Då har det äntligen skett, Dagens Nyheter har låtit en lärare få komma till tals. I dagens tidning har Heléna von Schantz med ett debattinlägg där hon menar att det är dags att återinföra studentexamen. Det är en bra artikel, värd att läsa och jag delar hennes åsikter.
Heléna von Schantz skriver: ”Ett fullgott kontroll- och bedömningssystem ska inte bara undersöka elevernas måluppfyllelse utan minst i lika hög grad kontrollera lärarens skicklighet, skolans resursanvändning och politikernas resurstilldelning och styrning. Att vi inte gör det är både naivt, kortsiktigt och slösaktigt. Att vi inte gör det efter att skolan blev börsnoterad och decentraliserad är förbluffande naivt, kortsiktigt och slösaktigt”.
Klart att hon har rätt! Det Heléna von Schantz beskriver är resultatuppföljning, det styrsystem som infördes i svensk skola i och med läroplanen Lpo 94. Men är systemet infört? NEJ! Men fungerar systemet? Om du frågar mig – JA!!! Men staten har låtit reformmotståndare och reaktionära krafter ha fritt spelrum i över 20 år och noll kontroll, med följden noll koll! Som Heléna von Schantz skriver: ”Det är först när resultaten i internationella undersökningar sjunker som man yrvaket tittar sig omkring och underar vad det beror på”. NOLL KOLL!
Och de reaktionära krafterna har tackat och tagit emot, byggt nätverk och suttit på makten, kommit allt längre ifrån klassrummet och byggt sina visioner som saknar verklighet. På Skolverket, på lärarutbildningen och i på pedagogiska institutionerna. Jag har skrivit om ett pedagogiskt nätverk, men det finns många fler. Och det finns professorer i pedagogik som byggt hela sin karriär på ett felantagande, men blir de avslöjade? Nixum pixum! Den dagen Sverige startar en myndighet för forskningsgranskning, eller när Skolinspektionen börjar granska den pedagogiska forskningen ska jag ge dem många tips var de ska leta.
Den enda invändningen jag har emot Heléna von Schantz artikel är att fokus ligger på studentexamen. Resultatuppföljning måste börja från dag ett i skolan. Lärare, skolledning, skolförvaltning och skolmyndigheter måste ligga nära hela tiden. Hela tiden titta på elevernas resultat och hela tiden fråga sig vad de kan göra bättre för att alla elevers kunskapsrätt ska uppfyllas. För glöm inte bort – i Sverige har alla elever en kunskapsrätt. Det är deras demokratiska rättighet att lära sig kunskaper så att de kan klara senare delar av grundskolan och gymnasiet. Och då menar jag kunskaper som t.ex. att behärska de fyra räknesätten, läsa flytande och kunna skriva en berättelse med röd tråd som är begriplig.
Jag har skickat in många artiklar till DN, en del som repliker på debattartiklar som betygsmotståndare skrivit, men även helt egna artiklar som viktiga aspekter rörande skolan. Jag har alltid låtit vänner, goda skribenter, läsa igenom och korrigera artiklarna innan jag skickat in dem, så att språket inte blir ett hinder. Men alltid har jag fått till svar av DN att de inte kan ta emot artikeln av utrymmesskäl. Jag kan inte tänka mig att jag är ensam lärare i Sverige som skickat in artiklar, det borde finnas fler som också blivit refuserade. Men nu har Heléna von Schantz fått möjlighet att visa att det finns goda krafter inom lärarkåren som har något att säga. Det är bra, mycket bra.
En sak som jag har funderat över är hur det kommer sig att Dagens Nyheter tar in debattartiklar, skrivna av debattörer som uttalar sig tvärt emot fattade riksdagsbeslut? Har man ingen koll på vad debattören står för? Vad vill man uppnå? I en debatt ska just olika åsikter framföras för att just en debatt ska uppstå, men när DN inte släpper in de som vill ge svar på tal – vad vill man uppnå då? Konstigt. Måste säga att i min lilla hjärna poppar det upp konspirationsteorier.
Heléna von Schantz säger det inte, men jag säger det: Läraryrket är samhällets viktigaste arbete!
Johan Kants blogg 
Säger det inte i just den artikeln, men tycker det definitivt, Johan. 🙂 När jag föreläser brukar jag jämföra med läkaryrket. Har vi klantiga läkare lever vi litet kortare tid, men hjulen snurrar runt ändå. Har vi inkompetenta lärare hotar det både demokrati och överlevnad – dessutom leder det i slutändan till inkompetens i alla led – även i läkarkåren.
Om vi fick bestämma helt på egen hand skulle det se annorlunda ut. Men, lärarna ses väl som verktyget för att makten i samhället skall få igenom sina egna mål. Och om man ses som ett verktyg har man ingen högre status. Ett verktyg har ett visst pris och om det kan användas för ens syften behöver det inte kosta så mycket. Cyniskt, absolut!
Det finns andra sätt att se på lärarnas och utbildningens roll i samhället. Man skulle kunna isolera skola från marknaden och politiken och se den som en grundutbildning som ger individen de kunskaper hon eller han behöver för att kunna fungera som en människa och inte som i dagens Sverige som en framtida samhällsmedborgare och yrkesmänniska.
Sen en påbyggnadsutbildning där man väljer vad man vill göra. Och att samhället byggs upp efter vilken typ av kunnande som finns men kanske främst vilket intresse som finns.
Nu är det inte så. Nu bestämmer de som har makten vilket samhälle vi skall ha och hur det ser ut. Det krävs ett visst antal av en viss yrkesgrupp eller efter ett visst sätt att se på världen. Och då blir lärarna ett medel för att uppnå maktens mål. Men vi lärare har ofta andra mål. Åtminstone har jag det. För mig är individen som människa viktigast och börjar där hon eller han befinner sig. Jag tror då att man kan nå samma mål men med ett bättre resultat (om jag skall vara värderande). Men, som jag ser det, kan vi inte som lärare endast finnas till för att uppnå maktens vilja. Vi måste vara till stor del autonoma och tro på vår egen kunnighet om vad som leder till ett mer övergripande lärande, som har betydelse för vilket yrke man än väljer att arbeta inom.
Jag brukar fråga mina vänner, min familj, människor jag språkas med och som inte är skolmänniskor. Om du tar alla dina lärare du kommer ihåg, från förskolan till gymnasiet och eventuellt universitetet och så delar du upp dem i tre kategorier. Första katergorin är de lärare som varit inspirerande, positiva och kunniga. Andra kategorin är de lärare som har varit mediokra, de har gjort sitt jobb men lektionerna har varit ganska trista och du har inte känt att de bidragit med så mycket. Tredje kategorin är de lärare som har varit dåliga eller direkt olämpliga som lärare. Vilken kategori har blivit störst?
Förskräckligt nog har kategorin med bra lärare ofta blivit minst, min bror sa till och med att han aldrig hade haft en inspirerande och positiv lärare och att kategorin dåliga lärare var störst hos honom. Skrämmande!
Sen är det inte alltid lärarnas fel, även om alla lärare har ett individuellt ansvar. Men man får inte glömma bort att lärarkåren har blivit ”uppfuckad” av ALLA! Och sen vet jag av egen erfarenhet att en aktiv rektor kan få lärare att växa något helt enormt, både genom återkoppling och fortbildning. Så visst kan vi fixa det, men det behövs krafttag.
Kan det vara så att skolan inte är till för eleverna? Skolan var då inte till för mig. Hur många bra lärare tyckte jag att jag hade – ingen! Men betyder detta att de var inkompetenta – de arbetade i enlighet med uppdraget. Kanske är det själva idén med den typen av skola vi har som är inkompetent. Den passar ett fåtal och resten skall pressas in. Kan det vara så?
Jag tycker Helenas artikel är underbar!
Man måste börja någonstans, och varför inte med en studentexamen, som ju blir till både en rit och en kunskapsprövning. Det är bra, Johan, att du tydligt pekar ut de ansvariga. Nu tycker många att SKL bär hela skulden. Det finns dock ett helt etablissemang som har skolan som en experimentverkstad. Jag har själv haft ingånede samtal med många lärarutbildare och det är i sanning förskräckande upplevelser. Tyvärr finns de då representerade på olika nivåer – och även på bloggar – med sin eviga högtravande retorik om möten, lärande
och klassrummets mystik. Deras språk för oss endast vilse och jag undrar ofta vad de vill dölja. Min gissning är att det är en gammaldags romantisk föreställning om läraren somcentrum i byn.
Hej Bertil,
Jag vet inte om det är okunnighet som döljer sig i allt högre abstraktioner och mumbo-jumbo? Okunnighet om hur det fungerar i verkligheten i ett klassrum. Okunnighet om hur enkelt kunskap kan vara att definiera om man inte rör till det. Jag vet inte om det stämmer, men jag tror att det är så enkelt.
Är det inte här vi hamnar när det gäller elevernas kunskapsutveckling; den enskilde lärarens ansvar för att eleven lär sig det han har rätt att få lära sig. Kan man inte se att den svenska skolkatastrofen är resultatet av ett enda stort systemfel. I systemfelet kan vi räkna upp följande saker: bristande uppföljning, grava disciplinproblem, inkompetenta ledare, ointresserade skolpolitiker, pedagogiskt hokuspokus mm. Hur många är beredda att vistas i arbetsmiljö som måste vara bland de sämsta på svensk arbetsmarknad. Dessutom till en lön som är usel med tanke på utbildningslängden och studieskulder. Vi får de lärare vi förtjänar. Med tanke på dagens läge så förtjänar varken elever, föräldrar eller skolpolitiker bättre. Man får det man är villig att betala för.
Janne,
Jag tycker du gör en alldeles utmärkt sammanfattning över svensk skola. Jag är själv biträdande rektor och ställer mig frågan hur länge ska jag orka vara det? Och vem vill i framtiden vara rektor? Mission impossible!
I egenskap som biträdande rektor kan du liknas vid en major i det krig. Du leder dina soldater med bristande utbildning ut i strid, lider av grav ammunitionsbrist, uttröttade, inga reserver att sätta in och över dig har du ofta en inkompetent överste som stigit i graderna alltför snabbt. Därtill skall du inte räkna med generalstaben. De sitter alltför långt från fronten för att har en klar bild över läget. Överbefälhavaren då? Vem är det? Likväl kommer order om att strida till det bittra slutet och kasta in nya trupper när de gamla är slut. På skolfronten intet nytt!
Fy fan vilken rolig allegori! Kan jag lägga ut den som ett blogginlägg?
Men Oj, Mycket förvånande att DN upplåter plats åt en framträdande folkpartist (OBS ironi). Fredrik Karlsson som kölhalades av Zaremba är väl redan bortglömd även i din värld, en bra mycket större DN-sensation i mina ögon. von Schantz i DN är väl som Anders Svensson i landslaget. . .typ.
Klalin,
Klart att man kan ha betänkligheter hur man gör när man väljer de som får yttra sig. Man behöver inte vara speciellt konspirationsteoretisk för att dra de kopplingarna, men jag tycker ändå att det är glädjande att en lärare får uttala sig.
Det där med Fredrik Karlsson, så tyckte jag nog att hans artikel var ok, men den hade en hel del brister (som jag skrivit på min blogg). Kanske förtjänade Karlsson inte ett sådant raljerande som han blev utsatt för. Men var artikeln var placerad anser jag har betydelse. Jag menar givetvis att debattsidan är huvudsida för att föra de tunga debatterna och där har inte lärare kommit in. Och det är inte bra anser jag.
Framträdande folkpartist? Det är mindre än en mandatperiod sedan jag gick med i Folkpartiet och min enda förtroendepost är att jag sitter i kommunfullmäktige i Valdemarsvik. I partiet har jag gjort mig bemärkt. som kärnkraftsmotståndare, sexköpslagsmotståndare och friskoleskeptiker, bland annat.
Tre och ett halvt år som obskyr folkpartist, och 13 år som välpublicerad skoldebattör. Undrar vilket de gick på på DN-debatt?
Heléna,
Bra att du klargjorde det där, kände inte till alls hur länge du hade varit engagerad politiskt, men för min egen del tycker jag inte att det spelar någon roll, det var att du skrev artikeln och innehållet.
Men det är alltid så när inte någon gillar saker och ting, man går på skitsaker istället för att kritisera innehållet. Man kan inte presentera en egen ståndpunkt eller egna argument. Detta har jag märkt mycket av när jag läser bloggar. Tyvärr är det också så att både tv-serien 9A, Stavros Luca och utbildningsminister Jan Björklund har det raljerats med, men utan att de som raljerar talar om varför man inte gillar det som sägs, eller presentera några egna tankar. Detta tycker jag är illa!
Jag tycker i alla fall att din artikel var bra och hoppas att den kom in för dess innehåll.
Johan
Bra att du preciserar att det är dom som raljerar, för jag motiverar oftast min kritik mot t.ex. Björklund och hans utbildningspolitik.
Det som gör mig nervös gällande Björklund är att han säger en sak och tar beslut som eliminerar det han säger.
Monica,
kan du ge ett exempel på när björklund eliminerar det han säger
Nej men flera, det är så många …
Men ett svepande exempel är att han vill att lärarna skall legitimeras, vilket innebär en viss autonomi, samtidigt som han tar beslut som innebär att den inte erkänns. T.ex. att han betonar vilka metoder som skall användas.
Ett annat är att han säger att lärarnas status skall höjas, medan han i åratal inte har gjort annat med sin retorik än att sänka den.
Ett tredje är att han lovar fler lärarledda seminarier, men det blir färre.
osv.
Monika,
Jag tycker inte dina exempel var så tydliga. Att Björklund vill legitimera lärarkåren har väl inget med att han vill att de ska använda en viss metod. Legitimationen är ett riksdagsbeslut, metodvalet är åsikt han har. När det gäller den metodik som smugit sig in i Lgr 11 är Björklund inte skyldig, eftersom beredningen gjorts av Skolverket.
Lärarstatus ska höjas – vad är det som Björklund i sin retorik har sagt för att sänka den?
Jag hänger inte med i dina resonemang Monika!
Men det är väl inte någon nyhet. Ju mer man talar om dåliga lärare och behovet av duktiga och ju mer man talar om att lärarutbildningen behöver få in duktiga studenter, desto mer sänker man läraryrkets status. Och ju mer man talar om att lärarna inte har det som krävs.
Nej, jag var inte så tydlig eftersom jag börjar känna att det inte har någon betydelse. Jag lär inte ha någon möjlighet förändra den bild man har på lärarna, lärarutbildningen och dess studenter, som Björklund har lyckats förmedla. Varför skall jag lägga ner mer tid av min dyrbara tid att försöka övertyga dem som tror på bilden.
Jag har i en annan tråd (tror jag) utvecklat resonemanget.
Det är i samma tråd. Om man läser det inlägget förstår man nog mitt resonemang.
Tack för oväntat snabb respons. . .Björklund (FP) har en ställning där han och hans parti omedelbart skulle kunna trycka upp lärarlönerna med flera tusen kronor per månad. Istället låter de munnen gå och utser syndabockar till både höger och vänster. Tragiskt om lärarkåren faller in i denna missriktade kör. Jag säger, gärna studentexamen, men först ett ordentligt lönelyft. . .l
Klalin,
Jag är den första som tycker att lärare ska ha ett rejält lönelyft, minst 10 000 kronor upp direkt. Dessvärre tror jag inte att man ska förlita sig på Björklund, det är inte riktigt hans jobb och dessutom har han inte visat sig villig att hosta upp pengar för detta ändamål. Så som du säger – snacka går ju.
Men jag tycker faktiskt att lärare borde gå ut i strejk för att få bättre villkor och status. Sen tycker jag att SKL är en riktigt stor bov i kaoset i skolan. Av den anledningen tycker jag att läraryrket borde förstatligas. SKL har tydligt visat att man inte klarar av uppdraget.
Ta in nuläget. Björklund har i denna stund makten att med ett pennstreck höja lönen för både lärare och rektorer med flera tusen, faktiskt just hans jobb, SKL har inte detta mandat eller dessa pengar, kommer omedelbart att fastna i mellankommunala budgetstrider. Strejk överflödig. Staten äger skolproblemet. Björklund=pajas. hur svårt kan det vara?
Klalin,
Av rent konstitutionella skäl kan inte Björklund höja lärarnas löner – det är arbetsgivare och fack som ska komma överens. Inte en riksdagspolitiker. Kanske och då säger jag kanske, skulle han kunna öronmärka pengar som ska gå till lärare som är väldigt dugliga lärare.
Jag förstår faktiskt inte varför du kallar Björklund för pajas. Man kan tycka att han för en dålig politik, men när du kallar honom pajas förlöjligar du det han gjort. Säg istället vad det är du tycker han har gjort dåligt och presentera vad du tycker skulle göras annorlunda.
Att höja lönerna till samtliga lärare med låt säga 5000 kronor – skulle det lösa skolans problem?
Det Björklund kan göra är att upphöra med att svartmåla skolans lärare och tala för att premiera dem han ser som duktiga lärare. Det ger signaler till arbetsgivaren som innebär att löneutrymmet begränsas till superpedagoger, dvs. de som når höga resultat. Även om han inte kan bestämma lönerna, kan han förändra retoriken så att statusen höjs. Om man trycker ner en yrkesgrupp under en längre tid, kommer opinionen inte acceptera höga löner för den gruppen. Att man bara följer en visst värderande från utbildningspolitiker kanske man inte tänker på. Man börjar se gruppen som dålig.
Och som jag ser det, är en del lärare med på Björklunds tåg och gör likadant. Och vilka skall man lita på om inte de som själva är lärare och säger att de flesta är urusla.
Det är en olycklig retorik att gå ut med och driva en kampanj om att lärarna egentligen är så dåliga och att det är därför resultaten sjunker. Det är inget lärarkollektivet tjänar på precis. Och det mest skrämmande i detta är att det kanske faktiskt är så att vi har rent generellt mycket kunniga lärare, som nu får ”schavottera”. Sen att man kanske inte gillar läroplanen eller en viss typ av pedagogik, är en annan sak. Men då skall man tala om det.
Vi måste nog alla inse att Björklund är värderande – han för inte fram en sanning som är inristad i sten. En åsikt behöver inte motsvara en verklighet, men kan naturligtvis göra det.
Och alla som talar om att vi skall ha duktiga lärare och att vi måste ha bort de inkompetenta, säger samtidigt att de själva tillhör den grupp av duktiga lärare som Sverige behöver. Men vilken grupp man tillhör beror helt och hållet på vem om uttalar sig och vilken agenda man själv har.
Det handlar mest om åsikter och betygsresultat.
Har man överhuvudtaget gjort utredningar i syfte att fastställa lärarnas verkliga kompetens?
Du säger några viktiga ting. Lärares kompetens har mig veterligt aldrig studerats i Sverige på ett mer vetenskapligt sätt. Hur vet vi att en lärare är bra? Föräldrar litar till möten med läraren och kanske också till vad de får höra från sina barn. Kolleger kanske går på den upplevelse de har av kollegan som — just kollega. Den som skriver vackra ord om sin lärargärning behöver inte alls vara en framstående lärare.
Jag bävar för den eventuella stund när det, för lönens skull, ska rangordnas bland lärarna. Risken är stor att de lyfts fram som synts mest,
skrivit mest och som har bäst kopplingar till nätverk.
Så brukar det vara.
Nej, och ändå tycks alla veta exakt vilka som är bra och vilka som är dåliga och tron på att detta skulle vara ett mått på hur det verkligen ligger till verkar vara utbredd.
Om det vore så enkelt.
Pajas — låter som argumentbrist.
Jag tycker att Björklund gör ett bra jobb utifrån de förutsättningar han har (7% röster). Han har satt fokus på skolan, skapat en viljeinriktning mot kunskap, tillåter tidigare betyg osv. Han vill dessutom återförstatliga skolan.
Han harr dessutom skapat lärarlyftet och visat vilja att höja lärarnas status med lärarlegetimitation. Man kan alltid diskutera om medlen är precis de rätta men viljan och målet är mycket bra tycker jag.
Tyvärr kan han inte ensam göra något åt lönerna så länge skolan är kommunal. Han kan försöka i regeringens budgetförhandlingar men då krävs att övriga partier hänger på.
Den största boven för lärarnas löner i alla fall kortsiktigt är den oheliga aliansen mellan S och M i SKLs förhandlingsdelegation.