Lgr 11 får lärarna att jobba i sitt anletes svett

Precis som Martin Luther sa, att människorna ska arbeta i sitt anletes svett för att Gud ska vara nöjda med dem, kommer lärarkåren att få arbeta i sitt anletes svett för att kunna genomföra kursplanerna i Lgr 11. Skolverket har gått ut och deklarerat att Lgr 11 är professionens läroplan, att tusentals skolor och lärare har varit med i processen att ta fram ”Skolans och lärarnas kursplan”. Vilket hån! Hur har processen gått till egentligen kan man fråga sig?

Som jag skrev i föregående blogginlägg har lärarkåren fått vara med för att ge kursplanen legitimitet. Men personer jag känner som har varit med i ämnesgrupperna har för mig berättat att de kritiska åsikter de hade inte har fått komma med, utan har på alla sätt blivit utmotade. Jag antar att de inte passade in i Skolverkets planerade process. Skolverket har låtit lärarna vara med i processen att ta fram kursplan, men med väldigt tydliga riktlinjer att kursplanen inte skulle bli konkret. Skolverket har sedan filtrerat ut de åsikter som inte passat in, vilket man också gjort med de SMS-frågor som publiken fick ställa vid föreläsningsdagarna kring Lgr 11. När jag var i Münchenbryggeriet i Stockholm ställde jag och min kamrat flera kritiska frågor, men kom de med? Nej, nej, nej – istället kom det upp frågor som: ”Går det att jobba tematiskt med de nya kursplanerna?”.

Alltså har Skolverket ägnat sig åt en skendemokrati av stora mått!

Innan jag började på Vikingaskolan har jag inte förstått hur stor skillnad det är mellan förskoleklass och årskurs 1. I förskoleklass finns det fler vuxna runt eleverna och man har inte några mål som man ska uppnå i samma bemärkelse som i skolan. När du börjar årskurs 1 förväntas du kunna sitta vid en skolbänk och ta ett visst ansvar över skolarbetet. Även om det givetvis inte handlar om att du sitter vid din skolbänk hela tiden. Trots att de flesta elever har höga förväntningar och ser fram emot att börja skolan, blir första terminen omtumlande. Utifrån mina erfarenheter, som förvisso är begränsade, tar det fram till höstlovet innan alla rutiner har satt sig och man har hittat sin roll i ”storskolan”. När eleverna går på jullov har eleverna landat ordentligt.

Viktigast i årskurs 1 är att lära sig läsa ordentligt, men även matematiken grundläggs här. Förutom övriga skolämnen ska eleven som ovan nämnts socialiseras in i skolan. Nu vill Skolverket att årsurs 1-3 ska ge eleverna en ”Riktig utbildning”. Man vill smälla till med ett utbildningspaket som heter duga. I de nya kursplanerna för årskurs 1-3 består centralt innehåll av 146 punkter, områden som skolan ska ta upp (Svenska som andraspråk består av 149 punkter). Varje enskild punkt består av underpunkter, i vissa fall av 5-6 punkter. Kunskapskraven i årskurs 3 består av 41 punkter (Svenska som andraspråk består av 42 punkter). Varje enskild punkt består av underpunkter, i vissa fall av 5-6 punkter. Jag har gjort en sammanställning, läs Lgr 11-CI+KK här.

Konsekvenserna av detta kommer att bli att lärarkåren kommer få ett uppdrag som är omöjligt att genomföra. Även om det går att jobba tematiskt och slå ihop centralt innehåll och kunskapskrav från olika ämnen, är stoffet ändå så pass omfattande att det inte lämnar lärarna någon möjlighet att utgå från eget stoff. Snacka om utlärt! Och snacka om checklista! Dessutom tror jag att lärarkåren kommer att bli stressade. Kanske kommer eleverna också bli stressade, men i bästa fall känner de inte till omfattningen på allt de ska ha INLÄRT. Och vem kommer få ta smällen när det går åt helvete med implemeteringen av läroplanen? Givetvis lärarna!

Kräv att kursplanerna rivs upp! Kräv att man satsar på lärare på riktigt, inte lägger på dem en arbetsbörda som innebär Mission impossible!

För övrigt anser jag fortfarande att läraryrket är samhällets viktigaste jobb. DELAR av Skolverkets anställda har jag dock inte mycket till övers för.

24 reaktioner till “Lgr 11 får lärarna att jobba i sitt anletes svett

  1. Lärare arbetade förstås i sitt anletes svett redan i lpo94. Det var luddigare kring innehåll men de flesta tolkade det som lika omfattande som det i Lgr11. Det är dock bra att du drar igång diskussionen för det är inte bra för skolan om målen är orimliga.

  2. Puh, jag tror vi behöver nya, färdiga och lättsmälta läromedel för att stå ut med lärarjobbet framöver…risken för sjuklig stress är överhängande.

    1. Visst skojar du Eva? Jag mår fysiskt illa när jag stöter på Talibanmattelektioner där elverna bokstavstroget ägnar varenda liten bokstav och siffra 100% uppmärksamhet – oavsett om de redan kan eller ej för ”denna vecka kapitel 4” som mål.
      Visst skojar du, säg?

  3. Elegant översikt över bakgrunden i förra Johan.
    Som du Jan påpekar erbjöd även 94:an till en stoffträngsel den med MEN den utgav sig å andra sidan inte för att vara konkret.

    Lpo 94 bygger på bland annat Blankertz tankar om att det är svårt för ett fåtal att definiera vad kunskap är. Därav abstraktionsgraden. Den bygger också på att det ska ske profesionella samtal på de olika enheterna kring bedömning. Den bygger på en tilltro till lärarkåren – en tilltro som nu inte verkar existera.

    När nu läroplanen skulle konkretiseras kallas några av de människor in som aktivt motarbetat att lärarnas samlade kompetens kommit till uttryck, förvaltats och förädlats och därmed till gagn för eleven.

    Utifrån detta var det givet att den nya läroplanen inte skulle komma att bli konkret. Detta handlar inte om konspirationer utan om att det finns olika intressen och åsikter. Resultatet blir ändå att lärarna återigen sviks.

    Vi måste stå upp för förståelsen och visa på att stoffträngsel motverkar detta. För att nå förståelse måste den kompetente läraren, i dialog med ämneslaget, få välja innehåll som leder till förståelse.

    Än viktigare är att få tjänstemän att sluta leda lärarna fel genom att få dem att uppfatta de övergripande texterna som strävansmål och att dessa skall iakttas vid bedömning. Utgångspunkt vid bedömning skall vara kunskapskraven och inget annat (även om dessa inte är utformade i linje med direktiven de heller).

    Enda sättet för verket att få den legitimitet de sökte genom att bjuda in kollektivet vore att öppet och ärligt redovisa de samlade kommentarerna. Att någon säger ”jag hör vad du säger” är inte detsamma som att vederbörande lägger någon som helst vikt vid det.

    Jag ser fram mot framtida diskussioner kring detta Johan. Jag erbjuder redan nu 1000kr till den som kan ge teoribasen till de fyra f´n (då de så starkt påverkat kunskapssynen i Lgr11). Men jag är övertygad om att du återkommer till det 🙂

    1. Skollagen 10 kap §19 ”Vid bedömningen ska elevens kunskaper ställas i relation till de kunskaper en elev ska ha uppnått vid betygstillfället i förhållande till kunskapskraven i årskurs 9.”

      Dock, finns ju en tydlig koppling i de flesta ämnen (t.ex. engelska) mellan k-krav och de långsiktiga målen. Man kan alltså säga att bedömningen utgår från de långsiktiga målen. Dessa mål är då nu en kombination mellan Lpo94’s mål att uppnå och strävansmålen, dvs undervisningen ska inriktas mot dessa OCH bedömningen relateras till dessa. Tänker att detta kan vara värdefullt att poängtera för bedömning i lägre årskurser när det är långt till nästa k-krav. Hur tänker ni?

      1. Tack fröken : ) Gratis är gott.
        Med risk för att verka otacksam: jag tycker jag har läst en del i ämnet men finner den fortfarande rörig och omöjlig att få grepp på. Jag tyckte det då och gör det alltjämt. Kanske jag förstår den bättre om vi sänker abstraktionsgraden. Tacksam om du kan reda ut vilken del som betecknas med vilket f i momentet ”steka pannkakor”.

      2. Som svar på din fråga ser jag det som en förutsättning att vi som är huvudansvariga för att reproducera demokratin följer dess spelregler. Ser det som direkt förödande om vi med vårt uppdrag unnar oss lyxen att välja vilken del av skollagen vi vill följa. Vi kan ha åsikter om den, men vill vi förändra den får vi agera politiskt, aldrig nonchalera.

        Gör vi återigen lärarna otjänsten att uppmuntra dem till att göra exakt det som Davidsson lyfte fram som problemet med GENOMFÖRANDET av Lpo94 sviker vi dem. Jag får inte ihop hur någon som läst proppen och/ eller Davidssons utredning kan förorda att lärarna återigen skall förhålla sig till TVÅ målskrivningar vid BEDÖMNING.

        Jag får inte ihop det: du citerar skollagen men tänker strunta i den? Du verkar ju påläst fröken P så betänk: med kunskap kommer ansvar.

        Låt oss hjälpa kåren att göra sitt jobb med att säkra elevernas kunskapsrätt i linje med demokratiskt fattade beslut. På köpet får vi en kår som slipper klandras för andras kontraproduktiva gärningar. Det förtjänar de. På köpet mår eleverna bättre utifrån en arsenal till hjälp att tolka, analysera och förstå sin omvärld. Detta i sin tur ger konkurrensfördelar visavi andra länder o.s.v. Utopi? Knappast, och vad är alternativet?

    2. Fröken P,
      Nu är du väl ändå ute och cyklar. Var över huvudtaget står det att bedömning ska göras i förhållande till långsiktiga mål? Det är väl kunskapskraven som bedömning ska göra gentemot?

      Var någon stans står det att de långsiktiga målen är en kombination mellan Lpo 94:s mål att uppnå och strävansmålen?

      Du använder samma retorik som vissa föreläsare och lärarutbildare som menar att bedömning ska göras utifrån strävansmålen som är nerbrutna – helt fel!

      1. Johan,
        Läs mitt inlägg ovan igen. Bedömning idag skall inte ske utifrån strävansmålen, däremot skall undervisningen planeras utifrån dessa, och i Lgr11 ska undervisningen planeras utifrån de långsiktiga målen (och övrigt syfte). Bedömningen ska nu utgå från mål att uppnå. I Lgr 11, enligt mitt citat från skollagen, relateras till kunskapskraven. K-kraven i sin tur har (oftast) en tydlig koppling till de långsiktiga målen, se t.ex. slide nr 9 här http://www.slideshare.net/BLoPP/kontaktpersonsmte-bob-110309 . Således kan de långsiktiga sägas motsvara både mål att uppnå OCH strävansmålen. De långsiktiga målen är infinita, undervisningen ska planeras utifrån dessa och bedömningen kan sägas vara tydligt kopplad till dessa. Svara inte förrän du kollat in sliden. 🙂

      2. Efter att ha sett ”sliden” blir jag än mer frågande. I den talas om att konkretisera målen och därefter att stämma av mot kunskapskraven. Det var ju JUST DETTA som var problemet med användandet av nuvarande läroplan!
        En fråga: var din smiley till Johan en hint om att sliden är en drift med alla som vantolkade Lpo, ett internskämt eller vad? För inte har väl någon skapat den seriöst och så fullständigt struntat i riksdagsbeslut och lagar? Se upp: skolorna som nämns kanske tar det på allvar och reagerar negativt på att sammankopplas till lagbrott och tjänstemannastyre. Även om det de facto är ett skämt.

      3. Har du tolkningsföreträde i denna fråga? Vi har en diskussion ja, men du hänvisar till ”sliden” som jag inte förstår? Vad har detta med saken att göra, mer än att det är något slags seminarium eller en plan för hur man ska införa Lgr 11 i Stockholm. Eller? Det finns ingenting i detta som gör din legitimitet större, eller att du har ”facit” på hur man ska tolka Lgr 11.

  4. Som en kommentar till det tidigare inlägget så är ju Bloom missförstådd. Han menade inte att hans taxonomi skulle användas för ”standards”, utan för att visa på hur man kunde formulera lärandemål för utifrån olika kognitiva nivåer.

  5. Hej Johan!
    Det råder ju ingen tvekan om att du är extremt väl påläst kring LGR 11. Själv har jag lurat i vassen (utan att vara någon gammelgädda) men är nu minst sagt benägen att hålla med dig om att det hela borde rivas upp med rötterna.
    Min utgångspunkt är kanske snävare än din – du tar ett helhetsgrepp – men utifrån att ha konfronterats med den urvattnade soppa som kursplanerna i ämnena bild och svenska utgör, så ger jag dig rätt. Inget av den teoribas som tidigare kunde läsas in i formuleringarna finns längre kvar i något av ämnena. Oavsett om man som lärare sympatiserade med kunskapssynen i Lpo 94 så var den i jämförelse, för den påläste pedagogen, tydlig. (Variationerna mellan de olika ämnena i kursplanen formulerade enligt mitt sätt att se på saken en användbar språngbräda för pedagogisk diskussion – nu försvunnen.)
    Jag tycker att LGR 11 utgör en förvisso förenklad men i synnerhet fördummad variant av en läroplan. Platon skulle antagligen (om han orkat bry sig) ha jämfört den med bildkonsten – lägst på skalan av konstarterna eftersom den avbildar en avbild (läs sinnevärlden).
    Varför jag har lurat i vassen har att göra med att jag har satt min tilltro till ”det lokala frirummet” och ”den deltagande målstyrningen”. Men nu känner jag mig orolig. Vet du hur det har gått med dessa strålande möjligheter att göra ”det rätta”?
    Hälsningar Felix Ström

  6. Hej Felix,
    Tack för vänligheten.

    Jag förstår inte riktigt vad du menar med din sista mening: ”Vet du hur det har gått med dessa strålande möjligheter att göra det rätta”. Förklara hur du menar, så ska jag försöka svara utifrån mitt sätt att se på saken.

    MVH

    Johan

    1. Hej igen Johan.
      Det är lustigt att jag drar upp Platon och att du svarar som Sokrates.
      Det jag menar med strålande möjligheter handlar om att de nämnda skrivningarna ger (gett?) mig som lärare uppdraget att konkretisera läroplan och kursplan på min arbetsplats i dialog med kolleger och elever. Det har skapat en genomskinlighet och en möjlighet att stämma av den lokala arbetsplatsens (läs skolans) styrande dokument mot de nationella som jag uppskattar.
      ”Det rätta” handlar om de deliberativa aspekterna av detta – att det ska bygga på dialog och förhandling mellan de parter som berörs av
      kursplanerna i sin vardag; i första hand elever och lärare.
      Ser du annorlunda på skrivningarna?
      Vet du om de kommer att finnas kvar?

      MVH

      Felix

      1. Hej igen Felix,

        Vad jag förstår ska lärare i samråd med elever planera arbetsområden, som bygger på kursplanen. Jag ser ingen större skillnad, möjligtvis har man blivit tydligare i Lgr 11. Men ärligt talat måste jag säga att jag inte har lusläst varje stavelse Lgr 11 och jag vill inte uttala mig om sådant jag inte är helt säker på.

    1. Hej Sture,
      Ja det är verkligen dags för det! Alltså att basera diskussionen på resultat och inte på ideologi.

      Johan

  7. För skojs skull räknade jag lite på hur mycket tid eleverna (minst) får och kopplade det till de 145(?) punkterna under Centralt innehåll för åk 1-3. Jag har LÄNGE undrat om förutsättningarna verkligen finns för eleverna (och lärarna) att faktiskt lära sig de saker som ska behandlas (enligt Lgr-11). Idag tycker jag mest att diskussionerna handlar om HUR vi ska göra för att nå k-kraven och inte om de faktiskt är rimliga.
    Resultatet av mina uträkningar blev att eleverna får ca 7 min/vecka för varje ”punkt” under centralt innehåll för varje årskurs (i år 1-3). Det skulle göra ca 3,7 tim /läsår för varje ”punkt”. Då har jag inte räknat med varken slöjd (eftersom vi inte har det på vår skola förrän i år 3) eller HKK som har centralt innehåll för år 1-6 och inte heller ”Övergripande mål och riktlinjer” i början av läroplanen. ALLT tar tid och tid måste kopplas till det man är ålagd att göra. Vad är rimligt? Jag vet att detta är väldigt grovt och kantigt och inte säger något om lärande och undervisning i sig. Men faktum kvarstår att det som står i centralt innehåll är VAD man ska behandla i undervisningen och även om man ”temaarbetar-ihjäl sig” så finns det inte en suck att elever eller lärare för den delen, ska hinna med.

Lämna en kommentar