LR:s tid är nu!

Jag fick en inbjudan till invigningen av Lärarnas Riksförbunds kongress som ska pågå i fyra dagar. Idag på Stockholm water congress invigde Metta Fjelkner kongressen och vilket start på dagen. Det började redan i morse när jag slog upp Dagens Nyheter (DN). Visst hade LR och Fjelkner fått in en debattartikel lagom till kongressans start. Lysande!

Men hur var inledningen på kongressen då? Jo, förutom de utomordentliga lokalerna, så var talarlistan intressant och inspirerande. Adolf Fredriks ungdomskör drog igång med några sånger, vackert så klart. Därefter tog Metta Fjelkner till orda och höll ett långt tal där hon tittade både bakåt, men mest framåt. Hon berättade att LR hade lyckats i det mesta man satt upp som mål, med det mesta som är LR:s hjärtefrågor. Ett misslyckande menade Fjelkner hade LR på sitt samvete och det var att lärarnas löner hade kommit på efterkälken och det måste omgående till en förändring när det gäller detta. Hon påpekade också att LR sedan länge velat återförststatliga lärarkåren. Under kongressen skulle över 300 motioner behandlas och det fanns en hel del annat att diskutera.

Utbildningsminister Jan Björklund var dagens andra talare. Han berättade att det var lärarna som gjorde skillnad under hans uppväxt, som såg till att han blev intresserad av att läsa och att plugga vidare. I det arbetarhem i Skene där Björklund växte upp var det ingen som hade mer än 7 årig folkskola, så någon vidare studietradition var det inte i det hemmet. Men lärarna gjorde skillnad, det var lärarna som gjorde klassresan möjlig. Utan bra lärare ingen klassresa. Och det var just det som Björklund framhöll, goda lärare kompenserar brister i hemförhållandena, t.ex. studietradition. Utbildningsministern berättade att han hade en åsikt som inte var förankrad i regeringen och det var att lärarnas skulle återförstatligas. Detta rev ner applåder. Jan Björklund citerade ur Göran Perssons memoarer ”Min väg, mina val” att Person visste att det skulle bli försämringar för lärarkåren, men att han ändå valde att driva igenom kommunaliseringen, mot många lärares vilja. Detta menar Björklund var ett beslut som blev ödesstigert för lärarkåren och hela skolan. Jan Björklund menade också att han skulle vara självkritisk och titta över lärarnas alltmer administrativa arbetsbörda. Hoppfullt tycker jag.

Dagens tredje talare var dansken Anders Bondo Christensen, ordförande för Danmanks Laererforening, som talade om vikten av bra lärare. Han menar att om läraren kommer till klassrummet och är lite trumpen, oengagerad, oinspirerad blir det inga bra lektioner och det sänder signaler till eleverna att ämnet inte är roligt. Kommer däremot läraren till klassrummet och brinner för sitt ämne och visar engagemang får denne med sig eleverna att det är roligt.

Samir El-Sabini, ordförande för Sveriges Elevers Centralorganisation (SECO) var näste på talarlistan. Han  berättade att både han och den föreningen han företräder stöttade LR fullt ut när det gäller vikten av att förbättra villkoren, statusen och lönerna för lärarna. Bra lärare är något som SECO anser vara mycket viktigt för att deras medlemmar ska lära sig så mycket som möjligt.

Efter ännu en sångstund av Adolf Fredriks ungdomskör serverades lunch.

Men visst är det fantastiskt att Metta Fjelkner och LR lyckas få in så många debattartiklar i DN. Dagens artikel bygger på en undersökning som SCB tagit fram åt LR, där man tittat på 400 000 elever i fyra årskurskullar och kommit fram till att skillnaden mellan de svagaste och starkaste eleverna har ökat med 30% mellan 1999 och 2011. Skillnaderna mellan hur kommunerna lyckas är dessutom stora. Fjelkner menar att alla barn ska ha chans att lyckas i den svenska skolan och nu är det dags för staten att ta större ansvar.

Så här skriver Fjelkner: ”Föga förvånande ser vi att de med lägst utbildningsbakgrund i hemmet klarar sig sämre och de med högre utbildning klarar sig bättre i skolan. Det är väl känt att föräldrars bakgrund påverkar barnens resultat. Men utvecklingen av utbildningsbakgrundens betydelse åren 1999-2011, visar också att skillnaden mellan de svagaste och starkaste eleverna har ökat påtagligt bland elever från hem utan avslutad grundskoleutbildning”. Sedan följer i artikeln de kommuner som lyckas bäst och de som lyckas sämst i att kompensera elevernas förutsättningar och där skillnaderna i elevresultat är stora. Kortfattat kan man säga att LR:s rapport verkligen visar hur ojämlik och orättvis den svenska skolan är och de största förlorarna är de elever som har sämst förutsättningar att lyckas.

Lärarnas Riksförbund lägger mot bakgrund av rapporten fram fyra krav. Så här skriver man: ”Vi menar att:

1. Staten måste ta ett betydligt större ansvar för kvaliteten i undervisningen i landets skolor. Det kräver ett riktat statligt uppdrag utan hänsyn till kommunala prioriteringar och ambitioner.
2. Inom en tydlig struktur måste skolor och lärare få ökad frihet att pedagogiskt avgöra hur undervisningssituationen anpassas på bästa sätt. Inför ökade möjligheter att avgöra om undervisning i halvklass eller mindre undervisningsgrupper ska inrättas. Särskilt i lågstadiet, men även i skolor där segregationen är stor bör det vara aktuellt i de högre årskurserna. Ge  lärarna en ordinationsrätt så att de alltid har rätt att sätt in särskilt stöd och extra resurser när en elev behöver det.
3. Staten måste rikta resurser till skolor med svårast förutsättningar så att dessa kan förbättra sina resultat. Det kan handla om extra medel för åtgärder, men också rekrytering av extra lärare.
4. Elever som nyligen kommit till Sverige måste få betydligt mer stöd och hjälp för att klara skolan. Grunduppdraget för skolan är att den ska ge alla elever möjlighet att utifrån sin begåvning och sina förutsättningar nå så långt de kan. Alla ska ha en chans att lyckas i den svenska skolan”.

Bra och rimliga krav från LR. Finns det en skollag som säger att skolan ska se till att alla elever uppnår kunskapskraven är det väl rimligt att det finns resurser för att uppnå dessa mål. Att det avsätts pengar. Men är det så? Nej det är långt i från så!

Dagen på LR:s kongress gav mig energi, hopp och inspiration. OK, vi är inte där än, det är fortfarande bara ord, men det är ändå en vision där Metta Fjelkner pekar på att år 2020 är det år som vi i Sverige har en likvärdig skola och där vi i Sverige kan konkurrera internationellt med kunskap. Fokus ligger rätt tycker jag och det är därför jag säger: LR:s tid är nu!

För alla på kongressen tyckte nog att läraryrket är samhällets viktigaste arbete!