Undervisning, del 5: Lärarutbildningen

 

Det är omöjligt att gå förbi lärarutbildningen när undervisning diskuteras. ”Den nya pedagogiken” kallar Inger Enkvist den pedagogik som har haft monopol på lärarutbildningen och inom pedagogiska institutioner de senaste 20 åren, se blogginlägg. Även Jonas Linderoth, professor i pedagogik, diskuterar den ”Nya pedagogiken” i Skolministeriet, se länk. Jag säger monopol för de som inte köpt konceptet att eleverna ska söka egen kunskap, lärande ska bygga på lust och att resultatuppföljning inte ska förekomma har bums hamnat i frysbox. Givetvis har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) eldat på. Istället för att satsa på lärarna har vem som helst kunnat vara handledare och fritt forskande elever är ju lite billigare. Och humanare!!! ”Den fina lärarutbildningen”, full med pedagogiska giganter – alla med ett stort humanistiskt hjärta för barnen, har bara varit en stor institution av likriktade mobbare. Ja, jag vet, det låter hårt, men med blåslampa har ledningen för lärarutbildningen jagat de pedagoger på lärarutbildningen som hävdat att undervisning är bra metodik. Varför?

Undervisning, del 4: Didaktik

I våras var det en hel del diskussion om innehållet i skolan, bland annat uppmärksammade jag hur en del medelklasskolor lämnade elevernas inlärning åt dem själva, se blogginlägg. Alltså att de skulle sköta inlärningen själv och att det stressade både elever och föräldrar, se blogginlägg. Eftersom eleverna kom från en sociokulturellt stark bakgrund, förväntade sig lärarna att de hade ett komplext och obundet tänkande. Inte att skolan skulle se till och lära dem det. Ungefär som om det var genetiskt medfött.

Betyg – men på vad?

Idag är det en stor dag för mig. Det är med oerhört stor stolthet som jag, på eget förlag, publicerar min första bok. Det är en smått legendarisk bok och en mycket viktig bok: Per Måhl – ”Betyg- men på vad?” Redan i januari 2016 var det tänkt att jag skulle ge ut boken som e-bok, men jag hade personligen allt för mycket att göra och tekniska problem med boken gjorde att det tog tid att få den klar.

Undervisning, del 3: Arfwedsons

När jag började på Lärarhögskolan i Stockholm (LHS) fanns det två legendariska forskare som jobbade där. Två didaktiker som var gifta med varandra och antagligen även gifta med jobbet. De hette Gerd och Gerhard Arfwedson och är idag avlidna, men deras böcker lever kvar.

Så här skriver Pedagogisk uppslagsbok: ”Arfwedson, Gerd (f. 1932), lärare och skolforskare, verksam vid Didaktikcentrum i Stockholm. Har tillsammans med sin make Gerhard A. Verkat för att introducera internationell didaktisk forskning i Sverige. Har bl.a. författat Hur och när lär sig elever? Samt tillsammans med maken Didaktik för lärare (1991) och Normer och mål i skolan och undervisning (1994).” och ”Arfwedson, Gerhard (f. 1930), lärare och skolforskare, verksam vid forskningsgruppen för läroplansteori och kulturreproduktion och senare vid Didaktikcentrum i Stockholm. Har tillsammans med makan Gerd A. Verkat för att introducera internationell didaktisk forskning i Sverige. Har bl.a. författat Nyare forskning om lärare och tillsammans med makan Didaktik för lärare (1991) och Normer och mål i skola och undervisning (1994).”

En nödvändig kommentar

Jag skulle egentligen ha publicerat nästa del av min bloggserie idag, men jag anser att det är nödvändigt att kommentera den senaste debatten kring professor Jonas Linderoths blogginlägg på DN-debatt. Det har varit en hel del debatt både på den här bloggen, men också på sociala media och på andra ställen, sedan professorn i pedagogik Jonas Linderoth gick ut på Dagens Nyheter (DN) debatt och bad om ursäkt för 90-talets pedagogik, se länk. Debatten har spretat åt alla möjliga håll och därför känner jag att det är på sin plats att bringa lite klarhet i frågan.

Undervisning, del 2: Nedmonteringen

”Samtidigt omdefinierar den nya pedagogiken vad inlärning är. Man säger att inlärning betyder att eleven ska vara aktiv och fri för att kunna konstruera sina egna kunskaper. Man ifrågasätter sambandet mellan undervisning och inlärning och ser utbildning som självutbildning. Man upprättar en skiljelinje mellan undervisning och inlärning, och det är den senare termen som anses viktigast med det tillägget att konstruktivister hellre talar om lärande. Inlärning för tanken till ett resultat, medan lärande ger idén om något ständigt pågående. Den nya pedagogiken ser skolarbete som något som sker i skollokaler under en viss tid på dagen, och där det viktiga inte är resultatet utan att ha deltagit och därvid utvecklat sina sociala färdigheter och attityder. Fokus är inte på inlärning utan att främja att eleven uttrycker sin egen personlighet vilket kan ske genom att arbeta i olika självvalda projekt.” (Inger Enkvist: God utbildning och dålig, s.13, Gidlunds förlag 2013).

Det här blogginlägget handlar om hur Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE) raserade svensk skola.

Undervisning, del 1: Introduktion

 

Det här blogginlägget är en introduktion till en bloggserie som kommer handla om undervisning. I det här första blogginlägget problematiserar jag lite kring skolan och lärarrollen.

Har du upplevt en fantastisk lärare någon gång? Någon som trollbundit dig och till och med fått dig intresserad av ämnen som du inte trodde dig vara intresserad av? Kanske en lärare i fysik eller en komvuxlärare i matematik. Kanske en svensklärare som har fått dig intresserad av litteratur eller en idrottslärare som har fått dig att faktisk tycka idrott är kul, trots att du egentligen är en riktig soffpotatis. Eller en briljant föreläsare på universitetet som kunde få till och med mikroekonomi att bli intressant. En lärare som har fått läroböckernas texter att bli intressanta eller en lärare som har fått dig intresserad av ett ämne som du inte ens trott dig vara intresserad av. Då har du sprungit på en lärare som har undervisat.