h1

Pedagogiskt nätverk del 9: Tomas Kroksmark

17 januari 2011

Tomas Kroksmark

En person som är med i redaktionsrådet på Grundskoletidningen och som också skriver i tidningen titt som tätt är Tomas Kroksmark, professor i pedagogik vid Jönköpings högskola. Jag har läst många artiklar som är skrivna av Kroksmark där han är öppet emot mål- och resultatstyrning och betyg, med andra ord emot reformenen Lpo 94. Jag har valt ut en artikel för att visa hur Kroksmark i skrift sprider sitt avståndstagande. Komiskt nog är det den första artikeln i en specialutgåva, ett häfte, som Fortbildningsförlaget säljer. Namnet: Mål- och resultatstyrning (2004).

Artikeln heter ”Då den målrationella styrningen möter skolan”, sidan 2 – 15. Denna läsning är helt underbar, för att Kroksmark talar ur skägget. Tomas Kroksmark berättar historien om tankarna med införandet av ett nytt betygssystem och dess konsekvenser. Utifrån sitt perspektiv – may I add. Jag ska ge några exempel på hur Kroksmark öppet visar sitt motstånd mot reformen. Det börjar på sidan 4: ”Min tes är att svårigheten eller omöjligheten i att styra skolan med hjälp av mål- och resultatstyrning inte är en fråga om att skolan i det här avseendet är så komplicerad att den inte skulle gå att begripa. Jag tror heller inte att misslyckande beror på att lärare inte kan förstå vad mål- och resultatstyrningen går ut på. Snarare kan det vara så, att målen är formulerade på ett sådant sätt att de inte är möjliga att förstå och därmed svåra att omsätta i praktiskta undervisningshandling. Detta förhållande kan ge omfattande konsekvenser för betygsättningen”. Här gör Kroksmark ett statement! Men alla ni som jobbar som lärare – hur mycket fortbildning har ni fått när det gäller detta? Alla ni som jobbar som lärare och har suttit med era kollegor och diskuterat för att tolka, diskuterat för att vara överens om vad man är överens om – har det fungerat? Jag kan säga att på Jordbromalmsskolan diskuterade vi väldigt mycket kring kursplanerna, eftersom de är abstrakta, och det gjorde oss starka och samspelta. Vi kunde byta prov med varandra och göra samma bedömning. Men Kroksmark talar om att det är fel på systemet.

För att underbygga sina resonemang över att reformen Lpo 94 är feltänkt hänvisar Kroksmark först till en debattartikel i Dagens Nyheter 1992, där Ference Marton, professor i pedagogik attackerar det nya förslaget till styrning av skolan. Tomas Kroksmark konstaterar att Martons kritik är lika giltig nu som då (sidan 7).

Tomas Kroksmark pekar också på Skolverkets projekt Skola i utveckling, där Carlgren (Ingrid) & Hörnqvist (Berit) lyfts fram:  ”Carlgren & Hörnqvist konstaterar vidare, att mål att uppnå har blivit styrinstrument framför andra tillsammans med betygskriterierna. Konsekvensen är att dessa mål och betygskriterierna blivit ”ett slags minimål” och att dessa ”utgör den huvudsakliga styrning på skolans innehåll”. Vad författarna tycks mena är att mål att uppnå och betygskriterierna inte ställer speciellt höga krav på eleverna och därmed inte heller på lärarna, skolan och kommunerna” (sidan 13). Detta är en vandringsskröna! Det finns ingen forskning där man har gått ut i skolor och undersökt detta. Det finns heller ingen forskning som säger att planering utifrån mål att uppnå sänker elevernas kunskaper, att ”det blir på en för låg nivå”. Dessutom verkar inte de pedagogiska forskarna vara så kunniga i kursplanen. Det är bara att läsa mål att uppnå/betygskriterierna för vilket NO-ämne som helst. Låg nivå – skulle inte tro det! Det är ett under att så många elever klarar av betyg i dessa ämnen, här har NO-lärarna verkligen gjort ett bra jobb (jag raljerar INTE!). Men varför lyfter Kroksmark fram Carlgren & Hörnqvist? Givetvis för att få pedagogisk tyngd i sin argumentation. Även Steve Wretman använder sig av denna skröna som har sagt så många gånger att det till slut har blivit sanning. Men någon förankring finns det inte. Läs mitt blogginlägg från hösten 2009 kring detta.

I sammanfattningen av artikeln skriver Tomas Kroksmark: ”Granskningen ger vid handen att det är grundantagandena som är problematiska, kanske rent av fel” och han avslutar artikeln med: ”Själva grunden för det nuvarande mål- och bedömningssystemet är svårt att förstå och de praktiska konsekvenserna för lärare, elever och föräldrar blir för mig oöverblickbara. Fortbildning förefaller oss inte vara det effektiva medlet för att råda bot mot svårigheterna. Istället fordras det ett byte av grundläggande tankeordning kring lärande, målbeskrivning och kunskapsbedömning” (sidan 15).

I ett häfte som säljs och som handlar om mål- & resultatstyrning börjar med Tomas Kroksmarks sågning av reform Lpo 94. Detta visar med allt tydlighet var Tomas Kroksmark och för den skull Grundskoletidningen står i frågan och hur Kroksmark sprider sitt sätt att se på reformen. Vilka andra tankegångar kring lärande vill Kroksmark ska gälla för svensk skola? Den flumpedagogik där det ska vara kul att lära (klart det ska vara kul i skolan) och där det inte ska ställas några krav på organisation, lärare och elever? PBL som kollegan Hans-Åke Scherp spridit så framgångsrikt och som decimerat lärare till handledare och elever till experter på att kopiera text? Vad har Kroksmark att erbjuda? Enligt mig – inte ett endaste dugg!

Tomas Kroksmark är idag en person som håller på med evidens- och forskningsbaserad skolutveckling. Eller lärmiljöer. Alltså en skola på vetenskaplig grund. Detta skriver han om i Grundskoletidningen 2/2010. Kortfattat går det ut på att lärare får utbildning, parallellt med deras lärarjobb och detta ska leda till en lic-examen i pedagogik (om jag inte misstar mig).  Ett liknande projekt genomförs i Stockholm under ledning av Ingrid Carlgren, professor i pedagogik.

Men hur blir dessa projekt? Med Tomas Kroksmarks motstånd till reform Lpo 94, betyg och resultatuppföljning kommer de lärare som deltar i detta projekt riskera att bli ideologiserade. Vilken forskning lyfts fram? Vilken forskning väljer man bort? Givetvis blir dessa lärare itutade det som Tomas Kroksmark står för. För övrigt gäller det även Ingrid Carlgren, som har varit delaktig att driva ner Lärarhögsskolan i Stockholm (LHS) i träsket, så att det till slut lades ner (blev slukad av Stockholms Universitet). Eftersom Carlgren var rektor för LHS är hon i högsta grad ansvarig för denna utveckling. Idag får hon i Stockholm stads regi sprida sin ideologi på stadens lärare.

Jag undrar om de studenter som har Tomas Kroksmark som handledare, eller som föreläsare har en aning om detta? Eller är så kritiska att detta går att skåda igenom? Tror inte det. Min erfarenhet är att dessa pedagoger är duktiga på att dölja sitt budskap, väva in det, bygga upp argument, så att det till slut är en kull betygs- och reformmotståndare som lämnar lärarutbildningen. Tragiskt!

Tomas Kroksmark är betygsmotsåndare, reformmotståndare, motståndare till att skolan följer upp resultat. Han är medlem i det informella pedagogiska nätverk jag skriver om och han är skolans fiende!

Annonser

23 kommentarer

  1. Förklaringen till att dessa personer är så duktiga på att väva in sitt motstånd mot resultatuppföljning är nog att de tror på sina tankar. De diskuterar och stärker varandras övertygelse i en ond cirkel kring en frälsningslära som är katastrofal för svenska skolan.


  2. Det värsta är Jan att svensk skola har gått ner ordentligt i resultat och dessa personer har då styrt och ställt svensk skolan. Reflektion?


    • Det är oerhört viktigt vilka som styr skolan.


  3. Krya på dig!
    Din blogg har förgyllt min solsemeter på en härlig ö i Atlanten. Skriv mer, detta är bättre än en deckare.


  4. Jan: jag tro också att de tror på det de gör. Å andra sidan borde de kunna se i vilken grad en elev i deras typ av skolor kan problematiser begreppet ”makt” eller ”hållbart samhälle” eller använda produktionsfaktorerna för att beskriva Emils sysslesättning i snickarboa eller en lektion. För att bara nämna något. Å andra sidan bryr de sig väldigt lite om hur verkligheten ser ut. Det är lättare att slåss mot inbillade mörkermän än verklighetens okunskap.

    Som alltid belyser DU problematiken med hjälp av fakta Johan, som den lärare i samhällskunskap du i botten är. Du lever som du lär du.

    Jag skriver under på det du tar ställning mot i T. Kroksmarks och de övrigas agerande och värderar högt det faktum att du skriker att kejsarn inte bara är naken utan till och med aktivt sprider pesten. Ser T.K och de övriga än mer som fiender till elevernas lärande och därmed demokratin. En elev som aldrig bjudits in den de tankeakter den historiska människan skapat och skapar utan lämnas utanför kommer att känna sig – och lämnas utanför samhället. Var det M.L.K som sa att ”probemet är inte de onda människornas gärningar utan de goda människornas tystnad”. Kroksmark och Co är givet inte onda men deras kontraproduktiva budskap drabbar elevernas lärande (och lärararnas förutsättningar att göra ett bra jobb) ont. Å andra sidan tror jag heller inte att självmordsbombare är ”onda” utan gör det DE tror är rätt. Själv tror jag att demokrati är det minst dåliga politiska styrsystemet varför jag anser att tjänstemän skall genomföra politiskt fattade beslut. I den utsträckning man vill påverka beslut får man göra det inom politikens ramar. Jag önskar att dina insiktsfulla och initierade tankar sprids över landet Johan. Tänk om någon av dem skulle våga mötas i en debatt på konkret nivå…oj,oj,oj vad de skulle ha svårt att hävda sina eminensbaserade åsikter. Och: jo, du läste rätt – ”EMINENS”, INTE ”evidens” för det saknas i princip alltid utan referenser är oftast till cirkelresonemang och egna eller andras antaganden om verkligheten. Fortsätt Johan, du behövs! Och Jan: fortsätt bjuda in i sina tankar och bjud på dina erfarenheter.
    Pippi: visst är det, en smula mer sorgtynt bara när mordet på svenska skola här är på riktigt och mördarna har starkt stöd från ledare över landet. Hoppas solen fortsätter att skina över dig och er alla!


  5. Hej Peter!
    Tack för dina värmande ord. Du beskriver klockrent och helt underbart detta fenomen. Dina skarpa ord och analyser är fantastiska och det glädjer mig att du vill dela med dig av dina tankar.


  6. Hej

    ””Den flumpedagogik där det ska vara kul att lära (klart det ska vara kul i skolan) och där det inte ska ställas några krav på organisation, lärare och elever?””

    Den pedagogiken finns inte och lärs följaktligen heller inte ut på lärarutbildningarna … för det är ingen pedagogisk inriktning.

    Frågan är vad du då menar?


  7. Hej Monika!

    Det jag menar är att man polariserar mellan lust att lära och följa upp resultat. Det man menar är att viljan att följa upp resultat påverkar lärarens metodik så att det enda metodiken kretsar kring är att följa upp resultat, att hitta sådant som går att mäta. Resultatet blir då att metodiken utgår från resultatet och kunskapsmätningen, inte att det ska vara kul i skolan.

    Jag håller med om att det ska vara roligt i skolan, men att det är läraren i sin metodik som ska lyfta fram exempel som gör eleverna intresserade och använda sig själv som redskap för att skapa lustfylld undervisning. Det är läraren som säljer in sitt ämne, som får eleverna att tycka det är roligt att gå på lektionerna. Den pedagogiken finns visst, men att den inte lärs ut på lärarutbildningen är en annan sak.

    Johan


  8. Flumpedagogik finns inte om du menar med det att det inte ställs några krav.

    Det andra du talar om finns naturligtvis, men det är inte flumpedagogik. För det finns inte någon sådan inriktning.

    Man använder det i politiskt syfte, för att förvilla.
    Men jag har inte uppfattat att du vill göra det. Därför frågade jag vad du menade med flumpedagogik.


  9. Flumpedagogik för mig handlar om att man inte vill följa upp resultat eller ta reda på vad eleverna kan, det handlar mycket mer om att man inte är intresserad av vad eleverna ha lärt sig inlärt än att alla elever ska vara med. När det gäller krav, så har det väl aldrig funnits en kravlös skola – i alla fall känner inte jag till den, även om kraven kanske var mer lagda på att läraren skulle lära ut en viss sak och inte på att eleverna skulle kunna något. Inlärt – Utlärt.

    Jag undrar varför du fastnar på ett ord, en detalj, istället för att läsa andemeningen av det jag skriver?


    • Jag fastnar på det, därför att användandet av ”flumpedagogik” förhindrar en konstruktiv och seriös debatt om vilken pedagogik vi skall använda oss av och vilken skola vi vill ha. Dessutom ger de som använder sig av ordet ”flumpedagogik” fel bild av den pedagogik som skolan försökt att införa. Och av den moderna pedagogiska forskningen, som kommit fram till resultat som innebär att de visat på vad som stimulerar och uppnår ett lärande hos eleverna och vad som inte gör det. Jag menar, om man avfärdar allt man inte kan sympatisera med som flum och till råga på allt sätter pedagogik ihop med det, stänger man professionen ute och låter politikerna ensamma sköta skolan. Vilket jag anser inte gagnar någon utom eventuellt enstaka politiker.

      När man använder flum framför något ser jag det antingen som att man driver en linje och vill förvilla eller att man inte har tillräcklig kunskap för att förstå den pedagogik som råder och som Lpo94 öppnar möjligheten för.


    • När det gäller detta:

      Flumpedagogik för mig handlar om att man inte vill följa upp resultat eller ta reda på vad eleverna kan, det handlar mycket mer om att man inte är intresserad av vad eleverna ha lärt sig inlärt än att alla elever ska vara med.

      … ser jag det som att man inte arbetar efter läroplanen, dvs. man fullföljer inte sitt uppdrag.

      Det står inte för någon pedagogisk inriktning.

      Målet att alla skall vara delaktiga är bara en av flera uppgifter som skolan har.


  10. För övrigt har jag en hel del att säga om din bild av f.d. Lärarhögskolans öde. Det är massmedias bild du har tagit till dig och den är oerhört onyanserad. Visst fanns det brister, men mycket av som framfördes baserades på enstaka fall och ett examensarbete, samt en hel del rykten som grasserade.

    Det som f.d. Lärarhögskolan saknade var forskningsanknytning i den grad som HSV efterlyste. Dessutom genomfördes ett intensivt kvalitetsarbete. F.d. Lärarhögskolan fick godkänt av HSV, men det gav inga rubriker.


  11. Hej igen Monika!
    Jag har verkligen inte tagit till mig medias bild och lyft fram den. Jag har under 7 år varit basgruppsledare i Haninge och tagit emot studenter från både LHS och Södertörn. Att studenter inte fått någon läsninlärning när de ska undervisa årskurs 1 elever eller att blivande gymnasielärare inte fått tillräcklig utbildning eller ingen alls är verkligen inget som jag hittat på själv eller läst i tidningarna. Det har studenterna själva sagt till mig. Förutom det har det kommit en utvärdering för Riksrevisionen, en från Högskoleverket och en från Skolverket som påtalar grova kvalitetsbrister på LHS.

    Jobbar du på lärarutbildningen?


    • Bilden media ger är just den att hela Lärarhögskolan var körd i träsket, fast det inte uttryckte sig så.

      Det är andrahandsinformation du bygger din bild på och i en del fall stämmer den med hur det var. Men att lägga detta på Ingrid Carlgren kanske inte motsvarar verkligheten, då lärarutbildning har ett uppdrag från staten.

      Ja, jag arbetar vid lärarutbildningen.

      Om man inte uppfattar att man fått tillräcklig utbildning kan bero på att man förväntat sig en annan typ av utbildning än den som uppdraget kräver. Det är svårt för mig att säga något mer, eftersom jag inte själv har talat med dessa studenter och inte heller har några utsagor som jag kan utgå ifrån.


  12. Hej igen Monika!

    Jag förstår din lite upprörda ton, då du arbetar inom lärarutbildningen. Jag kan säga att jag har betydligt mycket mer kunskap och insikt om lärarutbildningen än du tror att jag har. Bland annat från insidan. Du påstår att jag har andrahandsinformation eller bygger på en mediabild – hur vet du det?

    Klart att det finns en del bra, men över lag har den hållit väldigt dålig kvalitet under många år och fått utstå mycket kritik från de utvärderingar jag har hänvisat till tidigare. Läs mina tidigare blogginlägg från 2009 : https://johankant.wordpress.com/2009/11/18/vision-och-verklighet/
    och https://johankant.wordpress.com/2009/11/25/empirisk-forskning/
    och från i höstas: https://johankant.wordpress.com/2010/11/23/kunskapsseminarium-med-flum/

    Jag var på SKIP-seminariet där Ingrid Carlgren uttalade sig helt obegripligt. Jag var där!

    Det finns väl ingen som helst tvekan att Ingrid Carlgren som högsta ansvariga kan svära sig fri från ansvar, det kan väl inte du heller neka till. Högsta chefen är alltid ansvarig för kvaliteten – simple as that! Dessutom innehar Carlgren en viss makt, vilket innebär att hon får stå till svars för att det gick åt skogen för Lärarhögsskolan i Stockholm. Jag kan säga att redan när jag gick på utbildningen 1995-1999 var det bristfällig utbildning. Zarembas granskande artiklar, som bland annat bygger på djupintervjuer med lärare och studenter på LHS vittnar om bristande kvalitet.


    • Jag är inte så upprörd som du kanske tror. Jag är van vid att höra den här kritiken. Det är väl snarare så att jag vänder mig emot att vi på f.d. Lärarhögskolan buntas ihop. Och att det blir så svart och vitt när man talar om lärarutbildningen.

      Visst har rektorn det högsta ansvaret. Men det fanns andra krafter. Nu vill jag betona att jag var för ett samgående med universitetet då de har en vidare syn på pedagogik än vad som av tradition förekom på LHS.

      Nej, jag vet inte vilken kunskap du har. Jag utgick från det jag kände till, dvs. det du skrev i kommentaren ovan – att studenter berättat för dig. Nu är du ju tydligare och då förstår jag att du grundar det på annat också.

      När det gäller kvaliteten, så kanske vi har olika syn på vad som är kvalitet och det är kanske därför vi inte kan mötas gällande det här. Mycket har hänt från år 1999 och fram till idag. Det är en helt annan lärarutbildning nu än i dag. Iom den nya lärarutbildning som startade 2001 förändrades en hel del.

      Jag har undervisat inom tre olika lärarutbildningar och kan jämföra.

      Du kanske har andra källor, men det jag har hört är att bristen gällde forskningsanknytningen och att det var för få disputerade lärarutbildare. Inte kritik gällande pedagogiken.

      Men vi har olika bilder.


  13. Monika!
    Jag vet att det finns lärare inom LHS och SU som är bra, det fanns det då och det finns det nu. Jag har bland annat en kompis som gick ut lärarutbildningen 2009 som har berättat om bra lärare han haft, men även vittnat om att han inte fått någon kvalificerad bedömningsutbildning och han ska bli lärare för högstadiet/gymnasiet.

    Jag upplevde att SU var bra när jag läste mina ämneskurser där, totalt 7 terminer. Därför kan jag förstå att du tycker att det har blivit bättre av sammanslagningen med SU. Däremot är många av de personer som jobbade på LHS kvar på lärarutbildningen och fortsätter ideologiseringen av utbildningen. Kanske var det därför HSV inte gav SU examinationsrätt till lärarutbildning.

    Jag tycker inte problemet med att det var för få diskuterade lärarutbildare är ett problem, mer än att akademiseringen av lärarutbildningen har gjort att avståndet mellan utbildning och klassrum har blivit mycket större. Läraryrket är egentligen ett hantverksyrke och akademiseringen har bidragit till att lärare på lärarutbildningen kommit allt längre ifrån skolvardagen. Hur många av dina kollegor är i botten lärare? Och i sådana fall hur länge sen var det de var ute i klass?

    Jag har inga åsikter om dig, för jag känner inte dig och ditt arbete på SU. Du kanske gör ett fantastiskt jobb, det finns lärarutbildare som är bra. Men det är ett systemfel i tänket på lärarutbildning. Jag hoppas att det blir bättre med den nya lärarutbildningen.

    För mig finns det inget intresse i sig att racka ner på LHS eller SU. Jag trivdes oerhört bra med min utbildning, även om jag var tvungen att gå till kursansvariga för att ifrågasätta utbildningen titt som tätt. Böcker som var usla, föreläsare och lärare som var katastrof och kurser som var otydliga. Men i och med att jag var engagerad tog jag mig den utbildningen som jag skulle ha.

    Jag har många tankar om hur en lärarutbildning skulle kunna se ut och vad som skulle vara med. Jag har skrivit sådana dokument och kanske ska jag lägga ut dem på bloggen.

    Johan


    • Men det är väl en utmärkt idé att lägga ut dessa tankar i din blogg.


  14. Hej Johan!
    Hittade din blogg idag och har läst en hel del nu. Intressant!!
    Vill man veta vad nyexade lärare kan eller snarare inte kan ska man vara medlem i lektion.se. Där får man en skrämmande inblick i den osäkerhet som råder vad gäller pedagogik, disciplin, svenska språket, läsinlärning för de yngsta etc.Somliga vet inte ens vilka åldrar de kommer att undervisa eller vilken titel de ska ha…Jag var själv lågst./spec./mu/lärare i 43 år, är numera pensionär och jag följer med intresse och förundran utvecklingen i skolan. Varför söker så många lärare bara fel i den pågående och så välbehövliga skolutvecklingen? Varför förnekar så många att diagnoser och utvärderingar (och betyg) behövs för att hjälpa eleverna vidare? Varför gnälls det så mycket över onödiga konferenser, brist på lär.fortbildning, för stora elevgrupper etc? Varför
    går inte lärare samman och protesterar i stället för att sitta och gnälla för varandra i olika sammanhang? Varför accepterar man ovederhäftig forskning av personer som aldrig satt sin fot i en skolklass sammansatt av helt normala men krävande barn och ungdomar? Varför är lärare så fega? (-Vad bra att du sa så där på konferensen, jag håller med om allt, men vågade inte säga det själv…)
    Jag tycker din blogg är mycket intressant och läsvärd och håller med om väldigt många av dina åsikter. Jag var nog ibland en ”käring mot strömmen”, blev straffad på olika sätt av min chef (lönesättn., fråntagen tjänst efter kortare sjukskrivning,hånfulla kommentarer…) men känner stor stolthet att jag vågade stå för mina åsikter och att jag fick rätt till slut! Jag hyllar diagnoser, speciallärare,ifrågasättande, självständighet, mod, uthållighet och vanligt sunt förnuft.
    Vänliga hälsningar! Birgitta


    • Hej Birgitta,
      Tack för det positiva omdömet – trist att inte lärare ställer sig upp och säger ifrån, men de har ju lärarfack som inte gör det heller, så jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Man kanske får starta ett läraruppror!

      Om du läser min blogg lite djupare så kommer du märka att jag inte är speciellt mycket för diagnoser. Det är ofta trubbiga verktyg, man lyfter inte in barns sociokulturella bakgrund och man försöker hitta biologiska fel på barnet. Oftast helt fel. Jag har varit med om så många feldiagnosticeringar! Däremot tycker jag givetvis att eleverna ska få den hjälp de har rätt till.

      johan


  15. […] se tidigare blogginlägg), en blaska som systematiskt har haft en ideologisk hållning, se tidigare blogginlägg om Kroksmark. Kroksmark är lierad med Steve Wreman (se tidigare blogginlägg), Hans-Åke Scherp […]


  16. […] i ett blogginlägg som du kan läsa, länk eller mitt inlägg om Kroksmark i förra bloggserien, länk. Dessutom har Kroksmark varit handledare för Martin Hugo som har doktorerat genom att följa 7 […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s