h1

Vad händer med dem som inte trivs i skolan?

17 november 2011

Alla barn trivs inte i skolan, av olika skäl. Många gånger beror det på att skolan inte kan hjälpa dessa barn, kanske på grund av att skolan inte har verktyg, eller kanske på grund av att skolan är lyhörda. Barnaministeriet dokumuntär i lördags (12/11) tar upp en familj på Öland vars barn Svante varit utsatta för mobbning på grund av att han inte varit som alla andra. Svante har aldrig trivts i skolan och efter ett par år får han anpassad studiegång, vilket leder till att hans skolsituation blir lite bättre. Hemma trivs Svante bättre och från och med årskurs 4 beslutar mamma Marita  att Svante får vara hemma och få undervisning av henne istället. Av bara farten får Svantes ena syster också hemundervisning också. Idag är får tre av sex syskon hemundervisning.

Stoebror Peter berättar att man måste vara precis som alla andra, ha samma kläder, ha samma musiksmak, tycka om samma saker. När klasskompisarna får reda på att familjen inte har tv tycker kompisarna att man är konstig och en person tycker att Peter är dum i huvudet som inte spelar World of warcraft.

Från och med införandet av den nya skollagen 1/7-11, får inte föräldrar ha hemundervisning längre om det inte finns synnerliga skäl. Kommunen avslår familjen ansökan på grund av man menar att de inte har synnerliga skäl. Även kammarrätten avslår familjens ansökan. Men föräldrarna tänker inte låta barnen gå tillbaka till skolan. Lyssna på dokumentären, den är bra.

Nu några tankar som väcks hos mig när jag hör denna dokumentär.

  1. Uppenbarligen är familjen Sandberg en härlig och väldigt speciell familj. Det hörs att de är härliga på hur barnen uttrycker sig, vilket språk de har, hur de problematiserar sina tankar och hur de berättar om sin vardag och sin familj. Även hur föräldrarna ser på skolan och sina barn. Speciell i den bemärkelsen att de inte har tv-apparat, att de värnar om barnens integritet och att de hela tiden ska vara sig själva och inte följa strömmen. Speciell i den bemärkelse att man inte följer normen hur man ska vara (som jag upplever det).
  2. Skolan löser inte Svantes problem med att han blir kränkt, eller mobbad. Detta är märkligt, men antagligen inte unikt. Frågan är varför man inte gör det? Barn som är annorlunda, både utseendemässigt, klädmässigt och hur de uppträder och hur deras tankar går är en stor tillgång till en skola. Dels är de levande exempel på den mångfald som finns i omvärlden och dels är de en källa till lyfta frågor om människors olikhet. Barn som inte är ”mainstream” är mycket bra att ha i klassen och som gör att när situationer uppstår kan man som lärare diskutera om varför alla måste vara lika dana. Hur kommer det sig att någon får göra sig lustig på någons bekostnad? Det är inte ok att slå någon för att denne är olik, eller inte håller med den som är informell ledare.
Mina erfarenheter av lärararbete i Jordbro, där det definitivt inte var ok att vara annorlunda, är att det krävs ett hårt och intensivt arbete för att elever som inte är som alla andra ska bli accepterade för den de är. Det krävs stora insatser av lärarna och av skolan, men vinsten blir större än insatsen. Jag har haft många elever som har fått lida under resans gång, men som har kommit ut som vinnare. De har fått ett stort självförtroende, de har vuxit som människor och på kuppen fått många vänner. Men oj vad de har varit rustade för att ta sig ann gymnasiet och sedan vuxenvärlden. För vad är det som de har fått med sig?
Jo genom att se hur en lärare agerar, höra vilka argument som läraren använder och hur läraren diskuterar med samtliga inblandade elever får den elev som inte är som normen säger att en elev ska vara kunskaper för livet. Så klart handlar det inte om en diskussion, utan det ställer krav på att skolan och läraren gestaltar värdegrund och lever efter den, tar upp alla händelser i skolan och i klassen som inte är ok. Och i fallet familjen Sandberg – vad signalerar mammans rädsla för att sonen ska bli mobbad? Utanförskap och segregering, att Svante kommer att ha svårt att hantera de som kränker honom senare i livet och kanske till och med inte förstå samhället och en vanlig arbetsplats. Jag vill inte måla fan på väggen, det kanske är så att Svante hemmasittande var en parantes i hans skolgång och att det kommer att bli bra. Och jag vill heller inte lägga skuld på föräldrarna, vill inte förebrå dem – de älskar sina barn och vill till varje pris skydda dem. Vill bara uppmärksamma att det går att cementera utanförskap.
Jag är allergisk mot värdegrundsarbete som pågår under en temavecka och som slutar i en hyllvärmare. Lärare ska ”klä” värdegrunden och hela tiden diskutera med eleverna hur man behandlar varandra, problematisera och själva vara värdegrunden. Genom att acceptera olikheter och lyfta fram det som är toppen med olikheter blir både klassen, skolan och samhället både roligare och bättre. Detta ska vara en ständigt pågående diskussion, men inte något som flyttar fokus från kunskaper som eleverna ska lära sig. Skolan har här ett mycket stort ansvar.
Men hur lär man sig det här? Hur har jag lärt mig detta? Ja inte var det på lärarutbildningen i alla fall. Jag tror i alla fall att när det gäller mig så har jag alltid hatat orättvisor och det har gjort att jag inte kan stå still och se på när en del elever gör sig lustig på några andra elevers bekostnad. Jag kan inte tigande se på. Detta delar jag nog med många lärare. Dessvärre ser en del mellan fingrarna och det är beklagligt.
Lärare gör skillnad! Därför menar jag att lärare är samhällets viktigaste arbete!
Annonser

25 kommentarer

  1. Johan.

    Intressant som vanligt. Det här med att det blivit svårare att få hemundervisning är intressant ur ett juridiskt perspektiv. Sverige kan nämligen eventuellt med denna hårdare lagstiftning bryta mot Europakonventionen som har ställning som svensk grundlag. För i första tilläggsprotokollet 2 § står det i Europakonventionen så här:

    ”Ingen må förvägras rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten kan påta sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera föräldrars rätt att
    tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse.”

    Det har redan börjat diskuteras på olika håll om man ska låta något fall gå hela vägen genom det svenska rättsväsendet och ner till Europadomstolen. Så vi har nog inte hört det sista om detta med hemundervisning är min känsla.

    Fredrik (frekar06)


    • Hoppas du har rätt. Det är klart att vi inte ska eftersträva att folk väljer hemundervisning, men det finns ju fall där föräldrarna vägrar släppa barnen till en dålig skola och det kan man ju förstå. Förresten är det inte första gången som Sverige bryter mot Europakonventionen, det händer ju titt som tätt, fast vi i Sverige tror att vi är så fina människor att vi har facit på hur man ska leva ”rätt”.


  2. Jag fick slåss mycket under min skoltid. Det fanns gott om huvudet längre killar som tyckte de var bättre än mig på grund av det. Jag bodde i ett fint område men hade svartvit TV och uråldrig cykel. Jag tror faktiskt skolan blivit bättre än den var på att möta dem som är annorlunda. Den behöver bli ännu bättre och det är inte ett värdegrundstema utan vardagskamp som kräver mycket engagemang.

    Jag har haft elever från små gulliga friskolor, tidigare hemundervisade elever och de klarade inte det vanliga samhället, skolan när det var enda alternativet. Vi behöver vuxna som fungerar ihop och då måste barnen få öva det. Vi ska öka toleransen i skolan men minska möjligheterna att ställa sig utanför skolan och samhället.


    • Det är ett vanligt fenomen att våld sköter hierarkin på en skola, har varit med om det själv och min pappa fick precis som du slåss för sin möjlighet att slippa bli trackaserad. Dessvärre brukar de speciella barnen inte vara intresserade av att slåss, snarare är det så att det är de som är utsatta. Här behöver vi i skolan ha civilkurage och ta tag i frågan att alla har rätt till en god skolgång med förtroendefulla relationer, där man får vara som man är själv.


  3. Frågan om rätten till hemundervisning (att slippa gå i skolan), kommer som ett brev på posten av de senaste årens skolutveckling; individualiseringsnoja, fritt skolval, friskolor och ekonomisk utarmning. Även mobbningsexplosionen är en produkt av dessa företeelser.


    • Knut,
      Mobbning har nog alltid funnits, fanns åtminstone när jag gick i skolan, men man tog inte tag i det. Sedan kan man ju undra om de andra aspekterna du lyfter fram, hur mycket de har påverkat.


  4. Mycket viktigt ämne du tar upp här. Och viktigt både ute på skolorna och på lärarutbildningen att ”Våga vara annorlunda” eller snarare ”Våga vara autentisk” och jag tror man skall börja med lärarna och föräldrarna. Barn brukar närma sig andra barn relativt förutsättningslöst. Men det är vuxenvärlden som ordnar in dem i ett mönster. Och det följer med genom livet. Lärare har en viktig uppgift här!

    Hur bryter vi det?

    Ju mer autentiskt vi strävar efter att bli, desto mer kommer detta med att vara annorlunda i bakgrunden. Men hur många hundra år tar det. Man blir ju mörkrädd när man upptäcker hur lätt individen följer gruppens normer, i stort och i smått.


    • Monika,
      Jag tror faktiskt att det enda sättet att bryta detta är att det finns vuxna på skolorna som ställer sig upp, tar konflikt, diskuterar, problematiskerar och tillåter att man får vara annorlunda. Och ser det som en tillgång inte ett problem.


  5. Jag är inte säker på att vi kommer vidare i värdegrundsarbetet så länge inte vi vuxna rannsakar oss själva. Hur är vi själva på att acceptera andra olika oss själva (elever, föräldrar, kollegor, chefer?) Hur olik får man vara? Vilka signaler ser vi på detta?


    • Håller med dig fullständigt!


  6. Johan.

    Jag håller med dig om att vi måste acceptera olikheter och se dem som tillgångar i undervisningen. Det är förfärande att vi har elever i det här landet som inte får någon utbildning överhuvudtaget trots att det är en mänsklig rättighet som är skyddad i grundlagen. Det har visat sig att 6 av 10 elever med Asperger syndrom stannar hemma regelbundet från skolan för att skolan inte kan erbjuda det stöd de har rätt till.

    Samtidigt som skolorna inte kan erbjuda den hjälp som dessa elever behöver så blir föräldrarna till dessa eleverna hotade med vite för att eleverna inte är i skolan. Dessa bedrövliga resultat framkom av den enkät som Asperger- och Autismförbundet gjorde 2010.

    http://www.autism.se/content1.asp?nodeid=51650

    Nu när hemundervisningen i stort sätt är stoppad och vi inte får använda oss av distansundervisning så är jag rädd att situationen kommer bli än värre för dessa elever. Fredrik (frekar06)


    • Jag det är skittrist det där med Aspergerelever. På Vikingaskolan har vi två kommungemensamma Aspbergerklasser med 6-8 elever i varje. Det funkar superbra och dessa speciella, men härliga ungar tycker om att gå till skolan. Bra personal så klart som gör livet gott för dessa elever.


  7. Tack för intressant inlägg. En fråga. Varför inte eftersträva att fler väljer hemundervisning som ett alternativ till offentliga skolan? Sverige saknar forskning kring hemundervisningen, men i andra länder där undervisningsformen är mer vanlig, är resultaten övervägande positiva.
    Ofta hör man ogenomtänkta fördomar som påstår att hemundervisade barn isoleras från samhället och berövas kompisar etc. trots att det i praktiken brukar vara tvärtom.
    Jag har själv hemundervisat alla mina barn, från åk 1 till 9, och det är något jag inte ångrar. Snarare tvärtom, jag önskar fler kunde få vara med om den rikedom det innebär.
    Att hemundervisningsrörelsen globalt sett är på stark framgång tyder också det på att allt fler söker det som är ett bättre alternativ.


    • Hej Berno,
      En intressant fråga som de som forskar borde ta tag i. Jag hoppas att du inte uppfattade det som att jag i mitt blogginlägg var emot hemundervisning. Det jag menade var att skolan måste blir bra på att möta alla barn, trots olikheter, något som skolan i det här fallet inte gjort. Jag har under mina 11 år i skolan träffat väldigt många speciella barn och jag upplever att alla har blivit sedda och bemötta för de individer de är.

      När det gäller hemundervisning generellt tror jag inte att det alltid är helt lyckat. Även om du lyckats bra, är jag inte lika övertygad om att alla föräldrar har de djupkunskaper som krävs för att intellektuellt möta barnen i alla 17 skolämnen (speciellt inte i NO och SO). Jag har dock inga fördomar om detta, eller har läst någon forskning, det är bara min spontana tanke kring hemundervisning.


  8. Skolan ska vara till för eleverna. Ibland glömmer vi den grundläggande synen och får för oss att de är eleverna som ska ändra sig. Att vara annorlunda är tufft nog utan att man sviks av de vuxna i skolan, Håller med om att vi varje dag måste diskutera värdegrund och därmed hjälpa eleverna att hjälpa varandra. Angående hemundervisning så måste det vara bättre på sikt att tillhöra en gemenskap utanför hemmet och denna borde finnas i skolan.


    • Linda,
      Så många gånger som jag har suttit i konferencer och möten där allt har utgått från lärarnas villkor och inte en tanke på elevernas bästa. Jag har blivit sååååå trött många gånger.


  9. Hej!
    En intressant artikel, som vanligt, Och en intressant debatt. På något sätt tycker jag att artikeln och kommentarerna summerar en del av den komplexitet som finns i läraruppdraget. Och samtidigt gör det svårt att peka på vari lärarnas eventuellt unika professionalitet ligger.

    Å ena sidan har vi ett socialt uppdrag, som denna artikeln berör. Å andra sidan har vi ett kunskapsuppdrag.

    Av kommentarerna att döma är kunskapsuppdraget inte helt avhängigt läraren utan hemundervisning av föräldrarna kan förekomma, kanske till och med med gott resultat. Det som hemundervisningen dock inte kan göra är att som Johan gör diskutera skillnader, tolernas etc. mellan och med eleverna, dvs. hemundervisningen kan inte tillfullo fullgöra skolans sociala uppdrag. Eller? Då blir frågan hur skolan kan fullgöra detta uppdrag? Och hur ska lärarutbildningen förbereda studenter för skolans sociala uppdrag?

    En lösning som bl.a. rektorn för Nossebroskolan förespråkar i Skolfront är att fokusera på skolans kunskapsuppdrag och därmed får man det sociala uppdraget på köpet. Problemet är här, som vanligt, att det blir en röst och en skolas erfarenheter som tas fram. Det som saknas är ett aggregerande av enskilda rektorers och lärares berättelser. Ett aggregerande som möjligör en mer abstrakt (eller om man så vill generell) professionell kunskap som lärarna kan använda för de olika interrelaterade uppdragen.

    En mer informell del av detta aggregerande kan vara sådana här bloggar och andra sociala forum för mer spontana meningsutbyten.


    • Jag jobbade också mycket med fokus på kunskap, att inte fokusera på sociala spörsmål. Resultatet blev att det andra fick man med på köpet, när eleverna blev duktiga kunskapsmässigt ägnades allt mindre tid åt att bråka, störa, retas och hamna i konflikt. Vissa konflikter och sociala diskussioner och uppdrag fick man ta, men inte så mycket att det är det som styr. Jag berättar om detta i min bok.


  10. Framförallt två viktiga saker i detta tror jag. För det första så ska vi inte glömma bort vilka enorma utmaningar detta är för skolan med tanke på att vuxenvärlden inte är särskilt mycket bättre vad gäller tolerans mot ”olika”. Det är lätt för oss vuxna att banna mobbing i skolan, men hur ser det egentligen ut i vår egen värld? TV? Arbetsplats? Hur är vi mot varandra inom familjerna? Detta är egentligen inte endast skolans angelägenhet och ansvar…

    För det andra så anser jag att den allra viktigaste faktorn i allt värdegrundsarbete och arbete för bättre arbetsmiljö är inkluderande diskussioner där alla är med och tar ansvar. Det händer alldeles för ofta att ”ordningsregler” och värdegrund tas fram av rektorer, lärare och föräldrar och sen sticks under näsan på eleverna. Om man själv får vara med att diskutera fram förhållningssätt så är man ju också ansvarig för dem själv och då blir det ju konstigt att bryta mot dem.

    Arbetsmiljö är allas ansvar på en arbetsplats/skola och det är konstigt att man inte använder sig mer av det som finns att tillgå i arbetmiljölagen. Med det så skulle inte heller föräldrar kunna ”ignorera” problem med sina egna barn eftersom skolan och även eleverna själva är ansvariga för sin egen arbetsmiljö. Och är det något som just arbetsmiljölagen är noga med så är det också just delaktighet.


    • Linda,
      Du sätter fingret på en viktig sak som jag ofta tar upp med eleverna – vuxna mobbar varandra på arbetsplatser, i umgängeskretsar och på fritiden. Jag menar att diskussion med elever, hur man visar som lärare hur man löser konflikter och hur man som vuxen föregår med gott exempel. Genom att eleverna ser och lär, genom diskussion på ett djupare plan – alltså att man problematiserar, tänker jag att eleverna när de är vuxna kan hantera de situationer de hamnar i. Förhoppningsvis undgå att delta i mobbning.

      Tyvärr har jag varit med om föräldrar som har gått i taket när det gäller kränkningar och mobbning, föräldrar som har drivit saker till sin spets, men som sedan inte har förstått vilka kränkningar de själva har gjort gentemot lärare och andra elever. Kommer speciellt ihåg ett föräldrapar på Jordbromalmsskolan för ungefär 10 år sedan, det slutade med – efter väldigt många möten, att pappan skulle skipa rättvisa med våld. Det var lite jobbigt!


      • Absolut! Därför.. Diskutera inte moralisera. Du har helt rätt tror jag! Inkludera alla i arbetet. Inklusive föräldrar. Föreläsningar, gemensamma diskussioner och reflektioner. Vuxna och barn tillsammans inte vuxna mot varandra och barn vid sidan av. Jag tror att nyckeln till att få bättre samverkan med föräldrarna är att lärarna bjuder in och verkligen lyssnar. Man känner inte ofta att man blir lyssnad på som förälder. Bara på lärarnas egna villkor. Och ibland tillåts rollerna flyta ihop. Lärare är lärare, föräldrar är föräldrar. Tillsammans har de stora möjligheter. Men försöker man sig på att även ta varandras roller blir det oftast inte så bra och onödiga tramp på tårna. Och lyssna på barnen! De är ofta klokare än oss vuxna om vi bara kunde ta oss tid att lyssna. Var är alla elevskyddskommitteér i Haninge? Varför vänta på en att en barnkonvention ska bli lag när vi har en lag som reglerar samverkan, inflytande och arbetsmiljö? Det fungerar på andra arbetsplatser varför inte i skolan?


  11. […] på elevernas intresse. Det första elevexemplet handlar om en elev som gick i årskurs 8 och som inte alls gillade skolan och som därför var där så lite som möjligt. Denne elev hade IG i ämnena Bild och Engelska. […]


  12. […] ett eget inlägg. Det första elevexemplet handlar om en elev som gick i årskurs 8 och som inte alls gillade skolan och som därför var där så lite som möjligt. Denne elev hade IG i ämnena Bild och Engelska. […]


  13. Johan.

    Ett tips. Om du inte redan har lyssnat så kan verkligen Ginna Lindbergs reportage i P1-Morgon om hemundervisningen i USA rekommenderas.

    http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1650


    • Tack!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s