Behandlingscenter läggs ner

I torsdagens Dagens Nyheter (1/12-11) finns det en artikel som gör mig en smula upprörd. Röda korsets behandlingsmottagning för torterade flyktingar ska läggas ner, man har förlorat landstingets upphandling. Istället ska ett annat företag, som fick lägre kvalitetspoäng – men också låg lägre i pris – driva verksamheten.

Det är just det här som är så sjukt. En enligt kvalitetsutvärderingar väl fungerande verksamhet som är skattefinansierad får läggas ner  på grund av att någon annan gör jobbet billigare. Med Carema och Attendo care i färskt minne så är hela förfarandet kring upphandling på detta sätt ett galet system. Varför ska sådant som är riktigt bra bort?

Under min pluggtid på Lärarhögsskolan i Stockholm (LHS) körde jag buss i Stockholms innerstad. Jag kom ihåg när busstrafiken skulle ut på upphandling. Oh my god! Vilket fruktansvärt skitsystem det var. Resultatet var att bussförarna knappt fick rast, hade inte möjligheter att gå på toaletten vid sluthållplats, hade ingen regleringstid av tidtabellen vid sluthållsplats – utan fick spetsvända, hade snålt med körtid så att de ständigt låg efter tidtabell och dessutom hade bussföretagen som deltog i anbudsförfarandet dragit in ner rejält på servicen på bussarna. Vilka trasiga bussar vi körde omkring med!

Nu har systemet med anbud kanske satt sig, det är möjligt att det fungerar bättre idag när det gäller busstrafiken. Men ändå kan jag inte undgå att göra jämförelsen, för det är helt galet att inte de som beslutar i landstinget inte låter en väl fungerande verksamhet vara kvar, trots att det kostar lite mera. Det är möjligt att du som läser detta tycker att jag är en okunnig person som inte känner till alla aspekter på detta system när det gäller upphandling av offentlig verksamhet. Och det stämmer, jag kan nästan ingenting när det gäller detta. Men jag reagerar av moraliska och känslomässiga anledningar. Jag vill inte ha ett samhälle där jag titt som tätt läser och hör om gamlingar som dör, människor som sköts illa, företag som gör grova vinster på skattemedel och skor sig på andra, elever som inte får en god skolgång, elpriser som rusar i höjden för att företagen vill vinstmaximera, blöjor som vägs – ja listan kan göras hur lång som helst.

Jag är inte emot fri företagsamhet och jag är inte emot att de personer som gör ett riktigt bra jobb inte ska få bra betalt. Jag är också medveten om att företag som har en huvudman som är offentlig inte är detsamma som kvalitet, t.ex. finns det skolor och vårdcentraler som är direkt dåliga. Men där kan politiker och tjänstemän gå in och förändra verksamheten, där gäller också offentlighetsprincipen. I ett privat företag miste politiker och tjänstemän sin direkta insynmöjlighet.

Dags för ansvarstagande! Politiker, tjänstemän, utförare får ta ansvar för att borga för en god verksamhet där kvaliteten måste stå i centrum. Hur botas patienter? Vilka kunskaper får eleverna med sig? Vilken kvalitet håller verksamheten? Tydliga kriterier för kvalitet och kontinuerlig utvärdering gentemot dessa kriterier och om hög kvalitet genomsyrar verksamheten bör det få finnas kvar, trots att den är dyrare. Kanske behöver politiker se över lagar som styr upphandling? Kanske måste politiker bli modigare? Kanske måste politiker se mer till resultatet än till ideologi? Men något måste göras!

Jag har träffat både elever och föräldrar som har varit utsatta för tortyr och krigstrauma. En del har fått hjälp (vet inte om det var just Röda Korsets behandlingscenter), andra har valt att leva vidare med sina minnen. I ett fall känner jag till att pojken i fråga, som nu är vuxen, lider en del av sina upplevelser. Jag kan bara hoppas att han får möjligheter till bearbetning.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!