Så kom den, resultatet av 2022:års PISA-prov. Och det var nog vissa som satte kaffet i vrångstrupen då de läste eller hörde hur det hade gått för svenska elever i årskurs 9. Precis som 2012 – som då kallades för PISA-chocken, var resultatet i fritt fall för att hänvisa Liberalernas ledare Johan Pehrssons reaktion. Själv var jag inte ett dugg förvånad över resultatet.
Något som heller inte förvånade mig det minsta var Skolverkets bortförklaringar, brist på ansvar och felaktig analys. Hur kan man som myndighet så tvärsäkert komma fram till att pandemin är en ganska stor delförklaring till att det inte gick så bra för dessa elever? Hade det inte varit bättre att säga: ”Vi vet inte bakomliggande orsaker till resultatet utan vi får återkomma när vi gjort en djupare analys.”
Okej, låt mig ta mina funderingar från början. På Skolverkets hemsida och i Dagens Nyheter går det att läsa följande uttalande från Skolverket:
– PISA-studien är den tredje internationella kunskapsmätningen i år som visar på försämrade resultat i Sverige. Mönstret ser likadant ut i de flesta andra länder. En stor del av de deltagande elevernas högstadietid har präglats av pandemin med inslag av stor frånvaro och distansundervisning. Det talar för en pandemieffekt, säger Peter Fredriksson, generaldirektör på Skolverket.
Och:
– Det svenska resultatfallet i PISA 2012 väckte stor uppmärksamhet. Att resultatet i PISA 2022 är tillbaka på samma låga nivå är inte bra. En viktig skillnad är dock att i PISA 2022 försämras även majoriteten av de andra ländernas resultat. En annan skillnad är att 2022 ligger de svenska resultaten över OECD-genomsnittet, så var det inte 2012, säger Peter Fredriksson.
Och:
Vad är ditt ansvar för utvecklingen, om du tittar tillbaka på dina sju år som generaldirektör för Skolverket?
– Skolverket är regeringens verkstad, vi gör det politiken vill att vi ska göra.
Mina kommentarer
- Eleverna som gjorde PISA-provet 2022 gick i årskurs 7 när pandemin började (min beräkning: pandemi mars/april 2020 – februari 2022). Under hela denna tid var grundskolan i Sverige öppen med vissa kortvariga undantag av tillfällig stängning eller distansundervisning. Här var Sverige unika i sitt agerande, de flesta länder stängde skolor och flera nationer hade total lockdown av grundskolan. Att göra jämförelsen med andra länder och påstå att man följer samma mönster anser jag vara direkt felaktigt och flyttar fokus från de verkliga brister som det svenska skolsystemet har. Och jag menar att det är en medveten fokusförflyttning. Denna teknik har Skolverkets tjänstemän använt sig av vid otal tillfällen (för övrigt en vanlig använd teknik inom det pedagogiska ideologiska etablissemanget – PIE).
- Eleverna gick i årskurs 7 när pandemin drabbade världen. Men det är väl inte i årskurs 7 som man lär sig läsa och räkna? Grundläggande färdigheter ska eleverna ha med sig från låg- och mellanstadiet. Att eleverna misslyckas i åk 9 måste belastas hela skolsystemet och faktiskt även Skolverket – kommer till det lite längre ner i denna text.
- Mål- och resultatuppföljningen innebär en tu-delning av ansvar. Politiker sätter upp mål och utförarna (lärare och rektorer) följer upp resultat. Dessa resultat ligger till grund för hur man fördelar de resurser verksamheten har till sitt förfogande – det vill säga lärartid och lektionernas innehåll. Detta kallas resultatstyrning. Denna uppdelning verkar Skolverket inte ha en susning om och dessvärre har svensk skola inte fått någon fortbildning i detta. Men å andra sidan – hur ska Skolverket utbilda i något som man inte behärskar? När personer som uttalar sig i frågan påtalar att mål- och resultatuppföljning inte fungerar är det för att de inte har förstått systemet alternativt att de ser att systemet inte fungerar för att Skolverket i första ledet inte sett till att alla delar i systemet fungerar, typ fortbildning, funktionell kursplan med mera.
- Skolverket är inte regeringens verkstad. Hur många gånger har jag på den här bloggen påtalat att Skolverket får ett uppdrag av regeringen och så gör man om detta uppdrag till något helt annat. Tjänstemannaväldet på Skolverket ser till att skolan blir icke fungerande och när något inte fungerar så skyller myndigheten på politikerna – var i ligger Skolverkets eget ansvar? Hur i hela friden kan ingen prata ur skägget och säga ifrån – utkräva ansvar från tjänstemän på Skolverket. Några exempel som det går att läsa på om på min blogg:
- När enmansutredare Leif Davidsson lämnade sitt rapport om Lpo 94 påtalade han en rad förbättringsåtgärder inför skapandet av en ny läroplan. Regeringen gick på utredarens linje och gav Skolverket uppdraget. Tjänstemännen på Skolverket obstruerade och gjorde tvärt om – istället blev Lgr 11 otydligare och abstraktare. Ingen fortbildning om innehållet gavs till lärarkåren.
- Kritiken mot Lgr 11 blev till slut så massiv att regeringen ansåg att kursplanen behövde revideras, bland annat för att Skolverket hade ”trollat bort” faktakunskaperna i Lgr 11. Resultatet blev Lgr 22 som är lika abstrakta som föregångaren. Tack och lov fanns det några ”olydiga tjänstemän” på Skolverket som under några sommaren 2022 såg till att publicera en av de bästa skrifterna som kommit från Skolverket – kommentarsmaterialet till de allmänna råden. Dessa tjänstemän stod inte i så värst hög kurs på Skolverket efter denna kupp.
- Regeringen insåg att det behövs en läsa-skriva-räkna-garanti och ger naturligtvis uppdraget till Skolverket som är den myndighet som ska genomföra det som politikerna beskriver (regeringens verkstad som Fredriksson uttrycker det). Och vad gör man? Jo, skapar ett monster till bedömningsstöd som är så omfattande att det kedjar lärarkåren vid galärslavens årtull. Läsa-skriva-räkna-garantin blev en garanti för att skolan ska ha genomfört kartläggningen (kanske inte alla gör) men inte en garanti för att eleverna verkligen lär sig något (inlärt – learn).
- Nationella prov – say no more. Kvaliteten är emellanåt skitdålig, poängplockarprov som går emot gällande regelverk och en sådan omfattning som saknar motstycke. Primgruppen på Stockholms Universitet har ju fått ansvaret för matematiken under decennier utan att det skett några förbättringar. Snarare tvärt om. Kanske dags att entlediga dem från uppdraget?
- Betygssystemet har ju inte implementerats till svenska lärare – då menar jag naturligtvis kursplanerna och hur texten i de olika betygsstegen ska tolkas. Alltså en rejält fortbildning värd namnet skulle ha behövts redan från Lpo 94. Istället har Skolverket med jämna mellanrum försökt ta fram alternativ till dagens betygsystem, bland annat ett relativt system. Är det verkligen regeringens verkstad som Peter Fredriksson talar om?
- Satsningar på mattelyft, läslyft och specialpedagoglyft – vad har det gett? Uppenbarligen har Skolverket fått chansen att förvalta hundratals miljoner kronor, kanske miljarder, för att fortbilda lärarkåren när det gäller just de ämnen som finns inom PISA. Matematik och läsning samt specialpedagogik för de elever som behöver extra satsning. Räknar man med den lärartid som lagts på dessa bombastiska projekt uppgår den samlade summan av pengar som satsats till många miljarder. Vad han insatsen gett? Ja, uppenbarligen inte ett jävla skit. Tankarna går ju till 1970-talets varvsindustri eller Stålverk 80 där det plöjdes ner miljarder av skattemedel utan att det blev någonting. Det känns ju som om bläckfisken Paul lika bra skulle få vara rådgivare åt regeringen. Presentera två alternativa vägar för oraklet och välj därefter den väg som rådgivaren väljer. Skicka därefter ut direktiv direkt till huvudmännen utan att passera GÅ (alltså Skolverket). Naturligtvis kommer en och annan bloggläsare påtala att detta går ju inte – bläckfisken Paul är ju död.
Titt som tätt gnälls det från Skolverkets företrädare om att betygssystemet är orättvist och att det är brist på likvärdighet i landet. Att det förekommer glädjebetyg och naturligtvis är det de onda friskolorna som ligger bakom detta. Men hallå!!! Hur är det med självinsikten? Det är ju myndigheten själva som redan i första ledet sett till att ge helt fel förutsättningar till landets skolor och lärare genom att ha en kursplan som har så stort tolkningsutrymme att lärare i klassrummen bredvid varandra i samma skolan kan tolka elevernas resultat helt olika. Dessvärre klagas det på betygen – för det finns ett inbyggt betygsmotstånd som sitter i väggarna på Skolverket. Betyg är usch och fy – fokusförflyttning! Där är inget som helst fel på kunskapsstandardbetyg som i förväg talar om vad eleverna ska kunna. Felet ligger i kursplanerna och det är Skolverkets tjänstemän som har sett till att dessa blir så in i helvete galna. Märkligt ingen på Skolverket inser det.
Naturligtvis är alla som är verksamma inom skolan ansvariga för elevernas resultat. Det ligger på varenda lärare, rektor och skolhuvudman att ansvara för sina elevers resultat. Och det vilar ett tungt ansvar på att alla ska få de förutsättningar som krävs för att klara sig.
Däremot anser jag att det största ansvaret för svensk skolans brister ligger på Skolverket. Hur länge ska en myndighet få undgå att ta ansvar för det man gör? Slösa på skattemiljarder. Hur många unga talanger går om intet på grund av att de inte får den hjälp som de behöver – på grund av att själva systemet är ”uppfuckat” redan i första läget? När ska höga chefer ställas till svars? Och när ska politikerna sätta ner foten på allvar? Hur länge ska ”nånananismens” få råda?
Jag får väl lägga några timmar på att skriva ett blogginlägg om vad jag skulle göra om jag blev generaldirektör för Skolverket. Kanske kommer framöver.
Referenser
Johan Kants blogg 
Tjena Johan och god fortsättning!
Ja nog är det märkligt med vår skola. Debatten är nerlusad med drömmande förståsigpåare som presenterar den ena enkla lösningen efter den sndra — som är fel!
Jag är ingen dunderförsvarare av friskolor och/eller skolor i aktiebolagsform men de som tror att förbud mot friskolor, ” vinter” elker fritt skolval i ett slag skulle förändra skolan till en fyrbåk för ljus, upplysning och kunskap bedrar sig grovt — ty felen ligger i det absolut grundläggande: styrdokument och syn på inlärning och kunskap.
Om jag var utbildningsminister för en dag skulle jag bums lägga om lärarutbidningen för grundskolans lågstadium för en utbildning med grund i det mest basala. Att eleverna lär sig att läsa, skriva och räkna.. Och DÄR, direkt i årskurs ett och två ska resurser och stöd läggas in!!!
Om jag hinner innan dagen är slut skulle jag se till att du Per Måhl och Bo Sundblad fick upodraget att ”hands on” förklara tanken vakom vårt betygssystem och som uppdrag under en termin skriva om de sk kunskapskraven.
Ps. Debatten om glädjebetyg och betygsinflation kunde ha varit avslutad för länge sedan om folk och beslutsfattare äntligen insåg att, som du skriver, betygs/kunskapskraven är gummisnoddstolkbara banbe mig från F till A. Nåja… från E till A ialla fall