Nya kursplanerna – katastrof!

Bakgrund

Thomas Östros drog under sin tid som skolminister upp en linje, som sedan Ibrahim Baylan fortsatte driva. De var bekymrade över att resultatuppföljningen inte fungerade. Baylan tillsatte enmansutredare Leif Davidsson att utreda detta, vilket resulterade i rapporten Tydliga mål och kunskapskrav i skolan (SOU 2007:28). Davidsson kom bland annat fram till att målen var otydliga, vilket resulterade i att Davidsson rekomenderade att mål att sträva mot skulle döpas om till mål för undervisningen och mål att uppnå skulle döpas om till kunskapskrav.

I den borgliga regeringens proposition 2008/09:87, konstaterade man att det inte går att tala om för lärarna hur de ska jobba, det tillhör regelstyrningen. Därför stryks Davidssons förslag, alla formuleringar kring mål tas bort. Istället använder man i propositionen kunskapskrav. Hela propositionen bygger annars på Leif Davidssons utredning. Bland annat kräver regeringen en tydligare och enklare formulering i de nya kursplanerna. Uppdraget går från departementet till Skolverket, detta uppdrag är lite för otydligt skrivet, något som Skolverkets tjänstemän utnyttjar att tolka propositionen annorlunda än vad tanken var.

Skolverkets första förslag till kursplaner kommer i oktober 2009 och är i strid med riksdagsbeslutet. I förslaget återinför man mål att sträva mot, men man använder sig av Leif Davidssons formulering ”mål för undervisningen”, något som regeringen hade strukit i propositionen. Det finns heller inga kunskapskrav skrivna i detta första utkast. Vid kritik mot Skolverkets första version, bland annat i Gunnar Ohrlanders artikel på DN-kultur, tar man bort rubriken, mål för undervisningen och dess text.

Skolverkets andra förslag kommer i december 2009. Här dyker samma formuleringar upp, som tidigare fått kritik, denna gång under rubriken kunskapskrav. Denna version går ut på remiss, bland annat till Skolinspektionen som kritiserar förslaget i kraftiga ordalag. Bland annat menar Skolinspektionen att förslaget till nya kursplaner behöver en omfattande omarbetning, eftersom det inte går att bedriva inspektion i förhållande till förslagets kunskapskrav. Förslaget lämnas till departementet för fastställande och innehåller så otydliga kunskapskrav, skrivet på ett sådant sätt som man brukar skriva mål att sträva mot. Trots, bland annat den allvarliga kritiken från Skolinspektionen, har inget omfattande omarbetning gjorts.

Några exempel från Skolverkets förlag till kursplaner:

Kemi, kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 9 (sida 60)

”När eleven arbetar experimentellt eller på andra sätt undersökande bidrar eleven till att formulera frågeställningar som går att undersöka systematiskt. Eleven följer givna planeringar samt utför och dokumenterar undersökningarna på ett tillfredställande sätt. Eleven ämför sina resultat med frågeställningarna och resonerar kring resultatens rimlighet. I sina slutsatser kopplar eleven resultaten till tidigare erfarenheter”.

Arbetar = metodhävisning. Vad är resonerar? Formulera frågeställningar = metod. Det finns inga kvalitetsnivåer i detta citat. Vad är t.ex. att formulera en frågeställning? Texten är abstrakt skrivet och man blandar mål och metoder, utan att ange minsta angivna definition på med nivå på vad är acceptabel kunskapsstandard.

Samhällskunskap, kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 9 (sida 103)

”Eleven bearbetar och beskriver uppbyggnad och funktioner i samhällets sociala, mediala, rättsliga, ekonomiska och politiska strukturer, utifrån enkla frågeställningar. Då beskriver eleven och ge exempel på något samband mellan olika faktorer som bygger upp samhällsstrukturerna”.

Detta är otroligt abstrakt och komplext skrivet. Det finns arbetsmetoder angivna, t.ex. bearbetar och det finns ingen som helst kunskapsstandard. Vad är tillräckligt bra och vad är inte godkänt?

Svenska, kunskapskrav för betyget E i slutet av årskurs 9 (sida 119)

”Eleven läser ett delvis varierat urval av böcker för ungdomar samt texter från andra medier med flyt såväl högt som tyst. Med viss säkerhet anpassar eleven sitt sätt att läsa efter syftet med läsningen och textens art. Eleven återger grundläggande delar av innehållet eller handlingen. Utifrån givna frågor beskriver eleven enkla sammanhang och relationer i texten och motiverar sina tolkningar med exempel från texten, egna erfarenheter och bekanta omvärldsfrågor. Eleven beskriver några verk, deras författare och det historiska och kulturella sammanhang som verken tillkommit i”.

Jämför formuleringarna med några av de mål att sträva mot som finns i dagens kursplan

”Skolan skall i sin undervisning i svenska sträva efter att eleven

– utvecklar sin förmåga att i dialog med andra uttrycka tankar och känslor som texter med olika syften väcker samt stimuleras till att reflektera och värdera,

– utvecklar sin förmåga att läsa, förstå, tolka och uppleva texter av olika slag och att anpassa läsningen och arbetet med texten till dess syfte och karaktär,

– får möjlighet att förstå kulturell mångfald genom att möta skönlitteratur och författarskap från olika tider och i skilda former från Sverige, Norden och andra delar av världen,

– tillägnar sig kunskaper om det svenska språket, dess ständigt pågående utveckling, dess uppbyggnad, ursprung och historia samt utvecklar förståelse för varför människor skriver och talar olika,

– genom eget skrivande fördjupar sin insikt i grundläggande mönster och grammatiska strukturer i språket samt utvecklar sin förmåga att tillämpa skriftspråkets normer i olika sammanhang,”

Jämför dessa två formuleringarna med samtliga mål att uppnå som finns i dagens kursplan

”Eleven skall
– aktivt kunna delta i samtal och diskussioner och sätta sig in i andras tankar samt kunna redovisa ett arbete muntligt så att innehållet framgår och är begripligt,

– kunna läsa till åldern avpassad skönlitteratur från Sverige, Norden och från andra länder samt saklitteratur och tidningstext om allmänna ämnen, kunna återge innehållet sammanhängande samt kunna reflektera över det,

– kunna läsa, reflektera över och sätta in i ett sammanhang några skönlitterära verk och författarskap med betydelse för människors sätt att leva och tänka,

– kunna ta del av, reflektera över och värdera innehåll och uttrycksmedel i bild, film och teater,

– kunna skriva olika sorters texter så att innehållet framgår tydligt samt tillämpa skriftspråkets normer, både vid skrivande för hand och med dator,

– ha kunskaper om språket som gör det möjligt att göra iakttagelser av eget och andras språkbruk”.

Det är formuleringarna i mål att uppnå i dagens kursplaner,  som har fått kritik av Leif Davidsson. De är för abstrakt skrivna och lämna alltför mycket tolkningsutrymme. Generellt för samtliga texter i Skolverkets förslag är helt befriat från resultatsstandard, det är ett genomgående mönster i alla kursplaner. Det är betydligt mer strävansmål i formuleringarna än standarder för kunskapskrav.

Läraren och läromedelsförfattaren Per Måhl använder sig av tre typer av standarder: Uppgiftstandard: En uppgift eller fråga som eleven ska jobba med eller besvara. Processtandard: Under vilka former eller villkor ska eleven jobba. Grupparbete, användning av miniräknare, använda sig av böcker, jobba hemifrån. Olika processtandard gör det lättare/svårare för att uppnå ett mål. Detta måste definieras. Resultatstandard: Vad är acceptabel lösning eller svar på uppgiften. Denna typ av uppdelning som Måhl gör, saknas totalt i Skolverkets förslag till nya kursplaner.

Tidigare bedömningssystem, det relativa med medelvärde, gjorde bedömningarna enklare. Dagens bedömningssystem, som infördes med LPO 94, kräver i förväg definierade krav på kompetenser eller kunnande, som man utvärderar elevernas resultat emot. Dessa definierade krav måste vara skrivna så att läraren kan konstatera att eleven antingen kan eller inte kan det som efterfrågas. Ska vi försvara elevernas rätt till kunskap måste det fram tydligare kunskapskrav. Tjänstemännen på Skolverket har inte begripit detta och tror att det är eleverna som bedöms, istället för att det är skolans förmåga att få eleverna att uppnå de kunskaper de behöver få, för att klara gymnasiet och senare samhället. Tillspetsat kan man säga att tjänstemännen inte tror att alla elever, rent biologiskt, har möjligheter att uppnå kunskapsmålen, det vill säga det som är skolans uppdrag.

Varför menar jag att det är katastrof med de nya kursplanerna?

• Möjligheterna att införa resultatuppföljningen kommer få ta betydligt längre tid, om det någonsin kommer att gå med dessa kursplaner.
• Lärarnas möjligheter att göra rättvisa bedömningar, både lokalt och nationellt, kommer att minska. Den orättvisa bedömningsfrågan som blommar upp i media kommer ett ännu hetare ämne. Kommer detta gynna lärarna? Kommer detta att göra att lärarnas status ökar?
• Dagens lärare kan med Skolverkets förslag till nya kurskpaner jobba på som tidigare, det finns inga möjligheter att styra upp lärarnas jobb. Kommer lärarnas status att öka eller sjunka?
• Den fortsatta kaos som råder i skolan, lärare och skolledare vet inte hur de ska jobba, för att det är så otydligt, kommer att fortsätta under lång tid framöver. Kommer det gynna skolan? Kommer lärarnas status öka eller sjunka?
• Stora förlorarna är eleverna.
• Sverige kommer att komma ännu mer på efterkälken när det gäller internationella kunskapsundersökningar.

Vad tycker jag borde göras? För det första måste regeringen och departementet skicka tillbaka kursplanerna och be Skolverket göra om jobbet. Sedan tycker jag regeringen ska diskutera huruvida Skolverket ska finnas kvar som myndighet – vad ska man med Skolverket till? Lägg ner Skolverket än gång till och låt Skolinspektionen sköta skolfrågorna, de har visat sig klara uppdraget. Men så är ju Ann-Marie Begler, generaldirektör för Skolinspektionen jurist.

Avslutningsvis anser jag att det är dags för lärarfacken att vakna till. Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund måste ta till hårda ta – gå ut i strejk! Det går inte att acceptera att en skolmyndighet öppet obstruerar mot tagna riksdagsbeslut, som gör att lärarnas status och professionalitet ifrågasätts och försvagas. Vi vill ha starka och duktiga lärare, med bra status och hög lön. Dessa kursplaner kommer för lång framtid inte bidra till detta. Dessutom är hela förfarandet ett hån mot demokratin, något som faktiskt är något centralt hos läraren. Läraren är den främsta försvararen av alla elevers rätt till kunskap, en demokratisk rätt!

KOM IGEN LÄRARE! Stå på er!