”Skolan är viktigare än att ha en polis i varje gathörn” säger Malmös polismästare Ulf Sempert i en artikel i Dagens Nyheter, fredagen 3/2.Spaltmeter skrivs om den tuffa situation som är i Malmö just nu, hur människor är rädda, hur polisen kämpar som bara den för att få ordning och reda på Malmös gator och torg. Och ändå sker dödsskjutningar ibland flera gånger i veckan. Utifrån den bild som lyfts fram i media är det ett regelrätt krig i Malmö. I tv-studio, i tidningar och på chat sitter Malmös starke man Ilmar Reepalu och svarar på frågor och förfäras över den situation som råder i Malmö.
Men varför är det på detta sätt i Malmö och vad menar egentligen polismästarn med sitt uttalande. Ja, det finns säkert många orsaker till det som pågår i Malmö, men en orsak som är bärande i detta är just skolan som Ulf Sempert syftar till. Skolan är väldigt viktig. Skolan lyfter unga människor, skolan ser till att unga människor får kunskap och framtidshopp, skolan utstakar vägen mot utbildning och skolan har möjlighet att bryta segregation. Inte fysisk segregation, men väl intellektuell, språklig och utbildningsmässig segregation.
Men hur väl har Malmö lyckats med det? Inget vidare anser jag. I höstas när tv-serien ”Världens bästa skitskola” gick på SvT var Rosengårdsskolan uthängd som sämsta skola i Sverige. Enligt Siris, Skolverkets datasbas, gick endast 15,6% av eleverna i årskurs 9 ut med fullständiga betyg 2011. Samma elever hade ett genomsnittligt meritvärde på 109,3 och hela 13% av eleverna saknar betyg i samtliga ämnen. Skolinspektionens generaldirektör Ann-Marie Begler påtalade i studiodiskussionen efter programmet att merparten av eleverna på Rosengårdsskolan är födda i Sverige. Vilket grovt misslyckande!
Vad beror detta på? Är ungarna dumma i huvudet i Rosengård eller? Så klart de inte är! Nu har jag inte varit på Rosengårdsskolan och inte träffat vare sig lärare eller elever där, men jag har väldigt svårt att tro att det skett ett stort radioaktivt nedfall av partiklar över just Rosengårdsskolan som gjort att deras förmåga till inlärning radikalt förändrats.
Men vänta nu Johan säger nog många läsare, nu pratar du om Malmö och tar in Rosengårdsskolan som exempel och så går det ju inte att tänka. Helt rätt, här är länken till alla Malmös resultat och där kan man läsa att det varierar stort i skolresultaten i Malmö, en del skolor ligger väldigt högt när det gäller meritvärde, t.ex. Bergaskolan, Lorensborgsskolan och Slottsstadens skola. Andra skolor (förutom Rosengård) går det sämre för t.ex. Segevångsskolan, Sofielundsskolan och Värner Rydénskolan.
Vilka deltar i gängrelaterad kriminalitet? Vilka är ute på gatorna och skjuter och brukar våld? De som var duktiga i skolan? De pluggisar som gick vidare till teoretiska linjer och även universitet? Skulle inte tro det, jag är säker på att de killar och kanske också tjejer som deltar i detta ”krig” har skolmisslyckande bakom sig, trivdes inte i skolan, fick inte den uppmuntran de behövde och blev aldrig socialiserade som den duktiga skoleleven. Snarare tvärt om. Det skulle heller inte förvåna mig om merparten av dessa gängmedlemmar kom från segregerade skolor som det inte satsades på.
Ja men vi har ju satsat säger politikerna, vi har pumpat in pengar, ökat vuxentätheten och sett till att få storstadssatsningspengar och Wernerssonpengar. Men ändå har det inte gått bra. Känns retoriken igen? Och vems fel är det då? Jo, självklart är det fel på eleverna, för de kan inte lära sig, trots alla miljoner!
Men vad är då felet enligt mig? Resultatuppföljning!!!
- Dåliga ledare upptäcks med resultatuppföljning.
- Dålig metodik upptäcks med resultatuppföljning.
- Dåligt utnyttjade specialsatsningar, t.ex. Wernerssonpengar upptäcks med resultatuppföljning.
- Dåliga politiska beslut upptäcks med resultatuppföljning.
- Dåliga tjänstemannabeslut upptäcks med reusltatuppföljning.
- Dåliga lärarinsatser upptäcks med resultatuppföljning.
- Dåligt ledarskap i skolan upptäcks med resultatuppföljning.
Men vill Malmö ha resultatuppföljning? Icke sa nicke! Bo Sundblad skulle jobba med Läsutvecklingsschemat (LUS) för att följa upp elevernas resultat när det gäller läsning (en grundbult när det gäller utbildning), men projektet blev stoppat och utmanövrerat av förvaltningstjänstemän. Per Måhl arbetade med att ta fram utvärderingsbara kravnivåer, men projektet blev motarbetat och senare stoppat. Istället togs Steve Wretman in och all tydlighet föll sönder och samman (läs tidigare blogginlägg om Wretman eller om pedagogiskt nätverk). Kan någon enda vänlig person visa ett enda exempel på att Wretmans arbete lett till ökad måluppfyllelse – ett enda exemepel!
Jag tror att Ilmar Reepalu och hans kollegor får vara kritiska till sina egna insatser de senaste 10 åren. Det går ju inte att skylla ifrån sig, för i slutänden är det Reepalu och hans kompisar som prioriterar var pengarna ska läggas och hur man får ut bästa tänkbara resultat från skattemedlen. För dig som läser detta kanske det låter absurt att politiker inte kollar upp vad de får för pengarna, kanske lite cyniskt att man låter Rosengårdsskolan år ut och år in få producera elever utan godtagbara kunskapsnivåer. Det är ungefär som att låta Volvo producera bilar där 25% är defekta redan när de lämnar produktionsbandet – år ut och år in. Den VD skulle få sparken till månen – men i skolans värld är det bara att fortsätta år ut och år in, inga problem för det är ju bara barn i Rosengård – ingen fara, ingen fara.
Ursäkta att jag raljerar lite, jag kan tycka synd om elever och lärare på Rosengårdsskolan, lärare som blivit desillusionerade och frustrerade för att kommunen inte gör något. Och elever som redan från starten vet att de går i en skola där resultaten är dåliga. Klart att kommunen gör något, men uppenbarligen inte rätt saker. Följ upp resultat en gång för alla. Låt ansvarig för verksamheten, rektor, ta ansvar för sitt arbete och klarar han inte av jobbet att se till att alla elever nå kunskapskraven – kräv en förklaring och en planering för hur kunskapskraven ska nås. Följ upp denna planering och fungerar det inte – byt rektor! Låt det inte gå 5, 10, 15 eller 20 år. Det har varken Malmö eller Sverige råd med, för att inte tala om de elever som faktiskt vill lära sig.
För övrig anser jag att läraryrket är samhällets viktigaste arbete. Utvärdera lärares insats!
Johan Kants blogg 
Kommer att tänka på att det vari i Malmö som betygsättning av lärare initierades. Det var rent av Ilmar Reepalus initiativ. Han är i grunden i arkitekt, men om han kan bygga skola, det verkar vara osäkert. Plötsligt en dag kom han på att det hade varit bra om hans barn hade fått sätta betyg på sina lärare, och alltså genomfördes detta. Nu är det flera kommuner som snabbt tog tag i det. Det görs i enkätform både i Malmö och Sollentuna (Maria Stockhaus). I någon ytterligare kommun tänkte man sig att följa exemplet. Man kan visst säga att det är viktigt med utvärdering och resultatuppföljning, frågan är bara om det är möjligt för 7-åringar att säga så mycket annat än mycket allmänna saker, som att fröken är snäll och maten god. När jag frågade Maria Stockhaus detta fick jag det adekvata svaret att det var synd att jag hade så låga tankar om eleverna. Och det var min clou: skolans värld är ideologibemängd. Mäta och väga är fult.
En annan sak som jag undrar över: är det möjligt för skolan att kompensera allt som i övrigt brister i samhället? Så fort något går på tok: självmord, mord, facebookmobbing, ökad kriminalitet, barn som föder barn, självsvält, drogmissbruk… blir frågan: ”vad gör skolan?” Kan skolan göra allt? Ska inte skolan fokusera på eleverna och deras skolgång och den kunskap man där kan få? Men vem ska i så fall ta hand om resten? Skolläkare? Skolsköterska? Specialpedagoger? Kurator? Logopeder (för läs- och skrivinlärningsfrågor som är kopplade till fonologiska problem)? Handlar det om resursfördelning? Om man går till sociologin och professionsforskningen så är en grundsats: resursfördelningen säger något om makt och värde, den som får bara få resurser har också ett lågt värde och vice versa. Vad säger det om våra skolor och de elever som har olika slags problem? Vad säger det om dem som bestämmer om dessa resurser och den syn man har på skola och elever med problem?//Stella, gymnasielärare
Tack! Du har så rätt, och det är så skönt att höra dig säga det rent ut: Rosengårdseleverna är lika begåvade och kloka som elever från andra bostadsområden. Vi måste börja där – Rosengårdselever är elever som alla andra.
Sen kan vi fortsätta med se hur man jobbar t ex här:
http://svtplay.se/sok?cs,s,1,den+%F6vervakade+skolan,sample/ps,s,1,den+%F6vervakade+skolan,full/ts,s,1,den+%F6vervakade+skolan,title
Den sociokulturella vardagen i Harlow är givetvis annorlunda än den i Rosengård, men där finns likheter. Och kanske finns det ändå ett och annat att lära sig av deras erfarenheter?
Morrica,
Heléna har påtalat för mig att jag borde se denna tv-serie. Jag får väl ta mig samman och göra det. För övrigt tror jag att Rosengårdsskolan och andra liknande skolor skulle ha de bästa pedagogerna som verkligen trodde på elevernas möjligheter och låg på eleverna ständigt och jämt med sitt engagemang. Då skulle det nog bli skillnad.
Som sagt var… titta och blogga lite om vad du tycker (om du vill) Jag tror det kan vara så att du ser en struktur och ett arbete som påminner i hög grad om det du beskriver.
Finns det ett samband mellan dåliga grundskolor och ökat antal elever som misslyckas i Malmö? I Sverige?
Malmö var redan 2002 tredje sämsta stad enligt både skolverket och salsa hemsidor. Endast 66 % av eleverna i nian uppnådde målen våren 2001.
I en sådan stor skolkommun som Malmö fanns 2002 många skolor med urusla resultat. De sämsta anges när det gäller att eleverna uppnår målen i nian, därefter inom parentes differensen mot ett förväntat vägt riksgenomsnitt: Apelgårdsskolan 59% (7%), Hermodsskolan 45% (-10%), Höjaskolan 59% (-11%), Krokbäcksskolan 47% (1%), Munkhätteskolan 51% (-6%), Rosengårdsskolan 36% (3%).
Skolinspektionen har fortsatt att rikta allvarlig kritik mot den politiska ledningen i Malmö för skolans resultat både 2006 och 2011. Inspektionen konstarera att ledningen trots vetskap och propåer inte tagit sitt ansvar och vidtagit åtgärder för att möta att 40 % av grundskoleleverna i Malmö lämnar grundskolan utan godkända resultat.
Vad har Reepalu, som Kommunförbundets ordförande gjort åt detta?
Vad har Illmar gjort för att förhindra att svenska skolor erbjuder en sämre psykosocial arbetsmiljö än många andra länders?
Vad har han gjort när rapporter om att skolk är vanligare i svenska skolor än i andra länders?
Vad gjorde han som ordförande för Kommunförbundet när massmedia skrev att svenska elevers skoldag var otryggare, och lektionerna stökigare än i andra länders skolor?
Ilmar Reepalu har sedan slutet av nittiotalet varit pådrivande, i egenskap av ordförande för Svenska kommunförbundet, för de lärare som ”presterar bättre resultat” får högre lön och att elever ska sätta betyg på lärarna.
Illmar skrev ”Självklart ska staten följa upp hur skolorna lyckas nå de nationella målen, på samma sätt som det ständigt måste pågå en dialog mellan skolan och huvudmannen. Men det är bara med en tydlig besluts- och ansvarskedja som vi kan säkra god måluppfyllelse och en trygg arbetsmiljö i skolan samtidigt som alla medborgare därmed vet var ansvaret ligger. http://mobil.svd.se/98978.ece
Ansvaret vilar tungt på Malmös ”starke” man Ilmar Reepalu.
Tack för förtydligandet Roy. Jag undrar när någon ska ställa Reepalu ansvarig för detta och när ska någon över huvudtaget ta ansvar för Malmö. Tvångsförvaltning???
Tack själv för att du lyfter fram viktiga frågor i skoldebatten!
De ansvariga behöver förklara sig innan de fattar beslut som sätter barn och ungdomar i svåra situationer. Allt för länge har beslut tagits utan hänsyn till kommande generationer.
En bra skola kräver ett öppet klimat där tar tillvara på lärarnas kunskaper. Illmar Reepula var en gång en politiker jag trodde på. Så fel jag hade.
Beklagar att jag tvingats se hur makten gjort att han tappat kontakten med verkligheten.
Vi behöver politiker som brinner för de svaga i samhället. Därför behöver vi ett nytt system som inte begränsar makten till en liten infödd ”elit”. Politik ska engagera folket, och bygga på förtroende. För att få fram makthavare som förstår hur det är att leva i Sverige 2012 krävs tidsbegränsningar för förtroendevalda.
Man har snöat in på invandrarfrågan och glömt bort/släppt klassperspektivet. Det tragiska är att just många invandrare ligger längst ner på klasstegen. Cyniskt också att just segregationen är så otroligt påtaglig i Malmö – trots rött styre. Hur tänkte man då?
Undrar hur skolmiljön såg ut när 1900 talets mest framstående vetenskapsmän gick i skolan. Hur var det egentligen möjligt att lära sig något överhuvudtaget utan specialpedagoger, resurslärare, datorer etc… ??? För inlärning krävs i princip endast motivation. Vi har alla förmågan att bli en ny Einstein, om vi vill. Det är bara en fråga om motivation.
Tyvärr var det väl inte så många som blev ”Einsteins” och dessa framstående män (för det var väl oftast män) kom nog inte från hårt segregerade områden.
Men om man bor i ett segregerat område bor man enligt mig i ett område där man i större utsträckning möter den egna kulturen istället för den som ”praktiseras” i landet man bor i. Borde inte detta innebära att man finner en större trygghet i sig själv? Eller menar du att den som inte anmanar den Svenska kulturen aldrig kan bli framgångsrik? Är integration ett krav för framgång menar du?
Fek,
Några aspekter på att integration automatiskt leder till framgång menar inte jag, men jag menar att segregation bidrar till att man inte får den valmöjlighet som samhället ger, både språkmässigt och huruvida man vill jobba eller plugga med vad man vill. Alltså välja och vraka. Det innebär inte att man måste lämna den kultur som man tillhör.
Kan man få ett svar? Varför kan man inte bli framgångsrik om man kommer ifrån ett segregerat område? Kan man bara bli framgångsrik om man kommer från ett integrerat eller ”native” område? Om så är fallet, varför tillåter man att det finns segregerade områden? Är inte segregation ett medvetet val?
Vem, om inte en själv, kan se till så att man integreras?
Fek,
Du får lugna ner dig, det har gått en timme och 22 minuter sedan du skrev – kanske har jag andra saker för mig.
Ibland känner åtminstone jag att segregation är ett medvetet val, man pumpar in pengar för att man ska satsa, men någon verklig långsiktig satsning sker. I Jordbro pumpade man in 80 miljoner i storstadssatsningspengar genom åren – när pengarna var slut fanns det ingenting var. Ingenting! Inga böcker, ingen kunskap, inget bestående. Fördjävligt!
Kan alla välja? Vad är framgångrik för dig?
Division Or. Vision…http://wp.me/p1vNo5-y
Stig Dagerman skrev:
Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ!
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.
Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.
Framgångsrik? Rik, lycklig, utnyttjad, arbetslös eller IDOL.
Jag har efter många år som lärare lärt mig att skolresultat och framgång inte hänger ihop. Bland mina före detta elever finns alla slag yrken och öden. De som var klassens ljus har inte alltid blivit stormrika, eller ens rika. Förhoppningsvis lyckliga med sina liv.
En begåvad elev dog av en överdos allt för ung. Hade han något val? Beroende och förtryck står mot frihet och demokrati. Rättvisa är något man delar med andra. Därför måste politisk makt alltid utgå från omsorg om de svaga och förtryckta. Vinstintressen i skolan kan aldrig försvaras.
Det är viktigt att se till att alla lämnar skolan med självförtroende och möjligheter att välja. Att lära sig läsa bra, skriva, lära sig språk och räkna ska alltid vara grundbultar i en demokrati. Det är allt för många som inte får friheten att välja, även i Sverige. Ut utbilda sig så kan kan ta sig fram i alla sort kulturer ger större chans att själv välja.
Kunskap är makt och ger makt. Makt ska delas med andra för att göra människan väl.
Håller med dig fullständigt, vi kan inte förändra samhället eller alla de kompisar och släkt som eleverna möter under och efter vi har haft eleverna som våra ”skyddslingar”. Det jag menar med framgångsrik är ju att alla elever skaffar sig så mycket kunskap att de klarar av skolan med gott och växande självförtroende. Som du skriver: Kunskap är makt! Och det är den framgången jag lyfter fram, ingen ”Idolframgång” eller något annat.