Det var länge sedan jag blev så lyft över en svensk professor som när Inger Enkvist pratar om språk och kunskap. Alla flumpedagoger blir så arga att de kokar när de hör henne prata om en riktig kunskapsskola. Men nu har svensk skola varit ett försöksprojekt i så många år och det har gått åt helvete med Problembaserat lärande och John Deweys metodik. Dags att skrota flumskolan och återvända till att undervisa.
Lagstifta om att alla klassrum ska vara utrustade med kateder.
För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete. Observera lärare – inte handlare eller coach!
Johan Kants blogg 
Detta är ett oseriöst frontalangrepp på alla oss som försöker att utveckla den svenska skolan. Att med lagstiftning tvinga alla lärare att ha en kateder i sitt klassrum bekräftar bara bilden av att du är en av de här reaktionära traditionalisterna som vill återinföra en 50- tals skola utan någon som helst verklighetsförankring i det moderna samhälle vi lever i. Jag tar avstånd från dina reaktionära åsikter å det grövsta och kan inte längre betrakta dig som en seriös debattör inom skolområdet. Med det slutar jag att kommentera här. Jag tänker istället ägna mig åt skolutveckling framåt för att möta det samhälle vi lever i idag istället för att ägna tid åt folk som du som vill möta framtiden genom att backa in i den.
Fredrik,
Det är mycket intressant att läsa dina svar. Du har inte en enda gång svarat på de frågor jag ställt där jag ber dig förklara vad du menar med dina åsikter. Och när jag åter igen ber dig om detta så schappar du. Du tillskriver mig en massa saker, att du tycker det är helt otroligt att en rektor går ut med detta budskap, att jag är reaktionär och indirekt att jag är auktoritär. Men du tycker bara, du leder ingenting i bevisning – bara en massa åsikter. Jag har redovisat varför jag tycker som jag gör och jag har redovisat hur jag har jobbat och varför i min bok Yrke: Lärare. Jag har redovisat min betygsstatistik. Jag har redovisat varför jag tycker det pedagogiska nätverket har saboterat för svensk skola. Jag har redovisat varför jag tycker man ska skrota Dewey.
Du tror att du försöker utveckla svensk skola, men du lurar dig själv. Du har i alla fall inte redovisat några resultat och argument – det är bara ordbajs. Du slänger ut på twitter: ”Avgå Björklund” eller ”Ge upp katederkramare” men det är bara ord utan mening, för du redovisar ingenting! Du bara tycker! Du är djupt ideologiserad och tror på alla de professorer och lärarutbildare som fyllt dig med skit. Och du tror att Moddle och Entreprenöriellt lärarande är bra – men du vet inte för elevernas kunskapsresultat av detta känner du inte till. Kunskapskravet är nämligen en viktig del av kursplanen och ett styrdokument. Du vet – eleverna kunskapsrätt. Kom igen när du kan redovisa argument och resultat. Tills dess tycker jag du ska läsa och ta till dig Per Linells bok: Människans språk och även Ference Marton mfl: Inlärning och omvärldsuppfattning och varför inte Erich Fromm: Flykten från frihet.
Fredrik,
ett faktum är att svenska elever trivs bättre i sin skola och att vi är ett föregångsland på den fronten (jämför bl a med Finland och asiatiska länder). Vidare är asiatiska länder imponerade över hur våra elever kan jobba i grupp och hur frimodiga och självständiga de är. Det är saker som är positiva och som jag tänker stöder din syn på att skolan måste utvecklas. Dock är min fråga till dig: tycker du att det är ett problem att Sverige halkar efter i internationella undersökningar där det visar att våra elevers läsförmåga sjunker samt även deras problemlösningsförmåga? Vad tror du detta beror på? Hur ska detta ändras i din framtida skola? Jag hoppas att du läser detta i efterhand och svarar för jag är uppriktigt nyfiken.
Menar du kateder i praktiken? Eller menar du det som kallas katederundervisning? Jag tror att vad som helst går bra, bara man som lärare är övertygad om sin metod, och vet vart man vill nå./Stella, svensklärare på gymnasiet
Stella,
Kateder är bara en möbel och har tydligen blivit symbol för många som inte ha en skola som bygger på undervisning – trots att direktiv kommer uppifrån. Men detta känner vi igen, Kommunförbundet gick ut till lärarna redan 1994 att ”undervisning ska undvikas”.
Din ironi Johan om att lagstifta om kateder i klassrummet, blir härligt belyst av ”undervisning ska undvikas”.
En lagstiftning om kateder i klassrummet skulle inte göra någon som helst skada. Däremot skulle den kanske belysa det totalt felaktiga i att som lärare låta bli att ta ansvar för och leda elevernas kunskapsutveckling.
Min undervisning består till väldigt stor del av PBL, entreprenöriellt lärande, fria val och undersökande av områden även utanför min kompetens. Det skulle dock aldrig falla mig in att tro att det skulle friskriva mig från ansvar och ledarskap.
Jan,
Härligt att du ser att det var med ironi jag skrev det, för Fredrik tog det hela på blodigt allvar. Vilken metodik man använder spelar ingen roll så länge eleverna lär sig det de ska lära sig.
En allmän reflektion jag gör är ändå hur lite, av det hon säger, som är toppar hos Hattie. Och då menar jag inte att ifrågasätta Enkvist utan snarare Hattie och hans monumentala genomslagskraft och det faktum att vi kanske ånyo är på fel väg. Inte så att jag tycker att det är fel med formativ bedömning och kollegialt lärande utan tvärtom, det tror jag stenhårt på. Men det känns lite som att medicinera hostan med kåvepenin när det är lungcancer.
Vid det här laget undrar jag vilka som är traditionalister och reaktionärer. I fyrtio år har de så kallade progressiva utvecklat skolan till det är idag och ändå hävdar man att måste fortsätta på den inslagna vägen. Snacka om reaktionärt!
Fantastiskt ! Exakt mina åsikter !!!
Fredrik Karlsson,jag vet inte vem du är, men jag vet att Inger Enkvist och Johan Kant är progressiva företrädare för svensk skolutveckling. Du Fredrik är ingen seriös debattör utan en svensk skolas dödgrävare och det är personer med dina åsikter som gjort att svensk skolas resultat rasat. Du borde skämmas !
Lyssna och se filmen med Inger E en gång till och begrunda hur det kunde bli så fel.
Jag har arbetat i grundskolan sedan 1974.
Tack Christer!
Ett stöd med din dignitet känns perfekt i en diskussion som denna, med all din erfarenhet. Tack!
Tillåt mig att småle. Vill du skämma ut dig med dina konservativa och reaktionära åsikter Christer så varsågod.
Fredrik,
Du saknar självinsikt!
Fredrik, om du tror att jag saknar självinsikt, kan du ta kontakt med de ca 1000 elever och föräldrar som jag jobbat med i Jordbro sedan 1978.. Självinsikt är svårt, men är inte eleverna våra bästa värdemätare ? Jag blir rädd när jag läser dina reaktionära åsikter.
Fantastiskt, att sådana personer överlevt det allmänna flummet!
Vänta bara – det kommer mer.
Inger Enqvist, tar lugnt och metodiskt upp hur skolan kan ta ifrån eleverna sina framtida vuxna demokratiska möjligheter genom att i någon missriktad demokratisk anda låta dem välja bort de verktyg de behöver.
I ett skolobligatorium där eleven i lag är beordrad att infinna sig är det först lärarens/skolans ansvar och skyldighet att vinna elevens förtroende genom en individuellt anpassad undervisning som ger lust att lära.
Ser inte hur det skulle kunna finnas några disciplinproblem med en undervisning som faktiskt följer beskrivningen i skollag och läroplan.
Finns inte heller beskrivet vilka inslag av uppfostran eller normer en elev måste ha med sig till skolan, eller vad som specifikt krävs av föräldern. Skolan har också ett fostransansvar.
Anser att ordningsproblemen i första hand orsakas av felkonstruerade lärmiljöer där barnen i dem straffas med ”hårdare tag” eftersom de inte gillar läget utan protesterar. Dåliga lokaler,opedagogisk undervisning med hot och straff som incitament och högarbetsbelastning t.ex (som i sig inte är lärarens fel personligen, möjligen indirekt) är sådant som skulle få vilken vuxen som helst att gå i taket. Skolan har i alla led större krav på sig att anpassa sig efter elevernas förutsättningar än vad de har till skolans. Vilket är inga. Funkar inte helklassundervisning får det bli halvklass, annars smågrupp eller enskilt. Eleven har rätt att utvecklas utefter sin potential. Att kalla dem bortskämda är en skymf och svek mot barnen, snarare lärare som ska skämmas bort tydligen.
Har mer intrycket av att elever tappar gnistan i skolan eftersom undervisningen sker i ett rasande tempo som de aldrig är lediga från och inte upplevs som relevant för dem. De får inte veta varför en kunskap är viktig utan bara att den kommer på provet. Lära sig självdisciplin?! Verkar snarare handla om institutionsdisciplin.
Diskussionen blir vilseledande när man argumenterar att ”eleven själva fått bestämma vad de ska lära sig”. Har man undervisat efter ‘släpp alla tyglar’ principen är det klart det går åt skogen. I en process med självbestämmande måste läraren finnas närvarande hela tiden, att söka sin egen kunskap efter egna intressen inom ett kunskapsområde är inte samma sak. ”Flum” är att arbeta efter vetenskapligprincip.
Det demokratiska medbestämmandet är för att kunskapen måste vara relevant och levande för eleven. Svaga elever blir inte mer förtrogna eller engagerade av kunskapsområdet för att de i skolsalsmiljö får den katederundervisad för sig och sedan får svara på en uppsättning konstruerade frågor för att sedan storma vidare mot nästa. Lärarens förmåga kan inte vara taket för en elevs utvecklingspotential.
Med alla krav som verkar ställas på hem, förälder och elev (läxläsning t.ex) blir det svårt att förstå hur lärarens uppdrag ska anses kräva några högre kvalifikationer eller djupare respekt?
Verkar snarare som om man vill åter till en skola för en svunnen tid som den pedagogiska forskningen sprungit ifrån.
Man kan ju undra vad den pedagogiska forskningen har sprungit ifrån. Jag förmodar att det är det vetenskapliga ansvaret du menar. Jag tror att ingen vettig mänska vill tillbaka till 1950-talet även om det vore möjligt men den inslagna vägen som skolan befinner sig på är en återvändsgränd.
Det var få kommentarer på micke Anderssons inlägg. Vad beror det på?
Det var väl ingen som hade något att säga.
För att det stämmer. Nyligen kom en forskningssammanställning från Göteborgs universitet som visar att skolan inte uppmuntrar lusten att lära (Joanna Giotta). Till och med Kina är på väg att reformera sin pluggskola för att de insett att den inte förbereder eleverna för framtiden och samhället. Utan förmågan att göra undervisningen lustfylld (meningsfull) och individuell blir läraryrket inget kvalificerat uppdrag. Då kan vilken fackman som helst med bokföringskunskap leda arbetet i klassrummet. Det är främst skolan som måste lyssna på eleverna, inte tvärt om.
Ännu bättre intervju med Inger E.
http://urplay.se/Produkter/175393-En-bok-en-forfattare-God-utbildning-och-dalig
Intressant blogg, som väckte minnen – en del obehagliga – hos en numera senior högstadie- och gymnsielärare med 35 års skolerfarenhet. Här en olustig anekdot ur det verkliga livet i staden Trollhättan 2002 apropå språkprofessorn Inger Enqvists bok Feltänkt.
Språklärarna på gymnasiet fick under en studiedag möjlighet att diskutera aktuell pedagogisk litteratur. Huvudläraren fick valet av Feltänkt sanktionerat av rektor, Enqvist skulle även någon tid senare föreläsa i Folkets hus. Boken inhandlades i x antal och läsning förbereddes, men Stopp och belägg!! Kontraorder från rektor: DEN boken fick inte diskuteras! Jag minns inte den sent påkomna motiveringen, det var väl någon i förvaltningen ”kreativ” person som ingripit. Vi blev i alla fall förstummade och minst sagt besvikna. Så högt/lågt i tak hade det blivit i den sedan 1916 socialdemokratiskt styrda kommunen.
Boken Feltänkt stod i alla fall kvar i x antal i bokhyllan på språkinstitutionen när jag senast var där.
Hej Torsten,
Tack för din historia som visar hur lågt i tak det kan vara och jag är säker på att det finns många hundra liknande historier runt om i landet.
Åååh…
Inger Enkvist är min ikon efter detta…
🙂
Bra Emma,
Inger Enkvist är hatad av det pedagogiska ideologiska etablisemanget. Jag menar verkligen HATAD. Jag tror att du har märkt det på min blogg hur en av kommentatorerna avskyr Enkvist, men han kan inte tala om varför han gör det. Bara känslomässigt!
Ibland får jag uppfattningen på din blogg att det finns ett stort pyrande missnöje mot PIE, att lärarkåren trycks tillbaka osv . Men allvarligt talat, om man genomförde en undersökning bland Sveriges alla lärare: för eller emot Inger Enkvists tankar, tror jag att fler skulle vara emot. Tyvärr!
När jag lyssnar på Enkvist slår det mig att hon uttalar sig kategoriskt och att hon förmedlar sitt eget ställningstagande. Hon är naturligtvis helt i sin rätt att ge uttryck för sitt ställningstagande, men hon gör det på ett kategoriskt sätt. Bara detta att hon säger att ingen kan lära sig utan att följa regler i klassrummet mm. som om alla fungerar på samma sätt är ett kategoriskt uttalande. Hon talar även om uppfostran som om vi alla ser på den på samma sätt eller som om det bara finns en typ, den som passar i ett klassrum, enligt hur hon ser på det.
Enkvist är som PIE – de uttrycker hur de ser det, utan att vara nyanserade, som om det dom står för är Sannningen. Jag saknar ett kritiskt förhållningssätt hos en del av dem, bl.a Enkvist.
Jag tror på en undervisning som ger eleverna möjlighet att ta del av olika sidor av sådant som har det.
Vad debatten saknar och som skapar strider är som jag ser det, brist på självkritik, och att kritiskt granska kategoriska uttalanden och påståenden om lärande och undervisning mm.
@ Monika
Du ifrågasätter, att ”hon säger att ingen kan lära sig utan att följa regler i klassrummet mm.”
Hur ser du på begreppet arbetsro? Är det enl. dig ”onyanserat” att förespråka arbetsro i klassrummet?
jisses… här har vi uppenbarligen en människa som vet vad hon talar om. Kan just tänka att en och annan tycker hon är besvärlig, hehe
”Kritik är något som man enkelt kan undvika genom att säga ingenting, göra ingenting och vara ingenting.”
Skrota alla försöksprojekt – åter till lärande!
/pw
Hej!
Behöver alla en ikon?
Eller kan vi ha flera ikoner?
Min ikon var ett tag Mahatma Gandhi. Men han är, av förklarliga skäl, passé eftersom verkligheten har förändrats, t.ex. vad gäller ekonomi. Dock kommer jag fortfarande ihåg hans ord till engelsmännen: ”Ju mer ni slår oss desto mer inser ni att ni har fel”.
Västerlandet blev så småningom ”civiliserat” och kolonierna fick självbestämmande. När väl den postkoloniala tiden började (dvs. när de afrikanske staterna erövrade självständighet), började också en nedgång i det västerländska utbildningssystemen – om vi ska följa Inger Enkvists beskrivning. Finns det något samband? Nja, det är väl som det heter en empirisk fråga.
Inger tar upp relationen mellan samhälle och skola. Som i sin tur bygger på historiska processer. Intressant är t.ex. skillnaden mellan Chile och Argentina, eller skillnaden mellan Sverige och Finland.
Inger är pedagogiskt intressant. Skolan ska både syssla med uppfostran och kunskap. Visserligen inget nytt men i en tid när alla pratar om kunskap bör nog detta ytterligare upprepas. Vad innebär då uppfostran: självdisciplin. Denna självdisciplin kommer inte inifrån eleven utan eleven behöver hjälp av läraren. Vidare menar Inger att självdisciplin behövs för att eleven ska göra något den aldrig har gjort. För att detta ska lyckas behöver läraren/de vuxna ställa krav.
Som jag ser det är detta något som ingår i många olika utbildningsfilosofiska inriktningar.
Det som Inger inte tog upp är att samhällsförändringar pågår överallt i världen. Trots att ett samhälle, t.ex. Japan, har inrättat det kontrakt mellan vuxna och barn, mellan lärare-elev, som Inger vill ha (om jag tolkar henne rätt) finns det japanska ungdomar, s.k. freeters, som väljer en annan väg än självdisciplinens utbildningsväg. Japan ligger högt i PISA-mätningar, högre än Sverige, så visst kan Japan, Finland eller något annat lands utbildningssystem vara en förebild i svensk pedagogisk debatt. Men vi bör nog ha flera ikoner än Inger för att kunna möta alla ungdomar i globaliseringens tidevarv.
Kategoriskt, Monika Ringborg ? Om det är ett kategoriskt uttalande att ingen kan lära sig utan att följa klassrumsregler, så undrar jag vad du menar med kategoriskt ?
Att försöka hitta luckor i Inger E:s lugna resonemang om hennes erfarenheter om svensk skola är inte svårt, men föga givande. Hennes huvudtema är viktigt och avgörande för svensk skolas fortsatta framgång: arbetsro på lektionerna, tidiga och regelbundna kunskapskontroller, omgång om det behövs, tidiga insatser för de som inte klarar kunskapskraven, betyg och nationella prov. Lärarnas och skolledarnas status behöver också höjas.
PIE:s krypskytte mot en sådan utveckling är inte bara katastrofal, den är kriminell. Detta för att den bryter mot alla människors(barns) rätt till utbildning och kunskap. Det Mats Ekholm, Christian Lundahl,Hans- Åke Scherp , Mats Hugo m.fl. saluför är svensk skolas undergång ! Stoppa dessa kunskapsterrorister !
Efter snart 40 års erfarenhet som lärare i den svenska grundskolan, känns det tungt att människor som de ovan nämnda fortfarande sprider sitt elevfientliga budskap. När deras åsikter först dök upp på 80-talet trodde man att det var en snabbt övergående enfaldig fluga…Jag hade fel.
Christer Strandberg
Christer!
Inger har mycket vettigt att säga men hon arbetar inte i dagens svenska skola. För att ta ett exempel: I Tv-programmet ”Debatt” diskuterades läxor. En gymnasielärare hävdade att elever inte behöver läxor och argumenterade för det. En förälder, till tillika journalist, hävdade att elever behöver läxor för att lära sig. En professor i statsvetenskap hävdade att läxor behövs och att elever behöver ägna mycket mer tid åt skolarbete samt att föräldrar måste hjälpa barnen om Sverige som kunskapsnation och exportnation ska ha någon chans att hänga med i en knivskarp global konkurrens.
Hur vill du Christer höja lärarens status i ett sådant sammanhang?
Från att barnet är ett år till att det går ut universitetet förväntas denna människa ägna sig åt självdisciplin, tillägna sig kunskapsmål som andra har ställt upp. När får människan tänka själv? Är all utbildning en förberedelse för något annat?
Så var det det här med kunskap.
Om målet är att alla elever ska kunna läsa, skriva och räkna de fyra räknesätten när de är 10 år krävs det givetvis att någon mäter detta. Om vi hävdar att alla elever kan läsa, skriva och räkna när de är tio år om läraren undervisar rätt är detta en fråga om undervisningsmetoder. Om detta är sanningen ska vi satsa på metodikämnet under lärarutbildningen. Om sanningen däremot är att alla kan lära sig läsa, skriva och räkna vid tio års ålder vid rätt undervisning med undantag för elev x – då krävs det något mer än metodik – det krävs teori om elever som sammankopplas med undervisningsmetoder.
Sedan saknar jag i såväl Inger Enkvists resonemang som i professorn i statsvetenskap, Falkemarks, resonemang, något om känslor. När ett barn föds är det normalt att barnet skriker – varför då? Vi förväntas som vuxna tänka (ekonomiskt) rationellt men hur är det med känslorna? Det som gör både livet och lärandet meningsfullt behöver vi också känna. Och här hänvisar jag till min ikon vad gäller teorier om människa och samhälle, Margareth Archer.