Är betygen verkligen boven i dramat?

I Epoch Times vecka 23 lyfts åter betyget F i en artikel. Rubriken, Dagens F-betyg kan bidra till att slå ut elevgrupper. Fin retorik i alla fall, ”bidra till” används ju ändå, eftersom det signalerar att betyget i sig inte bär hela orsaken till att elever slås ut. För tänk om betygssystemet ensamt var orsaken till att barn och ungdomar misslyckades i livet, som vissa forskare tycks hävda – fy satan va dåligt!

Alla som har följt mina blogginlägg genom åren får nog en känsla efter att ha läst de första raderna av denna text att Johan Kant inte håller med. Och det stämmer helt och hållet! Så här går det att läsa i artikeln:

Jörgen Tholin, forskare och docent i pedagogik vid Göteborgs universitet och tidigare bland annat grundskollärare, högskolerektor och statlig betygsutredare, är skeptisk till F-betyget och håller med Bris om att det behövs en utredning.

– Det här systemet fungerar väldigt dåligt. Vi slår ut unga människor väldigt tidigt, redan efter grundskolan, och i stor omfattning. Det är inte bara frågan om enstaka individer, det handlar om mellan 15 000 och 18 000 elever per år, säger han.

– Följer man dem senare i livet så visar det sig att det här är unga människor som det går väldigt illa för i livet.

Enligt Tholin rör det sig främst om elever med olika neuropsykiatriska diagnoser såsom ADHD och autism, elever med svag teortisk begåvning, och om utländska barn och unga som har kommit till Sverige relativt nyligen. Men det handlar även om elever som helt enkelt inte anstränger sig tillräckligt under grundskoletiden.

Min kommentar: Ideologiskt mumbo jumbo, så mycket forskare han är den gode Tholin. Helt korrekt att en väldigt stor andel elever varje år slås ut, något som jag har påpekat i decennier. Men är det betygssystemet som är boven i dramat? Tholin lyfter fram att det är barn med neuropsykiatriska diagnoser (NPF-diagnoser) som slås ut, men enligt mina erfarenheter (är ingen forskare utan bara en simpel skolchef) representerar inte denna grupp majoriteten, utan det är även helt vanliga elever som slå ut. Tholin verkar tro att man kan plocka bort betyget F och så är allt frid och fröjd – ingen misslyckas. Det är ju som att sopa allt under mattan och oskyldigt stå och vissla med flackande blick. För vad ska dessa ungdomar göra när det börjar gymnasiet utan några som helst kunskaper och förutsättningar av att klara av studierna? Ska gymnasielärarna ducka också, låta eleverna gå vidare? Misslyckas i kurs på kurs – ”fast gymnasiestudenten var i alla fall på plats”. ”Grabben fick en ju en studentkepa men betygsdokumentet var blankt”. Vilka jobb väntar dessa tusentals studenter utan kunskap och betyg? Hur tänker Jörgen Tholin?

Artikeln fortsätter:

Samtidigt handlar det om elever med stora kunskapsbrister. Därför måste man noga titta på konsekvenserna av att ta bort F-betyget, och hur det kan göras på ett fungerande sätt, menar Tholin.

– Det är ingen idé att bara trycka ut elever ur grundskolan, och att de sedan slås ut efter en termin på gymnasiet.

– Det är inte så enkelt som att bara ta bort F och så löser sig allt av sig självt. Man behöver utreda och titta på det här och fundera på hur vi ska göra för att ge dem möjligheter.

Han menar vidare att Sverige även borde se på hur andra länder gör, som exempelvis Norge.

– De har inte något betygssystem med underkänt på grundskolan, och de överlever ju ändå rätt bra som nation.

Vissa menar att om F-betyget tas bort så kommer kunskapsnivån i skolan att sjunka. Går det att undvika?

– Ja, det tror jag. Svensk skola fungerade som bäst på den tiden när vi hade de här relativa betygen, när det inte fanns någon godkänt-gräns. Då var svensk skola internationellt ledande. Så jag tror inte att det har så mycket med varandra att göra, säger Tholin och tillägger:

– Man skulle också kunna behålla ett målrelaterat betygssystem som vi har i dag, men ändå ta bort beteckningen godkänd.

Min kommentar: BAAM! Där kom det – relativa betyg. I kraft av betygsutredare och forskare lägger Jörgen Tholin fram det humanistiska perspektivet, ni vet; den mest godhjärtade personen vinner tävlingen om Världens största humanist.

”Vi måste ju tänka på barnen. Kom lilla vän, jag ska hjälpa dig” – hjälpa till att stjälpa! För lägre krav ställs på deras för egen förmåga och arbetsuppgifterna är enklare, icke repetitiva och/eller isolerad färdighetsträning (behaviorism). Denna grupps härförare har länge varit Mats Myrberg, professor emeritus specialpedagogik vid Stockholms Universitet. Speciallärare och specialpedagoger skriker ut sitt Halleluja och följer sin ledare. Drivkraften är att vara en god människa och hjälpa de stackars obildade (och handikappade) barnen. ”För vem tänker på barnen?”, skriker spec-personalen i kör. 

Men skenet bedrar, det handlar om de lågt ställda förväntningarnas tyranni. En sataniskt dold godhet som egentligen sätter krokben på ungarna senare i utbildningssystemet och livet. 

1. Leta fel på eleverna
2. Lyftas ut dem ur klassen
3. Sitta enskilt med spec med längre tid med förenklade och behavioristiska uppgifter. 
4. När önskvärd utveckling uteblir, skicka ungen på utredning. 

Jag har sagt det och säger det igen:

• Relativa betyg handlar inte om kunskap utan sortering av elever. Det är omöjligt att veta hur mycket en 2:a i Djursholm är värd i förhållande till samma betyg i Rågsved – eller för den delen Jukkasjärvi. 
• Relativa betyg har en bakgrund i ren rasism. En människosyn som lyfter fram att 7% av alla barn som går i skolan är så korkade att de inte är undervisningsbara och 24% är halvkorkade att de kommer ha svårt att tillgodogöra sig skolans ämnen. En vidrig människosyn som Jörgen Tholin i artikeln stödjer. 31% av eleverna ska alltså redan från början förvägras sina lagstadgade kunskapsrättigheter. Här snackar vi ett kalkylerat tvåtredjedelssamhälle redan innan lektionen har startat där vissa slås ut redan vid betygssättningen i åk 6. Alltså att 31% av befolkningen inte är bildningsbara – var det så arbetarrörelsen såg på bildingsidén i början av 1900-talet? Nej, skulle inte tro det!  Var det inte så att Tholin lyfte fram att 15 000 – 18 000 elever redan idag slås ut? Med relativa betyg och en elevkull på 100 000 blir siffran 31 000 elever – är det bättre?
• Relativa betyg – menar Jörgen Tholin att varje barns demokratiska kunskapsrätt ska lagstiftas bort? För det innebär ju att riksdagen behöver ändra lagstiftningen för att skriva om skollagen så att relativa betyg införs. 
• Jörgen Tholin är betygsutredare men han verkar ha noll susning om betyg, betygens bakomliggande konstruktion, betygens pedagogiska effekt och betygens funktion i förhållande till samhället. Sverige var världsledande när vi hade relativa betyg – vilken fattig analys. Vetenskapsman? Hur såg samhället ut då? Hur var skolan uppbyggd då? Kan ha viss inverkan. Eller jäääävligt stor påverkan. Eller? Kanske ska lägga in detta i analysen. Ungefär som den där framtidsforskaren som uttalade sig på min blogg – minns ni?  När vi hade relativa betyg och Hej matematik var Sverige som nation ledande inom matematik. Var det verkligen matteboken som var orsaken? Fattig analys – bättre upp! 

Så behöver då göras istället för att ta bort betyget F eller införa relativa betyg?

Lärarkåren börjar undervisa. Det måste bli slut med att lämna över inlärningen till eleverna. Lärare måste vara lärare och inte coacher eller handledare. Alla lärare som har en kort genomgång för att eleverna därefter ska plocka upp sin dator eller padda sågar ner den gren de själva sitter på. Varför anställa en dyr lärare när en vaken och entusiastisk ung vuxen kan få igång eleverna så att de sedan själva kan sköta sin skolgång. Eller varför inte en AI-robot. Lägg därtill på det relativa betygssystemet så märks det ingen skillnad på betygen – för dessa är ändå normalfördelade.

Begränsa användningen av datorer och paddor. Lärarledd undervisning behöver vara det som är huvuduppgiften för lärare. Visst, eleverna behöver jobba också, men huvuddelen av lektionen behöver vara lärarledd. Och nej, inte envägskommunikation, utan en dialog i klassrummet där läraren undervisar, slänger ut frågor, problematiserar på whiteboard/smartboard, fångar elevfrågor, slänger ut nya frågor. En aktiv lärare som inte lämnar över inlärningen till eleverna. Vad blir det av denna typ av lektion: 15 minuters lärarledd genomgång, resten av lektionen får eleverna sköta sig själv och räcka upp handen vid behov av hjälp. Allt finns i paddan; instruktioner, arbetsuppgifter, texter och filmlänkar. De elever som har potential att nå A-betyg – gör det de på egen hand? De elever som har svårt att läsa och skriva – fixar de biffen på egen hand? Elever med NPF – grejar de denna metodik?

Större satsning på läsning och grundläggande matematik från åk 1. Men detta görs ju redan hävdar den insatte och hänvisar till det obligatoriska bedömningsstödet som finns på lågstadiet. Visst genomförs Skolverkets resultatdokument men endast som ett konstaterande. Vem följer upp resultat flera gånger per läsår med hjälp av detta instrument? Nämn gärna någon. Det blir ett administrativt instrument som konstaterar tillstånd och inte bidrar till något mer.

Det jag menar är att de måste läsas väldigt mycket från åk 1 och hela vägen fram till åk 9. Här behöver mellanstadiet göra sin del av avtalet – alltså att få eleverna vidare mot högre kunskaper. Det innebär att mellanstadielärare behöver se till att eleverna läser bra och inte hävda att det är lågstadiet som ska se till att läsningen sitter. Kom igen! Texterna på högstadiet blir ganska komplicerade och även under mellanstadiet behöver läsningen befästas och utmanas. Elever som läser som gudar när de börjar högstadiet har sällan några inlärningssvårigheter. 

Följ upp resultat från åk 1. Flera gånger per läsår behöver resultat följas upp på årskurs- och skolnivå, inte konstateras när terminen eller läsåret är slut. Då går det ju inte att göra något. Följ upp elevernas resultat i september, december, mars och maj. Välj instrument som är lättanvända och synliggör för lärare och skolledare hur det står till. Själv använder jag Magma i matematik och Läsutvecklingsschemat (LUS) för läsning (alla ni som är emot LUS kan ju föreslå ett bättre dokumentationsinstrument som inte är normalfördelat eller behavioristiskt).

Så här gör man: Alla klasser får göra ett prov i Magma och undervisande lärare rapporterar LUS digitalt. Man kan använda Proof X och Power Bi. De summativa resultaten kommer som tårtdiagram i Magma och stapeldiagram i LUS. Hur ska lärare jobba formativt mellan t.ex. september och december med de områden i matematik där eleverna har utmaningar och med de eleverna som är rödlistade? Hur ska lärare jobba formativt under samma period med de elever som hamnat på efterkälken – vilka åtgärder behöver sättas in? Och de elever som ligger bra till – vilken utmaning behöver dessa elever? Ny analys i december – vad har hänt med LUS-staplarna och fälten i Magma? Vad har hänt med eftersläntrarna? Nya åtgärder och därefter en ny analys i mars och maj. Jag kan lova att det blir åka av! Och dessutom väldigt roligt för lärarna, för helt plötsligt börjar man snacka pedagogik och elevframgångar. Som en lärare sa: ”Det var ju det här jag blev lärare för”.

Jag hör ofta att skolan behöver mer resurser och det stämmer ibland. Men vad gör man med de resurser som redan finns till buds? Alltså den lärartid som finns och det innehåll i lektionerna som lärarkåren förfogar över. Den diskussionen hör jag aldrig diskuteras. Tror jag aldrig jag har hört någon lyfta den frågan när det gäller just resultat och resultatuppföljning.

Svensk skola behöver gå från att administrera utbildning (skola) till att använda sig av elevernas resultat för att ställa om och anpassa innehållet i skolan. Lämna utlärt (tech) och fokusera mer på inlärt (learn). Använda sig av Learning income och Learning outcome så att lärare och rektorer har koll på elevernas resultat. Det duger inte att säga ”tyvärr har vi inte tid att pausa för då hinner vi inte klart matteboken” eller att säga att ”lilla Achmed (eller Pelle) ligger så långt efter i sin läsning att vi behöver skicka honom på utredning”. Dags att vässa den pedagogiska analysen och lyfta resultaten. Detta gör man inte genom att följa Jörgen Tholins förslag – en mycket djupare och bättre analys måste göras som är förankrad i skolans verksamhet och inte i en betongröv på en pedagogisk institution.

PS. Kanske skulle även Jörgen Tholin och han polare i det pedagogiska ideologiska etablissemanget (PIE) behöva fortbildning när det gäller resultatuppföljning. Jag skulle lätt ställa upp och genomföra denna utbildning. Men det är väl önsketänkande, för inte är jag bara otrevlig och raljant i mina blogginlägg, resultatuppföljning och elevresultat är ju också usch och fy att diskutera. DS.

Referenser

Dagens F-betyg kan bidra till att slå ut elevgrupperLadda ner

Mats Myrberg — Kodknäckarna – Stöd vid dyslexi och skrivsvårigheterLadda ner

Relativa betyg har samma tankegods som fascismen

Relativa betygssystemet

Kunskapsdebatt, del 1: Vilket betygsystem?