Per Måhl, betygsexpert, skriver i Svenska Dagbladet (SvD) 16/1-21 en eminent debattartikel om betygssystemet. Bakgrunden är att det finns en stark lobbygrupp som jobbar för att återinföra relativa betyg. Dödens betygssystem med en vidrig människosyn i botten.
Läs artikeln!
Skolverkets tjänstemän besvarar artikeln med en replik (SvD 19/1-21). Anna Westerholm, avdelningchef läroplaner och Anders Boman enhetschef nationella prov skriver så här:
”Det är inte lärarkårens fel eller bristande förståelse för kunskapskraven som är orsaken. Frågan gäller i stället hur rimligt det är att förvänta sig att varje enskild lärare ska kunna garantera att den egna tolkningen överensstämmer med alla andra lärares tolkningar runt om i hela Sverige. Vårt svar är att det verkar vara en övermäktig uppgift och med hjälp av datasimuleringar kan vi nu visa att det faktiskt går att uppnå väsentligt mer likvärdiga betyg om de nationella proven används på ett tydligare sätt.”
Man fortsätter längre ner i artikeln.
”Våra data talar samtidigt emot att lärarnas betygssättning skulle bli märkbart mer likvärdig med fler stödinsatser. Vi kan konstatera att olikvärdigheten i betygen kvarstår och därför instämmer vi i den bedömning som Betygsutredningen (SOU 2020:43) gör och föreslår fortsatta undersökningar av hur systemet kan omformas så att betygen kan bli mer likvärdiga och rättvisande. Lärarnas tid är värdefull och den tiden behöver framför allt läggas på undervisningen.
Samtidigt är det väsentligt att vi har betyg som går att lita på, för varje elev som ska söka vidare men också för att beslut ska kunna fattas på riktiga grunder. Det är centralt att komma tillrätta med problemen med olikvärdiga betyg, och vi välkomnar således en diskussion om de bästa sätten att göra det på.”
Här klargör ju Skolverkets sin tydliga ståndpunkt när det gäller lärarkåren. Man har ingen tilltro till lärare och alla de debattörer som förordar relativa bedömningar och relativa betyg visar ett sånt förakt och arrogans för lärarkåren.
Vinprovare, jurister, läkare, bilprovare, besiktningsmän är yrkesgrupper som dagligen kan göra bedömningar och klara det. Lärare i Finland, Norge, Danmark och alla möjliga länder världen över kan göra kvalitativa bedömningar. Är svensk lärarkåren intelligensbefriad? Är svenska lärare inte bildningsbara? Vilket lärarförakt!
Men på riktigt – har Westerholm och Boman över huvudtaget reflekterat över sitt eget och Statens Skolverks ansvar i frågan? Har tanken slagit Anders Boman att de nationella proven är och har varit av dålig standard under väldigt många år. Kritik har framförts under så många år och ingenting har hänt. Kanske ska Anders Boman koncentrera sig på att fixa sin egen avdelning istället för att lägga över ansvaret på lärarkåren. Kanske det är dags att ta hjälp av de verkliga experterna? Det vill säga de erkänt skickliga lärarna.
Har inte Anna Westerholm reflekterat över att dagens kursplaner varit katastrofala sedan de kom 2011 och att Skolverket inte genomförde någon fortbildning när det gäller kursplanens innehåll. Utlovade elevexemplen har uteblivit. Det är kursplanernas utformning som är roten till det onda – begriper inte Westerholm det? Innan man börjar laborera med relativa bedömningar eller hitta andra system för att få fram likvärdighet kanske man ska titta på de grava brister det nuvarande systemet har och det gäller både kursplan och nationella prov.
Åter igen visar Skolverkets tjänstemän att de är djupt okunniga. Åter igen! I så många fall som jag har återgett på den här bloggen – konkreta exempel där tjänstemännen gång på gång har hoppat i galen tunna. Minns ni min bloggserie? Om inte så rekommenderar jag dig att titta under referenser.
Än en gång visar Skolverket ett förakt mot lärarkåren.
Jag hoppas att regering, riksdag, lärarkår, lärarfack håller emot och säger ifrån. För om man sänker lärarkåren ännu mer så kommer ingen vilja vara lärare och då kan jag lova er situationen för svensk skola blir ännu mer problematisk. Ta mig på orden!
För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan eller reglera lärarnas arbetsuppgifter (USK:en)!
Referenser
Per Måhl_ Risk för ännu fler felaktiga betyg _ SvD
Skolverket_ Betygen måste bli mer likvärdiga _ SvD
Per Måhl_ Betygssystem beslutas av riksdagen, inte Skolverket _ SvD
https://johankant.wordpress.com/2011/03/19/kursplanerna-i-lgr-11-lagger-lararkaren-i-frysbox/
https://johankant.wordpress.com/2020/09/08/gastbloggare-oklara-besked-fran-skolverket/
https://johankant.wordpress.com/2020/06/23/skolverket-del-1-en-olycklig-eller-lyckad-start/
https://johankant.wordpress.com/2020/06/25/skolverket-del-2-hjalpen-kommer-2/
https://johankant.wordpress.com/2020/06/30/skolverket-del-3-reglering-till-gud-forbanne-2/
https://johankant.wordpress.com/2018/09/22/lognverket-igang-igen/
Skolverket trollade bort faktakunskaperna
”Fel att Skolverket obstruerade mot regeringen” – DN.SE
”Får Skolverket hållas har vi en generation utan kunskaper” | Skolvärlden
Johan Kants blogg 
Men Johan! 🥲
Det finns inga lärare i världen (förutom i Sverige) som självsvåldigt sätter betyg på sina elever. I Finland och Norge, som du nämnde, har de examensprov sista månaden på gymnasiet. Dessa rättas och betygssätts av externa censorer.
Det finns få lärare i världen som har så låg status som svenska lärare TROTS att vi får sätta betyg. Ergo. Det är just därför vår låga status. Utan yttre kontroll blir betygen förhandlingsbara och lärarna anses korrupta. Inför extremt rättade och betygsatta slutprov på gymnasiets studieförberedande program snarast.
Som gammal liberal och antiauktoritär frikyrkopastor och grundskollärare känner jag mig hotad av skoverkets resonemang om likvärdig betygssättning. Låt mig berätta varför:
Min uppfattning är färgad av två saker: min långa brottningskamp med den gamle guden, den som jag fick lära mig ”allt” om i missionskyrkan där jag växte upp och av det, som jag också lärde mig i missionskyrkan, att vara misstänksam mot den socialdemokratiska staten som ville träda i gamle gudens ställe. Den gamle guden var då fortfarande den gode guden.
Likvärdiga betyg låter som något självklart eftersträvansvärt men om staten ska gå in och säkerställa rättvisa betyg genom att ta ifrån läraren mandatet att bedöma kvalitén i den kunskap som är resultatet av lärarens undervisning och elevens vilja att lära, så är min existens som lärare hotad.
Det skulle kunna liknas vid ett teokratiskt maktövertagande av den gode guden (staten) vars allvishet är det enda som garanterar rättvishet i domen över Sveriges elever. Och Skolverket är förvisso hens profet.
Nästa steg är att staten standardiserar all nödvändig kunskap, ersätter lärarna med robotar. Det skulle antagligen inte leda till ett jämlikare samhälle men betygen skulle onekligen bli likvärdiga, vilket verkar vara statsutopisternas heliga vision. – O, gamle gud, ”ge mig eller en glad amatör”.
Min dystopi bottnar i att jag, efter nästan tjugo år som frikyrkopastor och därefter mer än tjugo år som lärare, har insett den tydliga kopplingen mellan det jag undervisar, hur jag undervisar och utfallet i form av lärdomar och fördjupat kreativt tänkande hos dem som lyssnar till mig. Det verkar för mig som att vi står inför ett vägskäl:
Om det är kunskap och tänkande som är målet med skolan så är det kanske värt priset att bedömningen riskerar att inte bli hundra procent jämlik.
Om det är likvärdighet som är målet då behöver vi en statsstyrd skola med känslobefriade robotar som lärare och bedömare. Det skulle dessutom bli mycket billigare.
Jag vet vilken väg jag skulle välja, men jag är bara en fattig syndig människa, ödmjukt knäfallande inför den allvise och rättvise gudens domar, vem hen nu är.
Kenneth Mellåker
Ett förtydligande till min egen kommentar:
Det är en omöjlig ekvation att en ska undervisa och en annan bedöma. Det förutsätter att bedömaren är Gud och att vi lärare överlåter oss i hens goda händer. Just så som som Paulus uttrycker det i 1 Kor 3:6-7 ”Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten. Varken den som planterar eller den som vattnar betyder något, bara Gud, han som ger växten.”
Hej Kenneth,
Tack för din historia. Intressant att höra hur du brottats med Gud och ditt uppdrag som lärare.
Kort kommentar. Jag återkommer längre efter arbetstid
1. Skolverkets talesmän avfärdar lärares fortbildning som ”stödåtgärder”! Sanslöst och en von obenattityd som diskvalificerar skribenterna. Förfärligt.
2. Mina So-elever, nu i religionskunskap, i 8an och 9an har bättre koll på kvaliteten i sin inlärning och mixen av kunskaper och åsikter än vad skolverkets politruker kan skryta med. Och så länge läroplanens centrala innehåll och kunskapskrav ser ut som de gör är de glada att det finns ämneslärare som har koll.
”Vinprovare, jurister, läkare, bilprovare, besiktningsmän är yrkesgrupper som dagligen kan göra bedömningar och klara det.”
Vinprovare fattar inga myndighetsbeslut precis som de flesta jurister inte gör det eftersom de flesta jurister är anställda i näringslivet och har oftast en rådgivande roll. Om bloggaren menar domare så kan deras beslut överklagas i tre instanser och de fattar inte ensamma beslutet utan det gör tillsammans med andra. Vidare så är ett rätt stort antal personer involverade i en dom där bland åklagare och polis.
Bevisbördan är bra mycket högre för en fällande än dom än någon lärare som ägnar sig åt allmänt tyckande. Bilprovare beslut kan inte överklagas men det handlar om en bil och de använder checklistor, modern teknik och robotar – så deras beslut är byggt upp data. Vidare handlar det om en bil. Läkares beslut kan överklagas och gillar du inte din läkare kan du gå till en annan läkare. Vidare så använder sig av läkare i allt större utsträckning av teknik som analyserar och bedömer data åt dem. Detta kan sägas om besiktningsmän.
Vad det här handlar om är att lärare vill ha friheten att bedöma och betygsätta utan insyn och ansvarsutkrävande. Med tanke på de åsikter som florerar i lärarkåren och de ofta illvilliga intentioner som finns i lärarkåren – kanske det är dags att bedömning och betygsättning faktiskt sker externt. Det borde lärare fira – i synnerhet om det innebär att de får en mindre arbetsbörda.
Hej Karl,
Jag skrev alla dessa yrken, inte utifrån deras myndighetsutövande eller huruvida man kan överklaga, utan för att yrkesgrupper kan lära sig bedöma och lärare runt om i världen kan detta. Du skriver att det handlar om att lärare vill ha frihet att bedöma och betygsätta utan insyn och ansvarskrävande – vad har du fått det ifrån? Extern bedömning skulle vara början på en nedgång – bara att kolla Lärarförbundets statistik från 1962 – 1994 när det gäller lärarlönerna.
Om du tror att lärare inte vill ta ansvar för sina bedömningar är det väl bara att införa ett system som tvingar till öppenhet och ansvar. Men att avvisa att lärarna inte kan ta ansvar och är obildningsbara är inte ok enligt mig
@johankant
För risk att jag återupprepar mig;
Många yrkesgrupper gör bedömningar och fattar beslut. Skillnaden är mellan de flesta yrkesgrupper och lärare är att läraren bedömning ligger till grund för ett myndighetsbeslut (betyg). En bilprovare fattar också ett myndighetsbeslut (som inte går att överklaga) men effekten är för det mesta relativt liten för individen och deras bedömningar bygger på verfierbar data. Dagens bilprovare kopplar upp bilen till en datamaskin som gör bedömningen åt dem. I komplexitet är det en rätt stor skillnad på att bedöma om en bil har punktering eller om en elev skall ha ett A, C, E eller F för en dikt. Om en dikt är bra eller dålig ligger i betraktarens öga medan det är objektivt om en bil har punktering eller ej.
I många branscher använder man objektiva tekniska redskap. När polisen utreder brott använder de bland annat DNA-bevisning. Revisor använder inte bara objektiva tekniska redskap men har flera lager av interna kontroller innan den påskrivande revisorn (som också bär ansvar och kan åtalas) skriver på. Läkare använder sig också av tekniska redskap. Även om en ortoped kan ”känna” eller se om en person har brutit armen skickar de vidare personen till röntgen. Lärare (det gäller även universitetslärare) är en av få yrkesgrupper som tillåts göra bedömningar utan insyn och vars beslut (betygsättning) som inte kan överklagas till en högre instans eller förhandlas om i en domstol.
Således, många yrkesgrupper tillåts bedöma och fatta beslut men få har en sådan självständighet som lärare. Lärarna kan fritt kan tolka läroplan, centralt innehåll och kunskapskraven efter eget huvud. Det finns såklart intetsägande exempel från Skolverket men de hjälper inte . Det finns varken praxis eller ett konsensus om hur dokumenten skall förstås eller vilka metoder för att bedöma som används.
Efter ett par år i läraryrket så var det uppenbart att lärare ogillade insyn vare sig det handlade om sitt eget klassrum eller när det kom till bedömning och betygsättning. Detta sade de till mig. Jag gillade inte heller insyn eftersom sådant kan få ramifikationer för min karriär. I princip uppmuntrade lärarkulturen samt hur skolan är institutionellt uppbyggd till slutenhet och konstant skyddande av sin egen rygg.
Jag kan svara för ”SO-ämnen” för högstadiet och gymnasiet. De bedömningar som görs i dessa ämnen är oftast godtyckliga. Lärare utnyttjar den paragrafen i läroplanen som ger dem rätt att samla in information bortom klassrummet och officiella prov. På de skolor jag arbetade på användes detta för att dra upp snittbetygen men också för att dra ned enskilda elevers betyg om denna elev var ogillad av en specifik lärare. Som förälder eller elev har du väldigt litet inflytande och din påverkan är obefintlig.
Eftersom ”SO-lärare” (tyvärr) skall bedöma resonemang istället för kvantifierbara faktakunskaper så blir i princip alla bedömningarna svaga. Skall man sedan följa läroplanen och bedöma efter skolverkets och lärarprogrammens rekommendationer – blir bedömningen varken rättssäker eller exakt. Sedan är det också en fråga om elevunderlag. För det första kan inte 13 åringar eller för den delen äldre tonåringar i gymnasiet göra några högtstående resonemang.
Faktum är att de flesta av dem saknar förmågan att kunna kommunicera sina kunskaper i text. De har inte ens ordförrådet att göra det. Även om eleverna hade kunskaperna och språket har lärarna en officiellt sanktionerad metodik för att kunna bedöma detta eller för den delen kunskaperna. Utöver detta är de flesta lärare är skrämmande okunniga om sina ämnen som försvarar saken. Många lärare tycker att det är bör fortsätta vara på det här sättet eftersom de hyser misstro mot vad de anser är ”akademiker”, ”teoretiker” och ”skrivbordslärare”.
För över hundra år sedan delegerade staten uppgiften att utarbeta bedömningsformer, bedöma och betygsätta till lärarna. På den tiden var det ytterst få förunnat att läsa vid högskola. Om du hade en läst en fil.kand. i nordiska språk ansågs det som fruktansvärt ”fint”. Lärarna gavs auktoritet, status, respekt och en attraktiv lön. Det omgivande samhället litade på lärarnas bedömningar – vare sig de var korrekta eller inte. Idag har snart hälften av den vuxna befolkningen en högskoleutbildning. Vidare infördes förändringar som reducerade lärarnas ämneskunskaper. Detta ger naturligtvis ramfikationer för lärarnas status i relation det övriga samhället.
Framförallt reduceras förtroendet för lärarkåren när de inte längre har kunskaper som inte är ovanliga eller unika. Dagens högstadium är fyllda med lärare med en termin i varje ämne. Det är bättre i den yngre generation men detta beror på att människor med högre utbildning flockas till KPU-programmen på grund av en dålig arbetsmarknad samt den ökande andelen gymnasielärare som tvingas arbeta på högstadiet. Bedömning och betygsättning är ett teoretisk hantverk. I lärarkåren finns det djupt motstånd mot ämneskunskap och där med ett teoretiskt närmande till bedömning och betygsättning – vilket gör bedömningarna ännu sämre än de behöver vara.
Du hävdar att lärarnas status och lön är beroende av deras rätt att bedöma? Tja, om så var fallet skulle lärarna har hela tiden öka eftersom de fortfarande innehar en exklusiv rätt att bedöma och betygsätta. Lärarnas försämrade löneläge (fram tills nyligen) förklaras av andra faktorer än detta. Lärare är inte den enda yrkesgruppen som förlorat status och lön över åren. Precis som en del som kommenterar på din blogg kastade jag också in handduken för flera år sedan. Läraryrket är för dysfunktionellt idag. Mycket på grund av lärarna att själva arbetat för att göra skolan dysfunktionell. Varför lärarkåren och deras lobbygrupper väljer att undergräva sig själva är bortom mig.
Det är som sagt tråkigt att så många lärare och deras fackförbund vänder sig emot centralrättning och standardiserade prov – en klar förbättring för lärarna, eleverna, föräldrarna och samhället.
Vi är i alla fall överens om att relativa betyg är vansinniga. Det är i alla fall något.
Hej Karl,
Långt inlägg.
Om lärare i övriga världen kan bedöma kunskaper borde väl svenska lära kunna det. Som du själv pekar på – dagen kursplaner lämnar i det närmsta gigantiska möjligheter till tolkningar = noll likvärdig bedömning.
Men lek med tanken. Tänk om man gjorde om kursplanerna så att de var lite mer konkreta och angav vad lärarkåren skulle bedöma + en fortbildning värd namnet. Vad skulle hända då?
Dagen läroplan är fullständigt oduglig. Men med de reviderade kursplanerna – tänk om man skulle lägga till elevexempel som definierade varje kunskapsstandard + en fortbildning värd namnet. Vad skulle hända då?
När jag jobbade med Lpo 94 och konkretiserade för eleverna vad de skulle kunna och med en arbetsplan visade kravnivån och gav elevexempel – då fungerade det utmärkt. Och detta är inte rocketscience och jag hade kollegor som var lika bra som jag på att undervisa. Så varför skulle det inte fungera?
Klart det gör.
Problemet är att det sitter en massa människor på Skolverket och i det pedagogiska etablissemanget som år ut och år in förstör för svensk skola, för lärarkåren och för tusentals elever. Människor som är satta att genomföra ganska bra riksdagsbeslut men som har fuckat upp allt.
Ta Leif Eliassons utredning inför Lgr 11. Tydligare kunskapskrav och regeringen ville gå på den linje – det blev tvärt om.
En av orsakerna till varför lärare får bedöma och betygsätta beror nödvändighet. Du lägger besluten på den enskilda tjänstemannen eller på professionen. De här dokumenten som lärare är obligerade till att följa är flexibla i sitt innehåll för att lärare skall kunna anpassa ”det” till sin undervisning, skola, elever, situation osv. Det finns inte heller någon praxis att följa. Således – bedömning och betygsättning är inte likvärdig och poängen är inte heller att den skall vara det.
I en normal värld så skulle Skolverket säga att vi inte har ”likvärdig bedömning” och att den inte är välkommen av ett antal anledningar. Det svenska utbildningssystemet är varken meritokratiskt, rättvist eller demokratiskt. Det är få system som är det – och frågan är om systemet överhuvudtaget skall vara det. Vi kan såklart skriva bättre läroplaner, kursplaner och andra dokument.
Jag hade kunnat skriva dokument som var hundra gånger bättre och hade gjort bedömningen bra mycket mer ”likvärdig”. Det är inte svårt att göra detta – men som du skriver så blockerades detta av andra aktörer. Skolverket, lärarprogrammen, fackförbunden, skolinspektionen, friskole-organisationer, politiker osv. arbetar dubbeltimme för att sabotera skolan.
Det finns också många lärare som gör det. En sådan sak som att få ned undervisningstimmarna verkar vara en helt omöjlig uppgift för politikerna. Motståndet mot katederundervisning – en av få undervisningsformer som fungerar verkar inte heller ha nått hela vägen upp. Liberalerna rekryterade Isak Skogstad – en av få inom politiken som faktiskt vet något om skolan men vad få L? De får mer av detta;
https://www.expressen.se/debatt/hoj-kvaliten-pa-lararutbildningen/
..alltså mer av samma sak. Mer John Dewey pedagogik och mer av de många oseriösa lärarna som arbetar på de här lärarprogrammen. Isak Skogstad påpekade själv under ett Axess seminarium att vi hade fått bättre lärare utan lärarprogrammen. Alla som har genomlidit ett lärarprogram vet hur illa det är. Oftast är det rent kontraproduktivt – att anpassa sig till hur undervisningen går till på övriga universitetet verkar inte ha nått lärarutbildare. Inte för att jag fann handledare speciellt upplyftande.
Avundsjuka, okunniga, ointresserade, triangulerande, djupt omoraliska och överarbetade. Jag har aldrig gillat ”House of Cards” mentaliteten men den är populär i lärarrummen och en konsekvens av en djupt skev skola. Folk på din blogg har skrivit en hel del skit om dessa program och läraryrkens alla problem så jag behöver inte göra det. Klart är dock att skolan är dysfunktionell och att det inte kommer bli bättre – så länge politikerna inte vågar läsa på, vågar stå för något, vågar ta sitt ansvar och våga författa god policy.
Hej Karl,
Kan skriva under på din kommentar, men jag är fast besluten om att det går att få en likvärdig bedömning. Visst, som du skriver går det aldrig att få någon slags milimeterrättvisa – vi lever i en orättvis värld, men det går att komma ganska långt. Mycket möjligt att Skolverket skulle kunna säga som du påstår men det skulle tjänstemännen aldrig göra – så det uttalandet får vi nog vänta på.