Undervisning – vägen till framgång

Under mina tidiga år som lärare testade jag allt. Jag brukar skoja med mina gamla elever att de var försökskaniner och att jag testade alla möjliga metoder och allsköns pedagogik på dem. Idag är min första klass vuxna, 26 år gamla och har börjat bilda egna familjer där deras barn om några år ska gå i skolan. Men vad kom jag fram till?

Jag vägrar hora!

Det är finns personer som under en längre tid, vid olika tillfällen, påpekat för mig att jag borde ändra tonfall när jag skriver. Inte minst under min bloggserie En skola åt helvete fick jag höra detta en hel del.  ”Du kan säga samma sak fast på ett smidigare sätt” eller ”Du behöver inte namnge de personer som du ger dig på” eller ”Du borde inte använda så mycket fula ord och svordomar”. Inget kan vara mer fel. Jag skriver inte för andra, utan för mig själv. Jag vägrar att anpassa mig, bara för att vara politiskt korrekt eller för att nå några extra tusen läsare. Att namnge personer handlar om att lämna över ansvaret på individen, även om personer i fråga vägrar att ta det ansvaret eller ens svara. För mig handlar det om att belysa om en person i maktposition använder sig av forskningsfusk eller har en dold agenda som basuneras ut, trots att verkliga argument saknas. För mig handlar det om att genomlysa ett fenomen som jag tycker är helt galet.

Lundahl – ingen personlig vendetta!

Nu har den rödgröna regeringen gjort upp med alliansen om att införa betyg från och med årskurs 4 under en försöksperiod, med ett begränsat antal skolor som vill testköra i tre år. Givetvis blir det lite debatt i kölvattnet, men förhoppningsvis dör debatten om ett tag och andra viktigare saker inom skolan läggs under lupp. Jag kan dock inte undgå att höra hur Gustav Fridolin (MP) och Daniel  Riazat (V) i Aktuelltstudion, onsdagen 11 februari har totalt blivit manipulerade av Christian Lundahls uttalanden i media.

Vill bara påminna!

Det är just detta som gör att lärare till samhällets viktigaste arbete:

För övrigt ansar jag att det nu har gått 20 år av nedmontering av samhällets viktigaste arbete. Dags att förstatliga lärarkåren!!!!

En elev hörde av sig

Jag fick ett brev via Facebook för en tid sen. En gammal elev, som numera är vuxen, hörde av sig. Då var han tystlåten, gjorde minsta möjliga för att klara sina betyg och var inte den som deltog i de klassrumsdiskussioner jag hade. Jag var väldigt tydlig med honom och hans närmsta kompis, som hängde ihop i princip hela tiden: De var tvungna att anstränga sig för att uppnå kunskaperna i SO och därmed klara sina betyg. Jag gav honom tydlig återkoppling på prov och läxförhör som han inte klarat, talade om att det inte dög och honom nya chanser att visa vad han kunde. Vid några tillfällen gav jag honom även betygsvarning, om jag inte missminner mig fick han inget betyg i något SO-ämne vid betygssättning, typ i årskurs 8.

Singöspionen

För några år sedan satt jag och min kompis Anders Gustafson på mitt landställe på Singö, en ö i norra Roslagen. Vi diskuterade att många av dagens deckare var/är så otroligt våldsamma. I både litteratur och film förekommer det ibland besinningslöst våld. När vi satt där och ondgjorde oss över detta fenomen , faktiskt ”gnällde” en hel del, sa min fru att vi fick väl skriva en egen deckare. Vi kunde ju skriva om Singömordet.

 

Det finns gränser!!!

Den 29 januari publicerar Dagens Nyheter (DN) en artikeln om hur lärare och rektor på Södermalmsskolan får ta emot upp till 150 e-postmeddelanden per dag i klagomål, påpekanden och att lägga sig i skolans pedagogiska arbete, läs artikeln: länk. Alltså 150 mail per dag. Galet!