon skam och skuld för att de råkar ha fötts i en välbärgad familj utan för att få perspektiv och förståelse att kunna dela med sig.
Min inställning är att alla barn och ungdomar kan lära sig och ta kontroll över sina egna liv. Det är skolans uppdrag att se till att vi utbildar kompetenta medborgare som tror på sig själva.
Johan Kants blogg 