Höj lärarlönerna nu!

Ibland tycker jag själv att jag tjatar ihjäl frågor, istället för att lyfta upp nya ämnen till diskussion. En sådan fråga är lärarlönerna. Alla som har läst mina blogginlägg det senaste halvåret vet att jag återkommer till att jag tycker att lärarlönerna måste upp rejält. Egentligen har jag svängt i denna fråga från första gången jag skrev ett blogginlägg 2009, då jag tyckte att det inte spelar någon roll om en lärare får 10 000 kronor mer i månaden – en dålig lärare är en dålig lärare. Men det spelar faktiskt roll!

Som jag många gånger påpekat har Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) kört ner läraryrkets status och lön i botten. Numera påtalar man att läraryrket är viktigt och att lönen måste upp, men det är bara läpparnas bekännelse, det finns en annan agenda där man gör allt för att hålla nere lärarlönerna. För mig är det ett under att det inte blivit lärarstrejk, något som jag faktiskt hoppas att det blir, trots att jag arbetar som biträdande rektor. Vilka bud får lärarfacken? 2,6% är ju ett skämt! Nej, 5 000 på ett bräde direkt – rakt av – NU! och till nästa avtalsförhandling 5 000 kronor på ett bräde direkt – rakt av – omgående! Eller varför inte 10 000 rakt av på en gång!

Det har vi inte råd med säger politiker, tjänstemän och SKL. JO det har vi baske mig, pengar finns det och det handlar om vad man ska lägga pengarna på. Vägbyggen till exempel! Åk bil i Europa så räcker det att komma till Danmark så är vägarna betydligt mindre i storlek. Vi i det lilla landet i Europas utkant har extremt överdimisionerade vägar som kostar ofantliga summor. Och storstäder som Stockholm – ”vilka bilköer”, tycker många Stockholmsbilister. Det är väl ändå självvalt att ta bilen eller kollektiva färdmedel till jobbet. Har någon suttit i bilköerna i Sydney? Har någon kört bil i rusningstrafik i Paris? Eller i New York? Det har jag och köerna i Stockholm framstår inte direkt som överdrivet jobbiga.

”Jo men vi behöver ju jobba bort trafikdöden, se till att minska antalet döda i trafiken, vi har faktiskt en nollvision”. Men snälla, så länge det finns människor så kommer det finnas döda i trafiken, för misstag sker ju hela tiden så fort en människor är inblandade – ni vet den mänskliga faktorn. Läst i DN häromdagen att trafiken hade skördat sitt 100:e offer i år. Jag vill verkligen inte bagatellisera trafikdöden – varje offer är en tragedi för dennes familj och jag känner flera personer som förlorat familjemedlemmar till trafikdöden. Men….

Hur många av dem som dör eller skadas i trafiken kör som idioter? Hur många av de som är inblandade i olyckor, även om de inte skadas eller dör själva, har kört för fort eller hållit ett för kort avstånd till framförvarande bil eller kört om på ett korkat ställe och så vidare. Jag hörde att en tredjedel av de som dör i MC-olyckor inte har körkort för motorcykel.

Vad vill jag säga med detta resonemang? Vad har detta med lärarlöner att göra? Med all heder åt de som dött, skadats och drabbats av trafiken vill jag ändå påtala att 25% av pojkarna lämna grundskolan utan att kunna läsa tillräckligt bra, att 20% av eleverna som lämnar grundskolan saknar fullständiga betyg. Det är också katastrof och får långtgående effekter för dessa personers liv. Utanförskap? Kriminalitet? Arbetslöshet? Missbruk? Också kostnader på sikt, både i ekonomiska termer och i personligt lidande. Vi pratar här om tusentals personer varje år.

Men kan man jämföra på detta sätt? Nej det kan man givetvis inte göra. Det enda jag ville påtala är att det finns pengar, det handlar bara om att prioritera de knappa resurser som finns och se till att de personer som påverkar en ung människa mest, ibland till och med mer än föräldrarna, värdesätts. Bygg mindre rondeller i kommunerna och lägg dessa pengar på lärarna i stället.

Det är ju inte så att Sveriges skolor badar i pengar, vi får ju vända på varenda krona för att få det hela att räcka till. Men jag menar att kommunerna skulle prioritera detta, att avsätta öronmärkta pengar till lärarlöner. De skulle i runda slänga på en skola som Vikingaskolan handla om en årlig merkostnad på 1.8 miljoner kronor i en budget på 34 miljoner. Välinvesterade pengar? Jag tycker det, men här behöver politiker ta beslut att satsa på lärarlönerna. Här behöver kommuntjänstemän sätta press på SKL.

Hur kommer det sig att jag har svängt när det gäller att alla lärare ska få 10 000 kronor mer i plånboken? Det finns flera anledningar. Den första anledningen är att lärarkåren har blivit helt lämnad i sticket när det gäller genomförandet av Lpo 94. Det visste jag innan jag började blogga, det vill säga att Skolverket inte erbjöd någon fortbildning i och med paradigmskiftet som skedde. Den andra anledningen som jag fått större insikt i på senare år är den ideologisering som lärarkåren varit utsatt för från det pedagogiska etablisemanget, där till och med SKL tyckte att lärarna skulle bli handledare och köra problembaserat lärande (PBL). Detta hade jag en aning om när jag började blogga, men i och med researcharbete jag gjort vid skrivande av bloggar har jag fått en bild av ett dolt samarbete med en dold agenda. Den tredje och kanske viktigaste anledningen, som jag inte fått kunskap om förrän de senaste två-tre åren, är SKL totala nermontering av skolan och framför allt lärarkåren. Hur SKL systematiskt har slagit in kilar mellan lärare och arbetsgivare, hur man har bagatelliserat ett hårt, svårt och kognitivt ansträngande arbete. Hur SKL har likställt lärare och barnskötare (inget fel på barnskötare, men man har betydligt lägre utbildningsnivå).

Så varför ska lärare ha 10 000 kronor mer i månaden? Inte för att alla lärare är superbra och värda detta påslag. Heller inte för att jag är en fin människa som tycker att lärarna ska ha det för saken skull. Nej, det handlar om att skicka signaler i samhället, att tydliggöra att läraryrket faktiskt är samhällets viktigaste arbete – för lärare gör skillnad. Spinnoffeffekten av att höja lönen på detta sätt är att studenter kommer att uppfatta dessa signaler och aktivt öka söktrycket på lärarutbildningen, vilket i sin tur kommer att höja både intagningspoäng och status på utbildningen. Toppstudenter kommer efter några år söka lärarutbildningen i betydligt större utsträckning. Vill man dessutom skynda på denna statushöjning kan regeringen eller ansvariga myndigheter sätta ett tillfället intagningsstopp eller en intagningsbegränsning på lärarutbildningen.

Vill man på riktigt höja lärarstatusen kan regeringen dessutom förstatliga lärarkåren och låta staten bli arbetsgivare. På så sätt tar man kontroll över lärarnas löneutveckling och kan på ett bättre sätt genom politiska reformer öronmärka pengar till löneutveckling. SKL har haft 18 år på sig som arbetsgivarorganisation och man har gjort ett mycket bra jobb som just arbetsgivarorganisation, men för lärarkåren har det varit katastrof.

Det finns en annan aspekt på att höja lärarlönerna med 10 000 kronor i månaden och det är att man kan ställa tuffa krav på lärarkåren. Det är klart att man kan göra det även idag, men det jag menar är att i och med den kraftiga lönehöjningen kan man också kräva att varenda unge ska lämna årskurs 3 och kunna läsa flytande, skriva en text enligt konvensionerna, använda sig av de räknesätt man hunnit lära sig (tveksamt om alla innan årskurs 3 hinner gå igenom division) och kunna multiplikationstabellen. Alla elever!!! Och alla pojkar i årskurs 9 ska läsa tillräckligt bra och alla elever ska lämna grundskolan med fullständiga betyg. Alla elever!!! Jag menar att detta krav ska man givetvis kunna ställa idag och det görs också, men att kräva att lärarkåren ska vara professionell och betala för det innebär också att arbetsgivaren kan ha höga förväntningar på alla lärare att de ska leverera resultat.

Hur vet man att det blir resultat då? Givetvis genom resultatuppföljning och de lärare som inte klarar av uppdraget att få alla elever att nå målen för årskurs 3, 6 eller 9 ska få möjligheter att tillsammans med arbetslag och rektor analysera resultatet och hitta orsaker till detta. Dålig metodik? Inte börja i elevernas förförståelse? Inte tillräcklig fortbildning hos läraren? Bristande kunskaper i Lgr 11/kunskapsstandardssytem? Ingen dokumentation? Brist i bedömningskompetensen. Orsakerna kan vara många, men det är av yttersta vikt att detta synliggörs och lyfts till ytan så att alla i organisationen kan hjälpas åt att se till att ingen elev är helt beroende av att en lärare misslyckas. Heller inte att en lärare är helt utlämnad åt sitt öde och står utan hjälp och stöd. Rektorer och lärare måste vara så professionella att prestige läggs åt sidan och fokusera på resultatet. Att en lärare har jobbat med en ineffektiv metodik i flera år kan inte vara så belagt med skuld och personlig misslyckande att läraren i fråga gör allt för att mörka och hitta bortförklaringar som ligger på andra håll än hos läraren själv. Detta är inte professionellt!

Jag är helt övertygad om att alla lärare kan göra ett fullgott arbete med elever, det gäller bara att hitta allas rätta element och följa upp vad som är bra och vad som är mindre bra. Det har innan Lpo 94 inte funnits något resultatkrav på lärarkåren och vi vet alla vad som hänt (eller rättare sagt inte hänt) när det gäller införandet av Lpo 94. Resultatuppföljning och kontinuerlig dialog är nyckeln till att fokus ska ligga på kunskap och alla elevers rättighet till kunskap.