h1

Skolans problem, nr 9: Marknadstänkandet

10 oktober 2015

Väldigt sällan eller aldrig har jag tagit upp aspekten om marknadstänkande kring skolan som ett stort problem. Det har heller aldrig varit en av mina största käpphästar i debatten, därmed inte sagt att jag är för ett marknadstänkande. Eller att jag inte bryr mig om det. Verkligen inte. Jag tycker att det är galet när New Public Management (NPM), länk,  på 80-talet klev in på svensk offentlig sektor och skola, vård och omsorg skulle marknadsanpassas likt ett privat företag. Dock har jag på den här bloggen drivit andra frågor som mer handlar om skolans inre arbete, många gånger på klassrums- och elevnivå, snarare än metafrågor.

I den här bloggserien har marknadstänkandet en plats bland skolans problem, som jag ser det. Men kanske ska vi starta från början. Kommer ni ihåg 70- och 80-talet? Var pengar i den offentliga sektorn ett problem? Nej, verkligen inte. Jag minns hur jag under mina studier fick möjlighet att övningsköra för att ta busskörkort. SL-buss betalade utbildningen om jag i motprestation sommarjobbade som bussförare i sex veckor. En bra deal. Under komvux- och universitetstid kunde jag köra buss i Stockholms innerstad, det fanns hur mycket jobb som helst. Och under en vanlig dag, i början av min busskarriär, kunde det vara 10 personer som jobbade som reserver i bussgaraget. Alltså de hade inte någon busslinje att köra, utan satt i fikarummet och väntade på att någon buss skulle gå sönder så de fick rycka ut och byta buss eller att någon förare skulle vara försenad eller sjuk. Vi kunde sitta i sommarvärmen på gården och spela kort. Ett värre slöseri med offentliga medel kan man leta efter. Men förändringens tid skulle komma och allt skulle konkurrensutsättas. Det bussbolag som körde billigast fick uppdraget. Att förarna inte fick rast, var tvungna att köra fort för att hinna med turlistan och knappt hann gå på toaletten blev ett faktum. För att inte tala om hur service och reparation av bussarna blev lidande.

Vad vill jag då säga med det här? Jo, att ett slöseri med resurser inom offentlig verksamhet skulle åtgärdas med ett marknadstänkande, inte att man gick in i verksamheten och tittade på vad det var för kvalitet som behövdes och vad som skulle göras för att bibehålla eller utveckla befintlig verksamhet, utan att slösa med skattemedlen. Det var med andra ord feltänk från första början. Genom att anse att även skola, vård och omsorg var som vilket privat företag som helst skulle de blödande såren av pengar stoppas. Effektivisering, resultatfokus och budgettänk. Men kvaliteten? Icke, det fanns inte med några kvalitetsaspekter, eller att det faktiskt är människor som hela den offentliga sektorn handlar om. Människor som jobbar med människor. Ändå har jag inte tagit upp det viktigaste feltänket: Att bedriva skattefinansierad verksamhet innebär/har inneburit att det inte finns ett vinstintresse! Fast i privat verksamhet är den egentliga verksamheten medlet för att nå målet, det vill säga vinsten, se t.ex. John Bauergymnasiet eller Kunskapsskolan. Men i kommunal verksamhet – inget vinstintresse, men en stram budget i balans. Har ni hört mantrat: ”Budget i balans”? Och det jag menar med resultatfokus är inte resultat av verksamheten utan bara ekonomi! Dessutom betyder inte budget i balans samman sak som balans mellan intäkter och kostnader, det vill säga de två klassiska kolumnerna i alla ekonomi (debet och kredit), utan i kommunen finns det bara en kolumn för kostnader. Att skolan ska producera något som gav intäkter fanns/finns inte med i tänkandet.

Men om vi går till skolan. Hur såg det ut förr? Visst tusan fanns det smågrupper, resurslärare, speciallärare, frukostvärdinnor och ”kliniken” – minns ni? Det fanns både personal och resurser. Vad man då gjorde i skolan eller hur man såg på eleverna är en annan sak, som vi inte behöver gå in på här. Tydligen lånades det till offentlig sektor och vi fick en utlandsskuld. I alla fall förklarar en del ekonomer dåtiden situation på detta sätt – oavsett om det är sant eller inte, för jag vet inte, behövdes något göras. Så kom även de ekonomiska kriserna och det skulle skäras ner och så infördes NPM. I full skala eller i begränsad omfattning – spelar ingen roll, tanken var att marknadsanpassa skolan (all offentlig verksamhet). Och här blev det helt fel. Så fel att de som idag sitter och styr i både riksdag, regering, kommun – de tjänstemän som ska genomföra på nationell likväl kommunal nivå varken vet ut eller in. Det beslutas hit och dit, högt och lågt, fram och tillbaka – allt för att stoppa Sveriges fria fall i PISA-mätningarna, eller lärarkrisen, eller att det räcker att slänga in en blyertspenna på lärarutbildningen så är man antagen. NPM???? Tydligen gäller denna teori när det ska rationaliseras eller hålla en verksamhet i schack, men när det går åt helvete då plötslig händer något annat.

Men enligt en del debattörer lägger vi i Sverige mest pengar på skolan i hela världen. Är inte det märkligt? Var tar då alla pengar vägen? Eftersom det inte är så att vi i skolan badar i överflöd utan får vända på varenda krona för att ens få budget att gå runt. Så var hamnar hela Farbror Joakims kassavalv? Någonstans finns det ett fel i hela detta resonemang som i alla fall jag inte begriper.

OK, det går lite fort fram. Dags att lugna ner tempot lite. Om vi börjar från 90-talet när New Public Management och marknadstänkandet fick ordentligt genomslag inom skolan. Vad hände? Sverige befann sig i den största ekonomiska kris sedan 30-talet. Skolan hade gått från statlig till kommunal huvudman. Staten släppte totalt greppet och Kommunförbundet (idag Sveriges Kommuner och Landsting SKL) klev in för att hjälpa kommunerna. Konsekvenser:

  • Budget i balans
  • Lärarlönerna hölls ner
  • Lärarna marginaliserades
  • Man inför NPM, det vill säga ekonomiskt styrsystem där man till exempel betalde marknadsmässig hyra för lokalerna.
  • Rätt man på rätt plats, utbildning spelade mindre roll, vilket innebar att den streber som kunde ta sig fram inte behövde ha rätt kunskap eller utbildning för uppdraget. Resultatet blev att många personer, som egentligen var rätt odugliga, fick uppdrag långt över deras kompetensnivå.
  • Basunera ut ”rätt” metodik i skolan, Problembaserat Lärande (PBL) eller elevaktivt arbetssätt där elever skulle ta kontroll över sitt lärande i akt och mening att spara pengar. Montera ner lärarna och göra om dem till coacher eller handledare = billigare!

Sedan har det bara rullat på. Kommunerna har varit budgetstyrda, mål- och resultatstyrning som finns med i lärarplanerna verkar inte vara något för Sveriges 290 kommuner. Trots att det är ett system som infördes med styrdokumenten från staten. Men New Public Management (NPM) har blivit något att räkna med.

Det tragiska i detta är att ingen i början av 90-talet begrep skillnaden mellan NPM och resultatstyrningen i offentlig förvaltning, något som är ett stort problem även i dag, se tidigare blogginlägg om resultatuppföljning. I sin okunnighet bekämpade Pedagogiska Ideologiska Etablissemanget (PIE) ”det onda” vilket i praktiken blev att man saboterade den nödvändiga reformen (Lpo 94) av den ekonomiska styrningen av svensk skola, se riksdagsbesluten. Bakom riksdagsbeslutet låg flera väl underbyggda utredningar sedan 1975 då man upptäckte att grundskolan inte fungerade som det var tänkt. Cirka 30% fick varken jobb eller fortsatt utbildning efter årskurs 9. PIE har en mycket större skuld till de idag nästan ohanterliga problem i skolan än många begriper.

Under 2000-talet uppmärksammades svenska elevers bristande kunskaper. Redan 1995 kom Rapport 115, se: Rapport 115, hela, där man undersökte läsningskapaciteten för den vuxna befolkningen i en rad länder. Redan då var Sverige ett två-tredjedelssamhälle. Sedan kom andra internationella undersökningar och så slutligen PISA-bomben,  där svenska elevers kunskaper befann sig i fritt fall. Togs det på allvar? Nej, möjligtvis tog Jan Björklund det på allvar, men hela etablissemanget som på något sätt jobbade med skolan, bortförklarade detta. Svenska elever var bättre på andra saker, t.ex. entreprenöriellt tänk eller också hade de djupare kunskaper som tog sig uttryck i att eleverna var bra på samarbete och något slags kollegialt lärande. Att barn i förorten ens fick betyg eller inte kunde läsa var det ingen som tog hänsyn till, för resultaten följdes inte upp. Och att PBL och ”fri forskning” hade bidragit till att flera tusentals elever lämnade skolan med både stukat självförtroende och usla kunskaper var det heller ingen som utvärderades. Eller att någon tog ansvar för. Och så rullar rapporterna in, t.ex. McKinsey och John Hattie.

Varför tar jag upp detta? Vad har det här med marknadstänkande att göra? I högsta grad. För det är just här det inte går att ha marknadstänkande om det handlar om att till bästa pris genomföra den bästa produkten så effektivt som möjligt. För skolan är skattefinansierad och kostar bara pengar. Elever kostar och genererar ingen intäkt. Personal och lokaler kostar och genererar inte en spänn in i kassan. Och när det som kommer ut i produktionen, det vill säga som outbildade elever i stället för utbildade, då sätt marknadsmetoden på hårda prov. Skulle Volvo acceptera att 25% av bilarna lämnade produktionsbandet som defekta? Givetvis inte. Men skolan kan låta 22% av eleverna inte vara behöriga till nationellt program och cirka 20% av pojkarna i årskurs 9 inte läsa tillräckligt bra. ÅR ut och ÅR in!!! NPM? Och vad hände egentligen med att svenska elever är bättre på andra saker än sina internationella kompisar? Gick åt helvete där med. I ett PISA-prov 2013 som handlade om logiskt tänkande lyckades inte svenska elever så bra. Det där ”andra” som svenska elever var bra på var tydligen inte logiskt tänkande. Men de kan vara entreprenörer – eller? Jo, alla kan starta Spotify – vi kan ha tusentals Spotify.

– Men Johan, nu får du väl skärpa dig.

– Ursäkta, ursäkta – de får väl starta företag och ha egen korvkiosk eller pizzeria. Eller kanske vara med och konkurrera när anbudsförfarandet ska köras om vem som ska få ”sopa just den lilla gatstumpen” eller vem som ska få hämta sopporna i Älvsjö. Eller varför inte vem som ska sköta omsorgen på ”Koppargården”.

– Fast behöver man inte kunna läsa för att starta företag?

– Nja, det finns kurser för sådant. Arbetsförmedlingen fixar, kurserna sköts för övrigt av privata företag som vunnit ett anbud om att få sköta kurser.

– Vad kostar det?

– Gratis så klart! Jaså, du menar skattebetalarna? Ingen aning, men tydligen går det bra för dessa företag – senast var det konferens i tre dagar på ett schysst ställe en bit utanför Stockholm. All inclusive!!!

Men kidsen i förorten som inte är behöriga till nationellt program? Och alla de som inte kom in på gymnasiet och inte fick något jobb? Alla de som lever på försörjningsstöd? Vi pratar inte om ett fåtal, vi talar om 10-tusentals ungdomar och unga vuxna. Några blev entreprenörer – i annan verksamhet: Stöld, narkotika, svindleri, alkohol. Företaget ”Vi becknar allt”. Så här hade etablissemanget rätt, det finns en entreprenörsanda hos ungdomar. Med andra ord kan man säga att det finns en överlevnadsanda. Men, vi har ju också konferenser i skolan. På skolan med skolmat. Vissa sena eftermiddagar och kvällar kan rektor vara lite crazy och beställa hämtpizza som slicas upp och äts i personalrummet. Värsta lyxen!

Panik i skolfabriken! Något måste göras åt de sjunkande elevresultaten, oavsett att det pedagogiska etablissemanget försöker lugna politiker och tjänstemän. Och nu haglar åtgärderna. Nya reformer, förstelärartjänster, reklam för att få in studenter på lärarutbildningen, lärarlegitimation, statsbidrag – listan kan göras lång. Pärlbandet av ”qvick fix” skymmer sikten och man kommer längre bort från det grundläggande problemet: Styrningen av skolan, något som OECD:s analys pekar på, länk. Men om vi stannar upp för en stund och tar några konkreta exempel. Är det marknadstänk? Är det förenligt med en bra skola?

  • Marknadsmässiga hyror. Är det rimligt att en sliten skola i förorten ska ha liknande hyra som en attraktiv affärslokal i Stockholm city? Nej, så klart inte. Men i NPM-tänk ska även lokaler vara marknadsmässiga. Problemet här är bara det att det är bara fiktiva låtsaspengar där det handlar om att låta skolan betala – att göra skolan till en mjölkko. Hur många skolor i Sverige har en sådan placering och i ett sådant skick att de ens skulle kunna utgöra ett intressant objekt för hugade affärsspekulanter? Ytterst få skulle jag vilja påstå. Ändå ska det betalas grov hyra.
  • Marknadsmässiga löner. Det råder lärarbrist och värre kommer det bli. Är man beredd att betala det som marknaden kräver för att få behöriga lärare? ”Det är faktiskt inte kommunen, det är rektor som får anpassa sin budget”. Jaha, i ena änden gäller NPM och då är det huvudman som bestämmer men i andra änden är det rektor som får ansvaret. Klart vi måste ha bra lärare. Men vad händer? Jo, för att ens få bra lärare med de lönekrav som ställs får vi montera ner resten av skolan. Fler elever per klass och uppsägning av kringpersonal så som resurspersonal och speciallärare för att ens få ihop ekonomin. ”Men var det inte det riksdagspolitikerna ville? Alltså att satsa på mindre klasser och fler speciallärare?” Jo, men det var inte vad NPM ville och det går väldigt bra att sitta i Rosenbad med sin ”önskesten”, men ute i verkligheten fungerar det på ett annat sätt.
  • Marknadsmässiga statliga bidrag. ”Wernerssonpengen”, förortsbidrag, förstelärarbidrag, Nationella prov-bidrag (NP), Lärarbidrag. Är det marknadsmässigt accepterat med bidrag inom NPM? Är det tänkt att det ska fungera på detta sätt? Vissa bidrag kommer inte ens ut till skolan, NP-bidraget har nog ingen sett röken av, utan dessa pengar går rakt upp i kommunens allmänna budget och skolan får själv stå för kostnaden för att genomföra ett prov som man är ålagd att genomföra. Vikariekostnad och provkostnad betalar den enskilda skolan. Marknadsmässigt? NPM?
  • Marknadsmässig ekonomi. Är det verkligen så att det går att sköta en skola på samma sätt som vilket annat ekonomiskt företag som helst? Jo säger en del, kolla på friskolorna, de gör det. Fast, vill jag personligen tillägga, är det verkligen så att friskolorna generellt sett har de svåraste eleverna? Är det inte så att de antingen har de mest motiverade eleverna eller också de elever som går i någon specialskola, typ ADHD-skolan? Eller har jag fel? Och sedan gnälls det över att friskolorna vill plocka ut vinst. Hallå!!! Det går ju ut på det när det gäller att driva företag. Och här kan inget parti, utom möjligtvis vänsterpartiet, slå ifrån sig ansvar. Det är ju NI som har infört NPM! Och det är NI som har genomfört friskolereformen. Klart att friskolor vill göra vinst, det ingår i själva konceptet att bedriva privat företag. Sossarna är ansvariga!!! Lyssna på ordet: Ansvariga! Kommunala skolor har de elever som de har i sitt upptagningsområde och ibland kan ryktet om att en skola är bra leda till att fler elever söker sig till den skolan, på bekostnad av den andra kommunala skolan. Ja – marknadstänk! I en kommunal budget. Lite feltänk om ni frågar mig.

Så vad vill jag säga med det här långa och smått förvirrade blogginlägget? Inte är det så att jag vill klandra friskolorna i alla fall, det är inte ert fel att politikerna har bestämt att ni ska få tjäna pengar på skattemedel. Nej, det är den våg av marknadstänkande och effektivisering som rådde från och med 80-talet och som fortfarande pågår som jag vänder mig mot. Vi ser frukten av detta här och nu. Vi ser resultatet av elevernas kunskaper, krisen i skolan när det gäller pengar och lärarflykt. Vi ser hur illa kommuner och stat har skött skolan och att ingen tar ett övergripande ansvar. De enda som är lyckliga i detta är de som skrattar hela vägen till banken, för att de lyckats sälja sitt skolföretag för miljoner eller plocka ut grova vinster på grund av att man sparat in på utbildad personal eller för den skull mjölken till barnen. Och på sitt flotta kontor i Stockholm sitter SKL:s representanter och gnuggar sina händer. För de har sparat hundratals miljoner till sina uppdragsgivare, alltså kommunerna. För varje sparad miljon åker ännu en champagneflaska upp och det skålas. Likt en indriven affär i det privata näringslivet får skumpan symbolisera marknaden. För man vill så gärna vara marknadsmässiga och det har blivit ganska många champagnekorkar i samlingen. Men ute i skolan är det andra tongångar. Personalen och kanske även rektor lyssnar på Bob Hund: ”Ännu en dag är det dags att gå in i ett nötskal” ”Istället för musik, förvirring”.

 

 

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan!

Annonser

31 kommentarer

  1. Det är en kvasimarknad och då kan allt bara gå rättkäpp åt h-e. Ett bra inlägg som jag bara kan hålla med om allt du tar upp. Skolan skall hållas borta från marknadstänket. Den är alldeles för viktig för alla, inte minst för de elever som är förpliktade att gå igenom den. De kan inte välja bort skolan, som de kan göra på en riktig marknad om den inte lever upp till det den lovar. Inte kan de reklamera skolan eller få en fullgod ”vara”. Jag är glad över att arbeta i en verksamhet i statlig regi. Allt överskott skall gå tillbaka in i verksamheten och icke utnyttjade medel gå tillbaka) och där är studenter fortfarande studenter och inte kunder. Alltid något! Tyvärr har den förändrats enligt tidens anda gällande vad universitetsstudier egentligen är. Den ökade gymnasifieringen och idén om att alla skall vara anställningsbara, är de största hoten mot den högre utbildningen, som jag ser det. Men det är ett annat ämne.


    • Hej Monika,

      Jag hoppas för allt i världen att det stannar där det är när det gäller universitet och högskolor. Ingen är betjänt av att det ska marknadsanpassas, snarare tvärt om. Sedan behöver så klart all skola, även högre utbildning, spegla samhällets behov, men det är ju en annan fråga. Köp- och sälj-mentalitet eller marknadsanpassning är bara ett hot mot det fria ordet som åtminstone ska vara en ledstjärna på högskolor och universitet (något kanske inte alltid fungerar).


  2. Riktigt riktigt bra läsning! Något som jag tänkt på, ett gammalt hederligt trick inom ekonomi är att när det är dåliga tider så ska staten/kommunen ta större ansvar och sätta in resurser i offentligverksamhet för att hjälpa ekonomin samt att folk slipper gå arbetslösa och hamna i utanförskap. Men detta ser man knappt röken av i dag! Utan som du säger kan skl ”spara” pengar då är det bra men man kan fråga sig om man verkligen ”sparar” pengar på långsikt, eller vi vet väl att vi inte gör det med den arbetslöshet och kriminalitet som växer så blir kontentan:
    Det blir dyrare för Sverige! Som vi gör nu! Samt mycket mycket mer av mänskligt lidande och vad det innebär! Måste också hålla med dig om detta med läsningen. Vi kan bara smaka på ordet grundskola så behöver väl man inte säga så mycket mer! För ska man göra allt det där ”andra” ja då behöver man kunna läsa! Spännande bloggserie!


  3. Bra text om en fråga som irriterat mig i 20 år ! Jag blir så förbannad på detta snack om att budgeten ska hållas, att vi går med underskott osv. De kommunala skolornas ”intäkt” i denna låtsasekonomi är skolpengen. Höj skolpengen och simsalabim så går skolan med överskott ! Mycket är absurt i denna lek med skattebetalarnas pengar, men värst är nog ändå ”internhyrorna” som skolorna tvingas ”betala”, dvs låtsashyrorna dras bort från skolornas tillgängliga medel, så att skolorna tvingas spara ännu mera på t.ex. lärarkostnader. Lån och amorteringar på skolbyggnaderna betalas förstås av skattebetalarna, och sedan ska de kommunala skolorna betala en sorts marknadshyra till ja, vem då ? Det handlar ju om samma skattepengar. Ännu absurdare blev det när Lundaskolan tvingades stänga gamla barackskolan Blockstensskolan, för att skolans budget inte gick ihop eller att nya Höglundaskolan inte hade ”råd” att använda alla sex hemvisterna , utan fick låta en stå tom ett helt läsår pga av de höga låtsashyrorna…
    Som du säger Johan, en enig Riksdag har godkänt detta vansinne. Märkligt nog har jag inte sett ett enda parti som ifrågasätter NPM i grunden. De tjafsar om friskolornas vinster, när de verkliga problemen finns inom den kommunala skolsektorn.


  4. Jag håller i princip med dig om det mesta av det du skriver men vill ändå göra några kommentarer

    ”Marknadsmässiga hyror” Ofta fungerar det så här:
    1. Kommunen äger ett fastighetsbolag, som äger skolbyggnader. Kommunen kräver att bolaget ska ge ett visst ekonomiskt resultat.
    2. Kommunen äger en skola som man tvingar att hyra lokaler av fastighetsbolaget, till en hyra som fastighetbolaget själv bestämmer.
    Du kan knappast komma längre bort från marknadsmässig hyra.

    ”Marknadsmässiga löner” Ja faktiskt! Marknadsekonomin har visat sig vara det bästa sättet att förse samhället med de resurser som samhället efterfrågar. Vårt samhälle accepterar att betala månadslöner långt över 100 000 kr för en hyrläkare. Samtidigt gör man egentligen ingenting för att lösa lärarbristen. Slutsatsen kan bara bli att vi lever i ett samhälle som inte efterfrågar utbildade lärare.

    ”Marknadsmässiga statliga bidrag” ???

    ”Marknadsmässig ekonomi”. I samband med finanskraschen 2007-2008 tvärdog markanden för lastbilar. Scania valde att snabbt säga upp personal för att minska sina förluster. Volvo valde att behålla i princip all personal och satsa dödtiden på att vidarutbilda personalen för att bli starkare som företag i framtiden. Båda företagen agerade marknadsmässigt men drog ändå helt olika slutsatser. Alla kommunala verksamheter jag känner till agerar som Scania men man kan lika väl hänvisa till marknaden och agera som Volvo.

    Det verkar som att du, och många andra, har gått i bankdirektörernas och politikernas ”marknadsfälla”. Bankdirektörerna döljer sin bottenlösa girighet bakom floskler som ”marknadsmässiga lönevillkor…”. Politiker döljer sin inkompetens och vanskötsel bakom floskler som ”konkurrens på en marknad leder till högre kvalitet..”

    Tyvärr följer du i bankdirektörernas (friskoledirektörernas?) och politikernas ledband och skyller på marknaden som om det vore ett levande väsen med egen vilja när problemet egentligen är något helt annat.


    • Daniel,

      Angående hyrorna – det är ju absurt. Ja, det finns ett kommunalt bostadsbolag, men att flytta leksakspengar från ett bolag till ett annat är galet. Dessutom när det handlar om fantasisummor.

      Angående marknadsmässiga löner – ja, så kan man tolka det, samhället efterfrågar inte utbildade lärare.

      Nej Daniel, jag skyller inte på marknaden, utan jag skyller på dem som är ansvariga att låta skolan fungera som vilket vinstdrivande företag som helst på en fri marknad. Jag skriver till och med: Det är NI som är ansvariga. Politikerna!!!


      • Som jag inledde min kommentar med så håller jag med dig i det mesta. Det blir dock bara lite problematiskt för mig när det väldigt ofta hänvisas till marknaden när problemet egentligen är politiskt fattade beslut som inte har med marknad att göra.

        På tal om marknadsmässiga hyror känner jag två rektorer i kommunala skolor som har försökt sig på just detta. De tog kontakt med privata fastighetsbolag och frågade om de var intresserade av att hyra ut sina lokaler till skolan. Du kan säkert gissa resultatet… Båda två blev hotade med uppsägning om de inte genast slutade med sådana dumheter.


      • Daniel,

        Jag noterade att du höll med mig i det mesta. Jag ville bara poängtera att jag verkligen påpekar att det är beslutsfattarna som tagit detta, både lokala politiker och tjänstemän samt regering och riksdag. Det är ju inte så att skola av sig själv flörtat med marknaden.


  5. ”Vad vill jag då säga med det här? Jo, att ett slöseri med resurser inom offentlig verksamhet skulle åtgärdas med ett marknadstänkande, inte att man gick in i verksamheten och tittade på vad det var för kvalitet som behövdes och vad som skulle göras för att bibehålla eller utveckla befintlig verksamhet, utan att slösa med skattemedlen. Det var med andra ord feltänk från första början. Genom att anse att även skola, vård och omsorg var som vilket privat företag som helst skulle de blödande såren av pengar stoppas. Effektivisering, resultatfokus och budgettänk.”

    Här sätter du fokus på någonting som jag tror är helt centralt. Det fatala misstaget man begick, (som jag ser det), var att förföras av tanken på enkla universallösningar för otroligt mångbottnade och komplexa problem.

    Jag är absolut ingen motståndare till ”marknaden” i vid konceptuell bemärkelse (tvärt om); fritt företagande, entreprenörskap, konkurrens och att människor kan och ska belönas för hårt arbete och prestation. Både historien och vetenskapen understryker hur fundamentalt viktigt detta är för mänskliga samhällen. Men, samhället består också av individuella människor som varierar stort i medfödd förmåga, kapacitet, talang, och vilka ekonomiska och sociala förutsättningar och erfarenheter de fått genom uppväxten och livet. Det finns även djupa praktiska och etiska skillnader mellan att ”producera” ny kunskap i huvudet hos en 9-åring, glädje och tillfredställelse hos en 85-årig liten gumma, och en volvobil eller ipad.

    De system vi formar måste ta hänsyn till allt detta, samtidigt, och ofta inom en och samma verksamhet, och, det är här (jag upplever) vi misslyckats kapitalt eftersom man så ofta faller ned på ena på ena eller andra sidan i debatten; man hänför sig till svepande generaliseringar och premierar det ena över det andra, när svaret sannolikt är både och, samtidigt, men, på olika sätt på olika nivåer i olika situationer.

    För att lyfta fram ett perspektiv,

    En helt central aspekt för att ”marknaden” ska fungera som tänkt är system finns så att ”ansvar” utkrävs (på ett eller annat sätt) för misslyckanden och inkompetens.

    Ett fundamentalt ben i det ansvarsutkrävandet är att personen vi utkräver ansvar av måste haft resurser, praktisk möjlighet och frihet att kunna påverka situationen.

    Ett tredje är att ansvar måste utkrävas på alla organisatoriska nivåer, samtidigt.

    Ett fjärde, ansvar måste utkrävas kontinuerligt

    Ett femte, att utkrävandet har verklig tyngd och effekt, dvs man får lämna uppgiften, eller verksamheten helt (sparken)

    Ett sjätte, att ansvar utkrävs på för verksamhetens primära syften; inte bara på ytliga resultat, utan hela processen bakom

    Detta fallerar oftast kapitalt när vi kommer till statliga och kommunala verksamheter (inte minst skolan).

    På andra sidan har vi organisationer som motsätter sig varje form av ansvarsutkrävande, och konstant obstruerat alla försök att på något sätt eller någon form jobba för en sådan utveckling.

    Resultatet är (tror jag) det sämsta av två världar: vi utkräver på tok för sällan personligt och individuellt ansvar, men när vi väl gör det, så gör vi på fel sätt, av fel personer, för fel saker…

    För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan!

    Amen!


  6. Jag håller med både artikelförfattaren och kommentarerna och tyvärr ser jag just nu inga klara strategier för att få bukt med detta marknadstänkande inom offentlig sektor. Detta trots att en majoritet av svenskarna i en enkätundersökning säger sig vara mot vinstintresse i offentlig sektor.

    Det brukar hävdas att inom ett kapitalistiskt system finns det tre marknader. På en marknad möts producent och konsument. På en annan marknad, arbetsmarknaden, möts arbetsgivare och arbetstagare. Och på en tredje marknad, kapital- eller finansmarknaden, möts – ja vilka möts där?

    Det kapitalistiska systemet har många förtjänster. Inom den första marknaden passar dessutom systemet väl ihop med ett politiskt demokratiskt system. Men inom såväl arbetsmarknaden som finansmarkanden är det betydligt svårare att hävda de demokratiska värden som framhålls inom politisk demokrati.
    Ekonomisk demokrati tycks med andra ord vara svåruppnått – även om det finns exempel på arbetarägda företag och/eller organiationer där de som producerar varor och tjänster beslutar om produktionen, t.ex. i USA. Det vanliga är dock att de med kapital beslutar i och med att de tar risker, och hyr sedan in arbetare för att genomföra det som de har bestämt. Bl.a. statsvetaren Bo Rothstein framhåller att det sedan några decennier har skett en förändring, ca. 80% av alla företag styrs av olika fonder som går in och satsar penga. Dessa människor är dock sällan intresserade av vad som produceras utan att deras intresse är att ta ut en vinst.

    Inför och efter valet 2014 har politiska begrepp som demokrati använts av både politiker och vissa journalister för att sälja konceptet att skol- och utbildningskoncerner måste ha rätt att ta ut vinster. ”För att det ska finnas valfrihet (dvs. enligt producent-konsumenttänkande), måste de som driver dessa välfärdsföretag ha rätt att ta ut vinster”. Om de inte får ta ut vinster blir det ingen valfrihet. Och ingen valfrihet är detsamma som socialism eller diktatur, hävdar t.ex. en ledarskribent på Göteborgs-Posten.

    Och det ekonomiska tänkandet har börjat att sätta sig inom hela utbildningssektorn, inklusive universiteten. Detta trots att flera framstående professorer – t.ex. Stefan Svallfors (sociologi), Ulf Danielsson (teoretisk fysik), Olle Häggström (matematik), Inger Enkvisit (litteratur) m.fl. – har på olika sätt hävdat bristerna i detta tänkande vad gäller utbildning och forskning. T.ex. har Stefan Svallfors givit ut två böcker där han pekar på hur politikerna utgår från felaktiga antaganden, ekonomiska antaganden, om männinskan när de satsar pengar på forskning.

    Det tycks finnas en konflikt mellan å¨ena sidan människan som en lärande människa (pedagogiska antaganden), å andra sidan människan som en juridisk person (rättssäker examination) och som en ekonomisk varelse (rationellt kalkylerande om vinster).


  7. Bekymret är INTE vinster i välfärden i sig. Jag har skrivit detta förut. Den säkraste modellen för kommuner att hålla skolpengen ”tajt” är skolpeng till elever med andra huvudmän än kommunen. I kommunen leder budgetunderskott till omedelbar omflyttning av skattepengar (till skolnämndens konto). I en friskola kräver underskott istället pengar från huvudmannen, fonderade eller tillskott. Vinst blir det när tex en friskola drivs så att ett överskott uppstår – kommunen kostar detta inte ett vitten. Dessutom tror jag de flesta av oss som arbetat några år sett exempel på hur en välskött skola gått med ett överskott som bums dragits in av kommunen för att sättas in för att hålla andra skolor (eller tom andra kommunala åtaganden) under armarna.
    Däremot komplicerar friskolemodellen inblick, överblick och kontroll och därmed möjligheterna att nå en likvärdig skola – men det är en helt annan sak. Det är ju faktiskt så att skolinspektionen så att säga vuxit fram samtidigt – förut fanns ingen koll alls. Ingen tror väl att ett friskoleförbud skulle inspirera kommunerna till att bli fantastiska arbetsgivare och skolhuvudmän? Tvärtom vill jag påstå.
    Vad som behövs och det med det snaraste är istället en stark och skarp statlig styrning med betoning på kunskap och arbetsro! DET skulle tvinga skolhuvudmän att göra de prioriteringar som krävs. För övrigt håller jag med alla som ruttnar på offentliga arbetsgivare som leker företag! (Likväl som på tok-kapitalister som endast är intresserade av snabba stålar).


    • Det jag menar är att organiseringen av offentlig sektor i allmänhet och utbildningsväsendet i synnerhet endast är en indikator på något större, en större samhällsförändringsprocess.

      Denna samhällsförändringsprocess påverkar (eller villkorar) i sin tur innehållet (inklusive människor) i utbildningssystemet. Och här kan människor i utbildningssystemet agera på olika sätt. Stefan Swallfors ställde sig lite utanför och skrev två personliga böcker om hur universiteten förändrades. Bernt Gustavsson skrev en bok om hur utbildningens villkor förändrades, med indirekt fokus på grundskolan.

      Stefan Swallfors (2015) ”Kreativitetens människa: om konsten att ställa sig i hörnet och vikten av att vårda sina fiender”. Santerus förlag.

      Stefan Swallfors (2012) ”Kunskapens människa: om kroppen, kollektivet och kunskapspolitiken”. Santerus förlag.

      Bernt Gustavsson (2009) ” Utbildningens förändrade villkor: nya perspektiv på kunskap, bildning och demokrati”. Liber.


      • Pär,
        Det märkliga i situationen är, att dessa ”förändringens” vindar, verkar blåsa med full kraft i Haparanda, för att några km bort, på andra sidan Torne älv, helt lysa med sin frånvaro. Eller, för att lyfta perspektiven och frågeställningen, varför skulle detta påverka London och Liverpool, men inte Amsterdam eller Zurich? Har man inte facebook, twitter, sms eller internet där?

        Vilka än orsakerna är, så är de bevisligen och uppenbart väldigt specifika och lokala, inte generella och globala, eftersom den överväldigande majoriteten av världens elever både är fysiskt som psykiskt friskare, samt fortsätter att lära sig läsa, skriva och räkna snabbare och bättre än någonsin tidigare i världens historia.

        Jag applicerar Occam’s razor här, och påstår, att det inte är Sverige (eller svenska elever) som kommit underfund med någonting som resten av världen inte förstått, utan, tvärtom, det är vi som gått fullständigt vilse.

        Det var vi som fattade ett dåligt beslut för hur vi skulle organisera våra offentliga verksamheter. Det var vi som fattade en lång rad felaktiga beslut för hur vi skulle organisera och styra skolan.

        Om vi bara kunde sticka hål på vår kollektiva uppblåsta hybris och få ned båda fötterna på marken, så är det här (skulle jag våga drista), i historiens kranka blekhet fullständigt kristallklart.

        Levande facit existerar runt omkring oss, genom de samhällen som gjorde andra val och prioriteringar, och, som idag skördar frukten av dessa…


  8. Johan och alla kloka kommentatorer!

    För att fördjupa resonemangen ytterligare i debatten kommer här ett bra, men skrämmande litteraturtips kring NPM och tillståndet i våra offentliga verksamheter. Boken Administrationssamhället av Forsell/Ivarsson-Westerberg (2014) tar upp hur organisationers viktiga kärnverksamheter i allt större omfattning ockuperas av administrativa uppgifter,som hindrar att kärnverksamheten upprätthålls eller utvecklas i positiv riktning. Andelen chefer och kvalificerad administrativ personal har ökat kraftigt, i synnerhet i offentliga verksamheter, sedan NPM infördes och med hjälp av modern IT-teknik har vi alla blivit administratörer i alltför stor grad.
    Alla som jobbar I SKOLAN och inte bara sysslar med ”utbildningsfrågor” känner garanterat igen sig till 100%.

    Bokens sista fem sidor visar dock på en del hoppfulla råd – inse problemen med administrationssjukan, utgå från verksamhetens behov, ifrågasätt ny administration och lita på de professionella! Vågar vi hoppas på en kursändring?

    /Anders Blomdahl


    • Hej Anders,
      Tack för tipset, ska genast kolla upp den där boken.


  9. Johan,
    Jag vet inte om du sett den här artikeln i Dagens Samhälle, men jag blev lite full i skratt när jag såg den.

    Polariserad NPM-debatt bör förpassas till dåtid

    Lite för mycket ”modeord” för min smak, (det går ofta att gömma nästan precis vad som helst bakom dem), men kanske ett litet steg i rätt riktning?

    Anders,
    Tack för tipset! Tog en promenad i höstrusket idag, och har nu boken liggande redo på soffbordet…


    • Nicklas,
      Hans Winberg pratar i akademiska/politiska/filosofiska termer, oklart vad mer än att han åtminstone är en anhängare till NPM. Han anklagar Suhonen för planeknomitankar, medan jag tolkar Suhonens tankar som rent ideologiska – vilket förvisso Winbergs tankar också är och det kanske även är det som poängen med Winbergs artikel. Klart vi behöver ha en skola som är effektiv och inte slänger pengarna i sjön, men att göra vinst eller vara marknadsmässig som idag är det Daniel Suhonen vänder sig mot, inte bara inom skolans värld. Det är en linje han driver i många frågor.

      Hans Winberg har nog aldrig varit ute på en skolan och sett hur illa det ser ut med ekonomi och resurser, även när det gäller på kommunal nivå. Det är lätt att ha åsikter om hur något borde fungera, att ha en vision, när man har noll förankring i verkligheten. Ungefär som i lärarutbildningen. Men som du skrev, man blir lite full i skratt av att artikeln kommer just nu. Tack för återkopplingen.


  10. Johan,
    Tack för dina tankar! Jag hade själv svårt att i hastigheten få ett ordentligt grepp om artikeln. Det kändes lite som den berömda tvålen i badkaret; ögonblicket du försöker ta ett fastare tag i den, så slinker den ur näven…

    Jag längtar dock efter dagen då människor verkligen (och med ärligt uppsåt) lägger NPM bakom sig, och går vidare. Jag är dock rädd att allt för många har sänkt för mycket personlig prestige i det för att de ska kunna vända på steget.

    Min egen uppfattning är att vi måste ge upp inte bara NPM utan också ”motståndarsidan”, dvs de som bl.a. lika övertygande tror att människor skulle göra ”rätt” bara för att det är ”rätt” saker och att krav och ansvarsutkrävande är destruktivt.

    Vi behöver bryta ny mark, leta oss fram till nya lösningar. För att måla upp något av mina funderingar genom analogier från företagsvärlden:

    Företag organiserar sig och styrs väldigt annorlunda om man är ett stort företag eller ett litet företag.

    Företag på samma storleksnivå kan styras väldigt olika beroende på vilken bransch man verkar inom.

    Företag inom en och samma bransch och storlek kan styras olika beroende på historik och företagskultur.

    Företag inom en och samma bransch, storlek, kan styras på olika sätt beroende på vilka unika eller speciella personer eller resurser som finns tillgängliga inom eller i företagets närhet.

    o.s.v.

    Det finns (som jag upplever det i praktiken) inte ett bästa sätt, utan vad som är bättre eller sämre varierar stort i förhållande till kontext och längs med en mängd situationsberoende variabler. Det är flexibiliteten som ofta (i mina ögon) är av central betydelse.

    För att översätta till den offentliga sektorn, så innebär det att jag tror att olika verksamheter behöver styras på (ofta) väldigt olika sätt, dvs, en skola på sitt sätt, en vårdcentral på sitt, ett sjukhus på tredje, o.s.v.

    Vidare så måste (sannolikt) styrningen i mycket högre grad få växa fram underifrån och inifrån verksamheterna, och inte påtvingas uppifrån. Detta måste ske inom ramen av ett mycket friare professionellt ansvar, som vilar på de olika versksamheternas centrala syften. D.v.s. friheten och ansvaret för att sköta och organisera verksamheten ska ske genom de verkliga experterna på plats, inte detaljstyring av tjänstemän, kommun eller rikspolitiker.

    Vi måste samtidigt också utnyttja de fördelar en stor organisation många gånger bär med sig, som när det kommer till produktion av standardiserade tjänster eller fysiska objekt, som budget och fastigheter.

    Varför i herrans namn har man lagt in ansvar för lokaler och budget under rektorn? Exakt de saker där stora företag normalt har ett enormt effektivitetsövertag (i form av expertis, kapacitet, rektrytering, inköp, etc.) över enskilda små företag.

    Jag tror vi måste lära oss plocka det som i ljuset av forskning och erfarenhet är värdefullt ur respektive idelogisk sfär, och, börja lära oss att jobba med många olika potentiella lösningar samtidigt, snabba små steg, att först testa och utvärdera i liten skala mot verkligheten, innan man gör hela samhällen till försökskanin för nästa populära ideologiska trend eller managementteori.


    • Nicklas,
      Tack för dina kloka ord. Jag delar din åsikt att olika företag behöver styras olika, beroende på storlek, bransch och läge. En stor skola i Stockholms innerstad kanske behöver styras på ett annat sätt än en skola i en glesbygdsort? Men gemensamt tror jag på resultatstyrning, där resultaten får ligga till grund för vilka beslut man tar. Och här är skolan långt borta både kognitivt och utförarmässigt. Vi får väl se vad som händer, antagligen väldigt lite.


  11. ”Den nyliberala staten har omvandlat skolsystemen för att göra dem till en naturlig del i marknadssamhället genom att baxa utbildningen i riktning mot humankapitalbildning och yrkesförberedelse. Det har varit en av globaliseringens fulaste aspekter.
    Utbildning har i alla tider betraktats som en frigörande, ifrågasättande, subversiv process som hjälper hjärnan att utveckla gryende förmågor. Kärnan i upplysningstanken var att människan kunde forma världen och förädla sig själv genom lärande och reflektion. I ett marknadssamhälle förpassas denna roll till marginalen.
    Utbildningssystemet håller på att globaliseras. Det beskrivs helt krasst som en industri, som en källa till profit och exportintäkter, en zon för konkurrens, mellan länder, universitet och skolor, som rankas efter prestationsmått [….]
    Som en symbol för de borttappade upplysningsvärdena flyttades ansvaret för universiteten i Storbritanien år 2009 från utbildningsdepartementet till näringsdepartementet. Dåvarande näringsministern, Peter Mandelson, förklarade flytten så här:’Jag vill att universiteten ska fokusera mer på att kommersialisera frukterna av sin verksamhet…lönsamheten måste stå i centrum” (Standing, 2013, s. 106).
    […] Sådan kommodifiering och standardisering gör utbildningen billigare, berövar professionen dess integritet och urholkar förmedlingen av informell kunskap. Den stärker marknader där vinnaren tar hem rubbet och påskyndar nedmonteringen av en yrkesgemenskap. En marknad för humankapital kommer att stärka betoningen på kändislärare och kändisuniversitet […]
    Internationella finansinstitutioner som Världsbanken kräver att ‘olämpliga kursplaner’ utan koppling till ekonomin ska strykas” (Standing, 2013, s. 107).
    […] ”Tecken tyder på att de kommodifierade utbildningssystemen håller på att omstruktureras efter den flexibla arbetsmarknaden, så att de unga skiktas i en priviligierad elit, en liten teknisk arbetarklass och ett växande prekariat” [(Standing, 2013, s. 111).

    Standing, Guy (2013). ”Prekariatet – Den nya farliga klassen”.
    Göteborg: Daidalos.


    • Pär,
      Du har flera referenser som bekräftar din åsikt om att den nyliberala staten, vilket är oroväckande. Alltså inte referenserna, utan utvecklingen. Däremot kan jag inte mäta dig här, för jag är högst okunnig i detta globala skeende, även om jag är Samhällskunskapslärare i botten och intresserad av politik och världspolitik. Det kommer inte fram på denna blogg, eftersom jag strikt håller mig till skolfrågor och diskuterar inte något annat (undantag har gjorts).

      Men jag delar din åsikt av vad utbildning ska vara även om jag inte tror att utbildning i alla tider har betraktats som frigörande, ifrågasättande…. Jag tror nog att det är ett senare fenomen, alltså att det kom efter andra världskriget eller något sådant. Men å andra sidan kanske man kan föra något resonemang om vad som är bildning och utbildning för att får fram att det just är utbildning som har denna karaktär, medan lärandet av Katekesen utantill handlade om något annat. En filosofisk fråga möjligtvis som jag inte riktigt känner för att diskutera här och nu.

      Dock håller jag med dig om skolans uppdrag!


  12. Väldigt intressant läsning här, har väl egentligen inget att tillägga i debatten kring NPM och dess inverkan på skolan förutom att det verkligen blivit fel.

    En aspekt som Johan är inne på, friskolor som är selektiva i vilka elever de vill ta emot kan ju inte vara någon överraskning. Det är ju självklart att man vill göra det så lätt som möjligt. Sen att folk blir förvånade att det fungerar så är ju bara humoristiskt.

    En annan aspekt på det här, samt något som vi lärare blivit allt mer involverade i – är ju jakten på elever. Lärare ska inte enbart undervisa, de ska vara med och skapa reklam för skolan genom mässor och öppet hus-dagar. För skolan har ju inte råd att hyra in proffs på detta, reklambyråer. Dessutom så ingår ju det här arbetet för att skapa känslan om delaktighet i skolans utveckling, samt vilka som verkligen stödjer skolledningen i den svåra ekonomiska situation som råder.

    Det här fenomenet var ju inget som bara uppstod veckan efter beslut tagits, utan långsamt vuxit fram genom åren. I början handlade det om att friskolor ville visa vad som var unikt med deras verksamhet, de lokala skolorna vart ju tvungna att hänga på för att inte förlora för mycket elever. Med erfarenheter om vad som fungerar och inte så blev ju marknadsföringen mer och mer avancerad. De skolor som sålde in positiva livsstilsvärden lyckades bäst. Det handlade om att man skulle få vänner för livet och ojojoj vad eleverna skulle trivas bra på just den här skolan. Fina bärbara datorer användes i kampen, den skolan med de finaste datorerna lockade fler elever. Ett rykte jag hört handlade om att skolor erbjöd lektioner enbart på förmiddagen, så eleverna hade hela eftermiddagen till självstudier.

    Visst, mycket av det här har säkert minskat sedan införandet av de nationella programmen på gymnasiet, detta då möjligheterna att profilera skolans verksamhet kraftigt beskurits. Fast jag tror nog att det finns spår kvar i tänket – det finns ju fortfarande gymnasiemässor.
    Här finns det säkerligen flera som har horribla historier om hur tankegångarna har gått hos skolledningen inför skapandet av marknadsföringskampanjer för att framhäva den egna skolans förträfflighet.

    En fundering jag har, handlar om vad som hänt med alla unika kurser som skapades för att profilera skolorna. Har dom bara försvunnit?

    Det går ju inte att diskutera marknadsföring av skolor utan att ta upp problemet med betygsinflationen. Det i särklass viktigaste säljargumentet en skola har, är förstås de tidigare elevernas goda betygsresultat. Det är ju bara titta på betygsutvecklingen de senaste 15 åren. Vill man kan man sedan titta på utvecklingen av kunskapsresultaten i PISA-undersökningarna, så förstår man att någonting fel är väldigt trasigt.


    • Fredrik,

      En aspekt som Johan är inne på, friskolor som är selektiva i vilka elever de vill ta emot kan ju inte vara någon överraskning. Det är ju självklart att man vill göra det så lätt som möjligt. Sen att folk blir förvånade att det fungerar så är ju bara humoristiskt.

      Det här är någonting som jag i mina egna (mörkare stunder och) tankar ofta faller ned i en omloppsbana omkring. Hur kunde man undgå att inte se risken för att detta skulle bli konsekvensen?

      Nu ska man nog alltid (generellt) vara försiktig när det kommer till att döma i efterhand, men samtidigt, det finns gränser för hur långt man kan sträcka en sådan ansvarsfrihet. I det här fallet så verkar man ha fallerat inte bara på en punkt, utan det är ju frågan om ett helt knippe av aspekter som teoretiskt ligger på en ganska basal nivå.

      Förutom en ökad segregation mellan skolor, mellan invandrare och svenskar, och mellan låg och högpresterande, så står ju frågan om att ekonomiskt utnyttja systemet för egen vinning högt på listan, tillsammans med betygsinflationen. Myndighetsutövning som nu blir direkt kopplad till ekonomisk vinning och lönsamhet borde fått alla varningslamporna att lysa upp som kontrollrummet i Tjernobyl.

      Varför verkar man inte ha förutsett detta? Jag är inte a priori negativt inställd till fria val eller marknaden, men jag ser den heller inte som en panacea som magiskt trollar bort alla problem, utan en möjlig uppsättning redskap som skapar en helt ny (och annan) uppsättning problem, som i sin tur måste lösas och vägas mot alternativen.

      Det minsta man dock måste kunna begära, är att de förväntningar man har på de förändringar man genomför, matchar mot vad vi praktiskt, vetenskapligt och erfarenhetsmässigt kan säga om de potentiella konsekvenserna.

      Att å ena sidan införa helt fria val, och samtidigt säga sig vilja skapa en jämlik skola, hänger helt enkelt inte ihop.

      Att tillåta vinstuttag, utan att införa omfattande säkerhetsspärrar som säkrar syftet med verksamheten från opportunistiska skojare, är naivt.

      Eller, att inte förändra examinations/intagningsystemet för högre utbildning (för att göra det mindre sårbart och minska risken för korruption), innan man släpper loss marknadskrafterna på det.

      Det som verkligen håller mig vaken om nätterna är inte så mycket frågan om huruvida skolan skall drivs av staten eller privata aktörer, utan varför vi konsekvent verkar fatta så oerhört bristfälliga eller dåliga beslut i så kritiska frågor.


      • Nicklas,
        Bra sammanfattat. Håller med dig, även om jag personligen inte i grund och botten är för friskolor eller fritt skolval. Men nu är vi där och det är svårt att vrida tillbaka klockan helt och hållet.

        För mig är det ett mysterium att man genomför dessa gigantiska reformer utan att ha en tydlig uppföljning, med konkreta kriterier för vilken kvalitet skolan ska hålla. Istället låter man friskolorna i förstaläget slippa följa timplan och kursplan. Ett mysterium!!!

        Är det naivt? Eller rent ut sagt ointelligent? Eller är det som den lilla konspirationsteoretikern inom mig säger: ”Det är en medveten strategi från PIE att sänka mål- och resultatstyrningen”? Svårt att säga/veta. Men oroande är det i alla fall.

        Jag var igår (onsdag 11/11-15) och lyssnade på religionshistorikern Mattias Gardell med anledning av att han släppte sin senaste bok ”Raskrigaren” som handlar om seriemördaren Peter Mangs. Gardell hävdar att Sverige är det mest segregerade landet inom OECD. Han lyfte fram att det skiljer 9 år i medellivslängd på en man boende i Bergsjön och Långedrag, båda förorter till Göteborg. Alltså, medellivslängden för män i Bergsjön var 9 år kortare. Han gjorde jämförelsen att mannen i Bergsjön har en medellivslängd som motsvarar en man i Vietnam, medan mannen i Långedrag kan jämföras med en man i Monaco. Det blir väldigt tydligt mellan I-land och U-land (Gud förbjude att jag använder dessa avdankade och icke politiskt korrekta begrepp) bara i en kommun som Göteborg. Skrämmande!


    • Fredrik,
      Du tar upp många viktiga saker. Oj va många exempel det finns på friskolornas bristande kvalitet och horribla kurser som de erbjudit. För att inte tala om hur vissa ägare skrattat hela vägen till banken på grund av att man dragit in mjölken för barnen i förskolan. Vilka exempel det finns. Men som du skriver, förhoppningsvis har det över lag blivit bättre, även om människan är girig och att det fortfarande finns dem som tänker sig tjäna storkovan på att organisera bort nödvändigheter, t.ex. lärarledd undervisning.

      Det där med betygsinflation är både ett stort och komplext problem. Stort för att de inte gagnar någon, inte ens de som sockrar betygen. På lång sikt kommer sanningen ikapp dem. Komplext för att det är så svårt att verkligen veta om det handlar om ”snällebetyg” eftersom det är svårt att följa upp. Här skulle kommunerna eller centrala myndigheter, t.ex. Skolinspektionen, gå in och göra studier på individnivå när det slutbetyg i årskurs 9 i grundskolan och jämföra med de betyg eleven får på gymnasiet. Jag känner inte till att några sådana studier finns, kanske någon annan vet?

      När det gäller egen studietid har tydligen Skolinspektionen tittat på det, men jag vet inte vad de kommit fram till, men det är ett gissel anser jag.
      http://www.skolinspektionen.se/sv/Tillsyn–granskning/Kvalitetsgranskning/Genomforda-kvalitetsgranskningar/Sjalvstudier1/Sa-gjordes-granskningen/


  13. Johan,

    även om jag personligen inte i grund och botten är för friskolor eller fritt skolval. Men nu är vi där och det är svårt att vrida tillbaka klockan helt och hållet.

    Jag tror det kloka är att anta en pragmatisk inställning här, dels beroende på det du pekar på ovan, nämligen att det sannolikt är omöjligt att praktiskt vrida tillbaka klockan, i alla fall på kort sikt, men också för att jag tror det är de konkreta resultaten som skall avgöra.

    Det kan finnas sätt att organiera utbildningen med privata aktörer som (allt inräknat) är överlägsen en offentlig gemensam organisering, och vise versa givetvis, men svaret kanske också kan vara, att det bästa systemet är en blandning av både och.

    Vilket som är ”bäst” kan (troligen) också variera stort i förhållande till den aktuella situationen. Ett konkret praktiskt exempel är de katolska skolorna i USA, som jämfört med de nedslitna innerstadskolorna med våld, droger och nedslitna och dåligt utbildade lärare som det offentliga erbjöd, sannolikt gav många barn en utbildning och förutsättningar för resten av livet som de annars bara kunnat drömma om. Även om t.ex. bara några få procent av eleverna får en bättre utbildning och bättre förutsättningar än de annars skulle fått, så är det någonting positivt i min bok.

    Nu kan man ju vara upprörd över att de offentliga skolorna var (är) så dåliga, men det är ju en helt annan diskussion (som jag ser det). verkligheten såg ut så här, och det är den verkligheten (jag anser) vi måste förhålla oss till, inte hur vi i fantasin skulle vilja eller önska att världen såg ut.

    Detta sagt, om man blickar ut över världen, så är det gemensamma (i mina ögon) för många av de skolsystem som fungerar bäst idag att de är offentligt drivna som i Finland, Singapore, Japan, Kanada, o.s.v. även Sverige historiskt. För mig, i den situation vi befinner oss i, så är det logiskt (självklara) att vi skyndsamt ska gå (tillbaka) i den riktningen och återcentralisera, d.v.s. först och främst, återförstatliga skolan och reducera det fri skolvalet (vilket även t.ex. OECD kraftigt underströk i sin rapport från i Maj).

    På andra sidan, när det kommer till friskolorna, så borde vi (tycker jag) i alla fall se till att åtgärda de värsta tokigheterna, genom att bl.a. ta bort möjligheten att ta ut vinst. Varför inte kräva att privata skolor skall drivas som stiftelser? Det skulle sannolikt få bort alla skojare, men, bevara möjligheten för t.ex. en grupp entusiastiska lärare som trivs bra ihop eller har ett speciellt engagemang för någonting speciellt, att samlas och driva en skola, som kan fylla nischer, behov eller öka engagemang och trivsel som ligger bortom vad staten förmår, och på så sätt möjligen stärka, snarare än själpa systemet. Och, om staten fallerar i sitt ansvar, så kan de möjligen fungera som livlinor.

    Då kanske vi också kan få bort idén om att se eleverna/föräldrarna som ”kunder”…


    • Nicklas,
      Jo, man borde ställa krav på friskolorna från myndighetshåll, eller så klart från riksdagspolitiken. Antingen kan de drivas som stiftelser eller också att man maximerar vinstuttaget. Antingen eller.


  14. Som jag ser det är den största risken med marknadstänkande i offentlig sektor att människan i första hand betraktas som en ekonomisk varelse. Och ännu mer riskfylld blir detta tänkande när det gäller hur vi ska ta hand om den uppväxande generationen.

    I en av alla dessa skolrankingar rankades Velinge kommun som Sveriges bästa kommun vad gäller skolan. Samma kommun låg på sista plats vad gäller flyktingmottagande – var då under 1 person per 10000 invånare vill jag minnas, Norberg hade över 100 per 1000 invånare.

    När barn skriver brev till Stefan Löven och undrar hur de kan hjälpa till för att fler flyktingar från det närmast totala inbördeskriget i Syrien kan få komma till Sverige så visar det på något sätt, även om lärare/föräldrar kan vara inblandade, att barn även ser andra värden i livet än ekonomi.

    Ekonomi är viktigt, ekonomi lär betyda ”hushållning av knappa resurser”. Men ska människor betraktas som knappa resurser?

    Och kan kunskaper som människor utvecklar endast bedömas utifrån en ekonomisk måttstock?

    När Brynjolfen och Mcaffe förra året kom ut med boken om ”Den andra maskinåldern och andra forskare kom med olika prognoser så kan vi ana att den tekniska utvecklingen kommer att förändra samhället i grunden. Brynjolfesn och mcaffe ser betydligt mer positivt på samhällsutvecklingen än Standing, men båda ser problem med en ökad ojämlikhet. Av säker källa har jag hört att i Göteborg kommer år 2017 prövas automatstyrda fordon. Tidigare tester av dessa fordon har visat att de är betydligt säkrare än fordon som rattas av människor. Tekniken är där säkrare än den mänskliga faktorn. Därmed kan chaufföryrket automatiseras.

    Om det blir som Stiftelsen för strategisk forskning hävdar i en rapport 2014, där Stefan Fölster är författare, att 2,5 miljoner arbetstillfällen kommer att försvinna i Sverige inom en 20-årsperiod står vi inför en stor samhällsomvandling. Olika länders utbildningssystem förväntas av t.ex. Brynjolfsen och Maccaffe förbereda eleverna för denna förändring så att de kan driva den.

    Så jag tror det är svårt att hävda skolans och universistetens självständighet i denna fråga, men eftersom människan har flera behov än att vara en ekonomisk varelse, t.ex. bildningsmässiga, sociala etc. behov behöver det också finnas en viss självständighet.

    Och att där endast hävda kunskap som det centrala kan bli för snävt, kunskap för vad? Tänk att USA satsar överläset mest pengar av alla stater på teknisk-militär kunskap. Nu finns det drönare som är små som några sockerbitar och kan styras långt utanför en stats gränser och träffa sitt mänskliga mål exakt utan att det upptäckts.
    Denna kunskap sprids snabbt även utanför USA om jag har förstått det rätt.

    Samtidigt finns det ökar världens samlade kunskap om cancer, sjukdomar etc.

    Och mitt i alltihopa finns det professorer i matematik (t.ex. vid Göteborgs universitet) som varnar för artificiell intelligens. Att programmerade robotar med matematiska algoritmer kan komma att reproducera sig själva. När väl tippingpoint har inträtt är det för sent menar t.ex. Nick Bostrom. Han frågade sig följande: Vad händer när robotar blir smartare än människor? Innan detta sker menar Bostrom behöver roboten inprogrammeras att ”värdera” saker som människor värderar så att dessa saker (t.ex. människor) inte förstörs.

    Så robotarna ska ”socialiseras” innan de blir riktigt smarta. Och det är väl det som skolan bör göra med barn, att det faktiskt är sunt att känna empati med andra människor som t.ex. flyktingar från Syrien.


    • Pär,
      Klart man kan ha den bästa skolan om man som Vellinge bara har välsituerade människor. Jag tror även att Danderyd ligger rätt bra till.

      Givetvis har vi pengar i detta land att ta emot flera hundra tusen flyktingar, människor som inte äger någonting och som har flytt från krig, missär och elände. Julhandeln spås kosta 75 miljarder i år och NUON-affären kostar skattebetalarna 89 miljarder. Visst tusan finns det pengar. Det handlar om prioritering, som du skriver att hushålla med begränsade resurser.


  15. […] Skolans problem, nr 9: Marknadstänkandet […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s