Skolan kompenserar inte social bakgrund

I Dagens Nyheter idag (onsdag 30/6-10) skriver man om en stor internationell studie som gjorts om skolan. Det man kommer fram till är att i Sverige har den sociala bakgrunden stor påverkan på huruvida unga har goda kunskaper i samhällsfrågor. I Sverige är föräldrarnas utbildningsnivå betydligt viktigare än i många andra länder. Svenska skolan kompenserar inte för denna skillnad, utan elever med akademiska föräldrar har ett försprång framför dem som har föräldrar som saknar utbildning. Oroväckande säger Skolverket (se sammanfattning). Överraskande att social bakgrund slår igenom så starkt i Sverige menar artikeln.

Men har man inte missat en del? Det är väl inte alls konstigt att dessa fakta kommer fram, möjligtvis glädjande att det kommer fram. Dessvärre kommer denna studie inte bidra med någon förändring. Den pedagogiska eliten och Skolverket kommer fortfarande hålla greppet om skolan, inte ta till sig det som kommer fram och inte förändra sin inställning för att ändra på utvecklingen.

Varför är jag då inte förvånad? Låt oss backa 50 år tillbaka i tiden. I och med Lgr 62 införs relativa betyg i Sverige. Från och med då ligger inte längre fokus på kunskap, utan det är samkväm med elever som är det viktiga. Relativa betygen mätte inte kunskap och det var inte kunskapsfokus. Under mina år som elev i grundskolan på 70-talet är det riktigt illa, då ska läraren vara kompis med eleverna och grupparbeten ska vara det rådande arbetssättet. Flummet bara fortsatte. Under 80- och 90-talet får de personer som inte var för kunskap ett starkare grepp om skolan. Läraren ska vara handledare, katedern ska bort från klassrummet och eleverna ska söka sin egen kunskap. Topprojektet Färila blev ett riktigt magplask, med elevdatorer till alla. Man plöjde ner mängder med miljoner för att eleverna via dator skulle söka sin egen kunskap, men dessvärre gick eleverna ut årskurs 9 utan att kunna läsa. Men surfa kunde de!

Problembaserat lärande och portfolio blev inne, båda metoderna utan goda kunskapsresultat. När man dessutom kommunaliserade skolan blev det inte direkt tydligare fokus på kunskap. Kommunernas största uppgift innan skolans intåg var av social karaktär, varför skolan snabbt sögs upp i ett allmänt förhållningssätt på social verksamhet.

Att tro att skolan skulle kompensera den sociala bakgrunden för elever, när skolans uppdrag inte har varit kunskapsinriktat är verkligen naivt, eller okunnigt. Förvisso har kunskap legat i fokus sedan LPO 94, men i realiteten har så inte varit fallet. Den pedagogiska eliten påstår sig följa direktiv från regering och riksdag, säger sig lyfta fram kunskapsfokus, men så är inte fallet. Bakom denna fina fasad ligger betygs- och reformmotståndet kvar. ”Det går inte att mäta kunskap”. ”Att sätt fokusera för mycket på kunskap dödar lusten att lära”. Så mycket skitsnack och så mycket makt som står på spel, prestige hos de pedagogiska forskarna att aldrig kunna erkänna att man har fel. Och förlorarna –  eleverna.

Haninge kommun har försökt att ändra på detta, lagt fokus på ökad måluppfyllelse. För det har Haninge blivit attackerad av den pedagogiska eliten och dessutom av en och annan politiker. Historien kommer ikapp skolan, nu i en stor internationell studie – inget att snacka bort – agera utifrån det som kommer fram.