h1

Föräldrar som blir ett problem i skolan

25 november 2011

I skolan har ett relativt nytt fenomen dykt upp – föräldrar som inte drar sig för att till varje pris ifrågasätta skolan och dess personal, både lärare och skolledare. Jag har själv inte varit med om det speciellt många gånger, några enstaka gånger har det hänt, men däremot har jag två nära kollegor som jobbar i medelklasskolor i Stockholm. Den ena vittnar om att anmälningarna till Skolinspektionen duggar tätt, trots att skolan enligt min vän har åtgärdat bristerna och haft en dialog med föräldrarna. Ibland menar min vän att inget fel ens har begått eller att föräldern i fråga har en felaktig uppfattning, men ändå anmäler föräldrarna till Skolinspektionen. En annan kompis till mig få i tid och otid otroligt många samtal från föräldrar som ifrågasätter hans bedömning på läxförhör och prov. De ställer frågan om varför deras barn inte har fått ett högre omdöme och kan ibland vara rent av otrevliga och hotfulla. När det är dags för betyg blir skolan expedition nerringd.

P1:s Studio ett tog upp detta fenomen eller problem idag (fredag 25/11). Lyssna på länken, inslaget är i slutet av programmet (tid 1:15.25). Föräldrar värnar om sina barn, med all rätt. Och många föräldrar tycker att skolan är dålig, att den fungerar dåligt och det kan den ju göra. Men problemet är att det har blivit så lätt att bara skicka iväg ett mail där man rackar ner på lärare och skola, utan att tänka på vad man skriver och hur man skriver det. Mail med aggressiv ton, mail där man lägger ner tid och kraft på att tala om hur värdelös läraren eller skolan är. Vi i skolan kan också se hur mycket lättare det har blivit för föräldrar att anmäla skolan till myndigheter när det är något fel på skolan, anmälningshysterin är igång.

Samtidigt  upplever åtminstone jag att föräldrars engagemang för sina barn, både när det gäller skolarbete och att delta i föräldraråd och på föräldramöte har minskat drastiskt. I takt med att eleverna blir äldre kommer allt färre föräldrar och när eleverna går i årskurs 5 är kanske hälften av föräldrarna representerade och i årskurs 8 kommer 5-7 stycken. Föräldrar som inte är på skolan, men som har väldigt mycket åsikter och vet exakt om vad som händer och tillskriver lärare och personal det ena med det femte.

Men min vän är luttrad. Han suckar och säger att det är tidens tand, det är bara att svara på Skolinspektionens frågor och sedan gå vidare. Men det tar väldigt mycket jobb och energi. Tid och energi som skulle kunna ha lagts på annat. Men vad handlar det här fenomenet om? Handlar det om föräldrars brist på tid för sina barn? Handlar det om föräldrars ovilja att ta nödvändiga konflikter med sina barn, sätta ramar och gränser? Handlar det om en gnagande skuldkänsla över att man inte räcker till, kanske är ensamstående eller varannan-vecka-förälder? Handlar det om att vi lever i ett så snabbt tempo i dagens samhälle att vi inte hinner med våra egna barn? Handlar det om att karriären är så viktig att de egna barnen kommer i andra hand?

Jag har nästan aldrig problem med föräldrar, även om det kan vara hårda tongångar ibland. I enstaka fall har jag fått hjälp av kollegor för att fortsätta diskutera med föräldern. Jag kommer i håg på Jordbromalmsskolan då jag nästa fick slänga ut en aggressiv pappa från skolan, han skulle snacka vett med den eleven som hade kallat hans dotter för hora. Vi löste detta på skolan och pappan och jag blev senare vänner. Men i stridens hetta var det så klart tufft.

Jag undrar hur jag skulle reagera om jag jobbade på en skola som beskriv i radioinslaget? Hur skulle jag agera och hur skulle jag lösa situationen. Skulle jag argumentera? Skulle jag fråga hur föräldrarna menar? Skulle jag be föräldrarna ge mig mer ord och förklara? Vid de fåtal tillfällen under mitt 11-åriga yrkesliv i skolans värld som det har hänt att jag har varit utsatt för en svår föräldrasituation har jag tänka att barnet är härlig, en fantastisk elev. Och det är ju faktiskt därför vi jobbar i skolan, för att på alla tänkbara sätt få alla elever att lära sig det de ska kunna, må bra och känna sig trygga. Oavsett hemsituation!

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!

Advertisements

23 kommentarer

  1. Jag kan tänka mig att sådana här oönskade inslag har flera orsaker:

    1) Skolan visar inte upp sig för föräldrarna i sitt vardagsskick.
    Jag medger att detta är svårt praktiskt, men det är en slags bubbla som omger skolan och de enda rapportörerna inifrån är elever, som kan tänkas förstora upp små ting.

    2) Skolan har idagens läge en del medelmåttiga lärare.Om vi bara betraktar dem som gått ut lärarutbildingen under en svag petriod
    – och de är många nu! – och främst dem som kom in med medelmåttiga betyg och ut efter en medelmåttig utbildning blir nämligen inte ”fantastiska” lärare per automatik. Att föräldrarna då klagar (de är ju ändå kunder) är ju naturligt överallt annars.


  2. Intressanta funderingar om en svår fråga. Jag är lite orolig över att det här kan vara ett symptom på skolans nedåtgående spiral och att det har att göra med att läraryrket lockar allt färre duktiga elever.

    Sen är det dock inte så att skolans värld är ensam om att möta de här trenderna, att ha åsikter utan att veta och att överklaga allt man är missnöjd med betraktas som en rättighet.


  3. Bertil: Det känns som att du förringar det problem som på ett intressant sätt tas upp av Johan och i radioinslaget. Det handlade om föräldrars ökade benägenhet att aggressivt bemöta lärare och skolledare då eleven inte var nöjd, oavsett vems felet var. Den som är ute i verksamheten kan se att även lärare som bedriver undervisning med såväl seriositet och kompetens kan bli inkallade till samtal hos skolledare för att missnöjda föräldrar har hört av sig. Eleven kan t.ex. ha blivit tillsagd i sitt datorspelande av läraren som tycker att det är dags att producera lite skolarbete. Då skolpengen hänger löst, gissa om samtalet mellan rektor och lärare främst handlar om avsnäsningen eller elevens bristande flit? Föräldrar är välkomna på många skolor att bevittna verksamheten, men många väljer att endast klaga istället för att hälsa på.


  4. Nja, det här låter som vi-de-problematik i botten: vi lärare och dom där – föräldrarna.


  5. Men det kan också bero på den lobbyverksamhet mot skolan som pågått under en längre tid som går ut på att tala om hur dålig skolan är. Som förälder skapar det kanske en osäkerhet på om skolan kanske inte klarar av det dom skall. Den här nersablingen av skolan och dess lärare går ju knappast obemärkt förbi hos någon.

    Detta kombinerat med en viss procent av det ni tar upp, gör ju inte saken bättre. Speciellt inte när denna procent generaliseras.

    Det är inget att förundra sig över som jag ser det, bara en logisk följd av en mycket lyckad lobbyverksamhet från officiellt och inofficiellt håll.


    • Lobbyverksamhet brukar innebär finansierad och riktad informationsverksmahet mot enskilda eller myndigheter. Vilka ligger bakom dennan lobbykampanj och vad är målet med den?
      Lite analys får man nog kräva innan påståenden kastas ut så där!


    • Tycker kanske att media har lyft fram allt för mycket exempel på dålig skola och allt för få exempel på skolor som faktiskt är bra och varför de är bra. Dock är det bra att dåliga skolor, dålig lärarutbildning och dåliga lärare granskas. Om vi någon gång ska få fram en bra skola värd namnet måste brister upp till ytan och diskuteras.


  6. Nej varför det Bertil Törestad. Det är väl som det är i dagens debatt att man kastar ut påståenden. Varför skall det krävas mer av vissa men inte av andra.

    Johan
    Håller med, men det kanske har varit lite dåligt med balansen! För det finns ju faktiskt fler goda exempel än dåliga.


    • Vet inte om jag håller med dig att det fins mer goda än dåliga exempel. Om det handlar om omsorg är det så, men inte om det handlar om kunskap.


      • Det beror ju på vilken definition man har på kunskap!


  7. Monika, du kastade ur dig ordet lobbyverksamhet, inte jag!


  8. Ser inte denna senaste tids granskning av skolan som något av ondo, utan tycker det är av vikt att granskning sker, frågor skall kunna ställas och att även föräldrar skall kunna ifrågasätta (dock utan aggressivitet).
    Uppenbart är ju ändå enligt min mening och erfarenhet som elev tidigare i livet och nu som mamma till ett barn som är elev i sveriges skola,- att skillnader, orättvisor, lärande, rätten till kunskap, bemötande och synsätt, behöver luftas, belysas och diskuteras på ett ömsesidigt sätt.
    Skolan är en del i samhället likt sjukvård, äldreomsorg osv…att samverka över alla gränser minskar all form av maktutövande anser jag och medverkar endast till gynnsamt klimat. Elever och föräldrar skall bli hörda, lärare skall kunna känna glädje och arbeta för rätt sak, sveriges elever öka sina kunskaper och behandlas med respekt för sin person.
    Fokus på rätt sak och inte individ, kan vara en del…det går ju inte att blunda för dem fall där det tyvärr misslyckats rejält pga orsaker såsom bristande bedömning, förhållningssätt och synsätt, mobbning mm…
    Viktigt att kunna se orsaker till problem i skolan och elev utifrån olika aspekter och att faktiskt inte se negativt på detta. Efterlyser ett mer öppet å tillåtet klimat till prövning av metoder och verktyg tex…se det som en given tillgång och utveckling av sin roll som lärare och pedagog bla…tex att inte fokusera på elevers ex.vis negativa beteende utan faktiskt tillåter sig och försöka se funktionen – interaktionen mellan eleven och miljön mm…utan att som en intresserad och omsorgstagande förälder, känna sig nedtryckt, ifrågasättande och motarbetad av någon lärare, för att man tex kanske belyser och vill lufta dessa aspekter.

    Nä, inte förespråkar och efterlyser jag några aggressiva föräldrar, men inte för den delen heller,- en skolan som har makten till ibland förödande konsekvenser för en del elever pga förnekelse av sitt egna arbetes del.

    Varför skulle inte ex.vis skolan behöva en renovering likt andra instanser…en förutsättning för lärande och utveckling anser jag, om vi vill skapa bästa möjliga fungerande skola.

    Tack för ordet…


    • Klart att det är viktigt med insyn och granskning. Klart att föräldrar ska få möjlighet att diskutera och vara delaktiga i skolan. Men det beror hur man gör det på. Vilka krav man ställer och vad man gör.


    • Det som har skett nu är väl att det har blivit lärarkollektivet som fått skulden. Och att lösningen från utbildningspolitiskt håll är att endast fokusera på läraren. När det som brister många gånger ligger utanför kollektivet, t.ex. att det får ta alltmer ansvar för det dom inte är och heller inte skall vara utbildade att ta ansvar för. Det behövs fler yrkesgrupper i skolan varje dag. Det räcker inte med lärare. Fler vuxna i skolan alltså!


      • Bevare mig för ännu fler yrkesgrupper i skolan! Lärarna ska vara huvudpersonerna i skolan.

        Jag tycker att man ska se skolan som ett krisområde. I stället för
        ytliga historier som legitimering (av det nuvarande tillståndet) och diskussion om läraren ska katederunderrvisa eller ej, gör en rejäl genomgång av hela skolsystemet!

        Så här kan det bara inte få fortsätta!


  9. […] är vuxna, och de befinner sig utanför skolans ansvarsområde. Johan Kant beskriver det klockrent: Jag undrar hur jag skulle reagera om jag jobbade på en skola som beskriv […]


  10. […] det föräldrarna som skall granskas. Johan Kant skriver i sin blogg om lärare som har besvär med föräldrar som blir ett problem i skolan och Helena von Schantz i sin om hur det bör vara ”Lärararföraktande föräldrar” […]


  11. Jag har erfarenhet av att skolan redan bedömt vår son och det går inte att ändra på, får vi en ny lärare så informerar de gamla om hur man på skolan värderar honom. Finns det nått ord för fenomenet ? Lägg där till att han inte är stökig men har svårt för sig i vissa ämnen på grund av sin dyslexi.


  12. Här har du en sådan aggressiv förälder. Man blir lite aggressiv när ens barn blivit mobbat i ett år utan att skolan vill tro på honom. Till slut blir man tvungen att anmäla skolan till BEO för att den inte tar hand om ens barn. Min son gråter, är nog deprimerad och går till skolan med magont varje dag.
    Det är möjligt att det finns föräldrar som gnäller över småsaker, men det är också fullt verkligt att skolmiljön har stora problem som många i personalen vill blunda för.
    Du som tydligen anser att det bara är vi föräldrar som överreagerar när vi anmäler skolor för bristande omsorg, kanske vill förklara för en liten 9-årig kille varför skolan inte tror på honom när han varje dag berättar hur utfryst och retad han är? Under mer än ett år.


    • Hej Christina,
      Nu tycker jag nog att du tolkar mig som fan läser bibeln. Klart att jag inte accepterar någon form av mobbning eller kränkning. Att din som varit utsatt i över ett år är helt orimligt – helt galet. Givetvis måste skolan ta sitt ansvar. Just för tillfället hjälper jag en mamma privat som har liknande problem med sin son som går i årskurs 7, alltså helt privat – jag känner inte människan i fråga. Så visst är det så att det förekommer en hel del problem som inte skolan tar tag i. Men det var ju inte det jag skrev i mitt blogginlägg.

      Lycka till med din son!



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s