h1

Pedagogiskt nätverk del 5: Wretman 1

07 januari 2011

Steve Wretman

Den person vid sidan av Hans-Åke Scherp som ställt till mest skada för svensk skola är Steve Wretman. Han har i sin position som chefsredaktör för Grundskoletidningen gjort sig ett namn inom skolan. Grundskoletidningen har stor spridning i Sverige och därmed stor påverkan. Jag kommer ägna Grundskoletidningen ett helt eget blogginlägg. Men vad är det då som Steve Wretman gör som är så skadligt? Jag har valt att lyfta fram tre saker som gör Wretman till skolan och lärares fiende:

  • Hans föreläsningar och skrifter om formativ bedömning
  • Hans föreläsningar och skrifter om lokal planering och IUP
  • Hans texter i Grundskoletidningen

Jag kommer att gå igenom dessa punkter systematiskt en för en. Men först lite om Steve Wretman. I botten är Steve Wretman SO-lärare på högstadiet.  Han har jobbat på Ekhammarsskolan i Kungsängen. Det var länge sedan Wretman jobbade som lärare, för han har jobbat på Grundskoletidningen i många år. Wretman blev först redaktör och sedan chefredaktör, en plattform för att nå ut med ett budskap. Idag doktorerar Steve Wretman och handledare är Hans-Åke Scherp. Intressant!

Formativ bedömming

När det gäller Steve Wretmans föreläsningar och skrift om formativ bedömning har Wretman blivit något av en ”expert” på området. I Sverige är det Wretman (och Helena Moreau) och Anders Jönsson som just nu är de ledande förespråkarna för formativ bedömning. Wretman har dessutom Skolverkets gillande när det gäller formativ bedömning, de saluför hans och Helena Moreaus bok på sin hemsida. I oktober 2009 var jag på en heldagsföreläsning med Moreau och Wretman, se blogginlägg 28/10-09. Det Steve Wretman gör är att polarisera hårt mellan summativ och formativ bedömning. Summativ bedömning är dåligt och formativ bedömning är bra.  Så här skriver jag i blogginlägget: ”Wretmans definition av summativ bedömning är att elevens styrkor och svagheter summeras vid varje terminsslut till en sammanfattande bedömning. Helheten bedöms, plus och minus vägs mot varandra och resulterar i ett betyg. Alltså summativ bedömning = dåligt. Formativ bedömning däremot analyserar eleven styrkor och utvecklingsbehov, ger läraren information om vad som måste betonas och utvecklas i undervisningen, samt ger eleven information hur denne kan fortsätta utvecklas mot målen (antagligen mål att sträva mot).

Steve Wretman fortsätter med att säga att betyg inte påverkar lärande, all internationell forskning säger det. Betyg påverkar inte heller undervisningen. Wretman berättar om den internationella forskningen som han refererar till. Tre referensgrupper med elever fick olika förutsättningar i sin skolgång. Första gruppen fick bara betyg. Andra gruppen fick formativ bedömning och betyg. Tredje gruppen fick formativ bedömning. Den grupp som lyckades bäst i sitt lärande var gruppen som endast fick formativ bedömning. Slutsatsen Wretman drar är att betyg inte hjälper ett dugg när det gäller lärande.

Här kan jag inte längre vara tyst. Jag frågar om den internationella forskning som Wretman refererar till är i England, något som bekräftas. Jag frågar då Steve Wretman hur han kan jämföra Sverige och England, eftersom Sverige har kunskapsbedömning och England har relativ bedömning. Det går inte att jämföra dessa två länder när det gäller detta, det är som att jämföra äpplen och päron. Jag påtalar också för Wretman att jag inte gillar hans sätt att måla upp ett motsatspar mellan dessa två bedömningar, där det ena är bra och det andra är dåligt. Jag har satt betyg i 9 år och jag har aldrig haft problem med detta, därför att jag har kommunicerat med mina elever under terminens gång. Det kallas gensvar, återkoppling eller feed-back. Formativ bedömning under terminens gång och summativ bedömning vid varje betygssättning. Båda bedömningsformerna hänger ihop. Wretman kunde inte svara på dessa frågor, bad att få återkomma till betygsfrågan, något han inte gjorde. Kanske förstår han inte själv skillnaden mellan de olika mättraditionerna? Avslutningen tog  i alla fall priset. Jag ställde frågan om varför han inte tog upp betygskriterierna för G, VG och MVG. Wretman påstod då att dessa tre inte anger några nivåer”.

I det senaste numret av Grundskoletidningen skriver Wretman: ”Det finns en principiell skillnad mellan en summativ och en formativ bedömning. Den formativa beskriver elevens kompetens och utvecklingsbehov i relation till tydliga och konkreta mål. Den summativa bedömningen klargör bara om en elev uppfyller alla kriterier för ett visst betyg eller inte” (Grundskoletidningen 6/10, sidan 26). När Steve Wretman använder ordet bara, visar han hur han ser på summativ bedömning. Han polariserar åter igen och förminskar betydelsen av summativ bedömning.

Men vad är då problemet? Jo Steve Wretman gör om formativ och summativ bedömning och väljer att missuppfatta vad begreppen innebär. Wretman tolkar begreppen fel, medvetet eller högst okunnigt – inte vet jag, men fel blir det. Steve Wretman tror att en viss sorts bedömning är formativ, t.ex. som syftar att på prov ge positiv feedback till eleverna. Men det som Steve Wretman missar är att summativ och formativ bedömning hänger ihop och används tillsammans av skickliga lärare, det är själva hantverkstekniken i läraryrket.

Men vad är då själva kärnan i denna problematik? Svaret är egentligen enkelt, Steve Wretman kan inte de olika bedömningstraditionerna. Han har inte gjort upp med sin egna lärarbakgrund, där man satte relativa betyg och där lärare hade poängplockarprov. Jag skrev ett blogginlägg den 20/3-2010 om olika utgångspunkter för bedömning. Den mättekniska traditionen innefattar det relativa betygssystemet, men även poängplockarprov, tidsbegränsade prov, ingen medveten progression. Motsvarigheten till detta är kunskapsstandardmodell där eleverna i förväg får reda på vad de ska kunna, en medveten progression och där eleverna vet på vilka grunder bedömning görs.

Steve Wretman gör om summativ bedömning till ett mättekniskt instrument och kritiserar det med rätta. Utifrån mätteknisk modell göra prov och addera poängsummor för att sätta betyg är ett korkat sätt att summera en elevs kunnande. Där har Wretman rätt. Problemet är att dagens kunskapsstandardsystem är inte uppbyggt på detta sätt. Är det så att lärare jobbar med att summera poängplockarprov är det inte fel på systemet, utan på läraren och dennes kompetens när det gäller Lpo 94. En lärare som gör en summativ bedömning, väger samman elevens kunnande,  i svenska vid terminens slut, som gör en bra helhetsbedömning och adderar eleven förmåga t.ex. när det gäller läsa, skriva, tala utifrån kursplanen – har denne lärare gjort ett dåligt jobb? En lärare som ger en elev en möjlighet att i matematik höja sitt betyg, genom att på ett prov visa upp sina kunskaper inom flera olika delområden i matematik och där läraren adderar elevernas kunskaper och gör en helhetsbedömning utifrån kursplanen – har denne lärare gjort ett dåligt jobb? Är summativ bedömning dåligt? Är summativ bedömning ”bad guy”?

Jag har under mina år som lärare kontinuerligt använt mig av både formativ och summativ bedömning. Missuppfatta mig inte, jag menar att formativ bedömning är avgörande för att en elev ska kunna utvecklas i sitt lärande. Men jag har också kontinuerligt jobbat med summativ bedömning också. Jag tycker verkligen inte om när Wretman och andra polariserar mellan dessa två begrepp, för det finns inget motsatsförhållande, utan de kompletterar varandra i en lärarens yrkesskicklighet.

Men beror Steve Wretmans missuppfattning och polarisering mellan formativ och summativ bedöming på okunnighet, taktik eller ideologiskt ställningstagande? Det är svårt för mig att svara på, men i slutet av denna bloggserie kommer jag göra en summering av detta pedagogiska nätverk. Då kommer jag att diskutera och redovisa mina egna tankar kring detta nätverk. I nästa blogginlägg fortsätter jag skriva om Steve Wretman.

Annonser

17 kommentarer

  1. Fantastiskt bra genomgång! Detta behöver spridas och tas upp på alla läroanstalter och särskilt lärarutbildningar!
    En välkommen insats för att öppna ögonen för alla i skolan.


  2. Hej Miroslav!
    Tack för din återkoppling. Tyvärr är det nog inte så att detta kommer att spridas på lärarutbildningar, de är emot det jag skriver. Men jag kan lova dig att detta börja är början, jag har mycket på gång och denna kritik kommer att spridas rejält. Det kommer mycket mer!


  3. De här försöken till polarisering är dum och jag haft samma diskussioner med Anders Jönsson, som nog är mer nyanserad än Wretman.

    Men ”Grundskoletidningen”? Är det verkligen en seriös aktör i det du kallar nätverk. Det är en kommersiell produkt vars artiklar är av högst skiftande kvalitet. Ofta torftiga omskrivningar av populära föreläsares tankar. Som av en tillfällighet marknadsförs av samma företag.

    Jag läser oftare dess lillasyster Förskoletidningen men blir oftast besviken på innehållet.

    I min världsbild ska ett bra nätverk vara en del av staten…


  4. Hej Mats!

    Tyvärr är det så att Grundskoletidningen har alldeles för stort inflytande på lärare (i deras vilsenhet). I Haninge har jag träffat många lärare som har lyft fram Grundskoletidningen nästan som ett husorgan. Jag vägrar att tro att det ser annorlunda ut i landet.

    Håller med om att Anders Jönsson är lite mer nyanserad.

    Johan


  5. Uppskattar verkligen denna artikel och ser fram emot vad du har att säga om hans skrifter om lokal planering och IUP som jag och kollegorna fått i uppgift av rektor att följa. Tro mig så jag säger att jag inte är förtjust i det…


  6. Hej Kristina!

    Jag förstår att du inte gillar den lokala planering som du ska göra enligt Wretmans modell. Problemet är att den är omöjlig att genomföra på grund av ett feltänk från början. Detta feltänk kommer jag redovisa på mitt nästa blogginlägg.

    Tipsa din rektor om min blogg och föresten dina kollegor också!

    Johan


  7. Hela denna snåriga betygsdiskussion grundar sig felsynen att betyg ska vara objektiva. Det var det som gjorde betygsfrågan så infekterad och som till slut avskaffade betygen på 70-talet. Ordet ”bedömning” blev synonymt med ”subjektiva” betyg, gjorda av en oprofessionell lärare. Föreställningen att betyg någonsin kan bli något annat än bedömningar leder ofelbart till räknenisseri. Betyg måste erkännas som ”professionella” bedömningar, gjorda av kvalificerade, men subjektiva lärare – inom ramarna för ett rimligt regelverk förstås. I grunden är de ett erkännande av lärarna som riktiga lärare.


  8. Som ofta mycket intressant.

    Ett friskt och fräscht perspektiv på bedömning – utifrån forskning – återfinns i Lisa Björklund Boistrups färska avhandling ”Assessment Discourses in Mathematics Classrooms”, kan rekommenderas (http://www.luk.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=11216&a=86969)!


  9. Den forskning Wretman menade är faktiskt gjord i Israel:
    Butler, R. (1988) Enhancing and Undermining Intrinsic Motivation.” British Journal of Educational Psychology 58 (1988): 1-14.

    Butler, R., and M. Nissan. (1986). ”Effects of No Feedback, Task-Related Comments, and Grades on Intrinsic Motivation and Performance.” Journal of’ Educational Psychology 78: 210-216.

    Ett problem är ju att Dylan Wiliams definition av formativ bedömning lätt kan förenklas och därmed missförstås genom att man kanske lägger för mycket fokus på hur feedbacken ges, och pratar mindre om att anpassa sin undervisning utifrån bedömningen.
    ”Practice in a classroom is formative to the extent that evidence about student achievement is elicited, interpreted, and used by teachers, learners, or their peers, to make decisions about the next steps in instruction that are likely to be better, or better founded, than the decisions they would have taken in the absence of the evidence that was elicited.”

    Självklart går ju betygsättning att kombinera med formativ bedömning, och det är ju viktigt att även prata om hur vi gör det tydligt för eleverna och utmanar dem i sitt lärande på bästa sätt.


  10. Hej Pernilla!
    Vad jag har förstått, utan att sätta mig in i den studie som gjorts i Israel, handlar den studien i första hand om att höja kvaliteten på läraren, vad som behövs för att höja lärarens kompetens.

    Jag frågade Steve Wretman när han föreläste om han menade den studie som gjorts i England och han sa ja på min fråga. Jag antar att det är samma studie som Hans-Åke Scherp brukar hänvisa till.

    Jag vet inte om du var med på seminariedagen hösten 2009? Jag tycker att det är problematiskt att Steve Wretman så tydligt polariserar mellan formativ och summativ bedömning. Wretman hävdade på detta seminarium att betyg inte på något sätt är ett bra sätt att bedöma kvaliteten i elevens kunnande. Detta är nonsen, det vet jag själv efter att ha satt betyg i upp till fyra klasser, vid två tillfällen per år och i 9 år. Alltså många betygsättningar.

    Vänligen

    Johan


    • De välkända studier som alla brukar referera till, och som Steve menade, är just Butlers, som visar på att hur man ger feedback (i form av betyg, omdöme eller en kombination) påverkar elevers lärande, där betyg eller kombinationen har sämst förutsättningar. Forskning är ju inte ”Sanningen” utan viktigt är självklart även beprövad erfarenhet, som du skriver om: att hitta strategier för att elever ska förstå bedömningen. Wretmans poäng uppfattade jag som att om man bara ger omdömen på prov i form av betyg (eller poäng eller procent)så innebär det dåliga förutsättningar för lärande vilket ju även mycket forskning visat, se t.ex. Hattie & Timperley (2007) och Valerie Shute (2008).

      Vänligen, Pernilla

      PS Meddela gärna när boken är färdig.


  11. Hej Pernilla!

    Jag håller fullständigt med om att det är helt värdelöst att bara ge prov och ingen återkoppling, eller tydliga mål vad eleverna ska kunna, på vilka grunder bedömning har gjorts och så vidare. Jag har alltid använt mig av formativ bedömning, långt innan det blev ett ”modeord”.

    Min bok är klar, redaktören har börjat jobba med den. Just nu sitter jag hemma och skriver till ett kort kapitel som ska handla om lärarlegitimation. Boken kommer heta Yrke: Lärare och ges ut i maj/juni.

    MVH

    Johan


  12. […] samma sak som händer idag med de långsiktiga målen. Se några exempel om Steve Wretman, länk, länk. Även Ingrid Carlgren, Viveca Lindberg och Inger Eriksson, tre tunga namn på Lärarhögskolan i […]


  13. […] Men varför tar jag upp detta? Det är väl bra om lärare har ett smörgårdsbord av olika undervisningsmetoder de kan välja mellan? Och det är ju så att många lärare skriker efter metodik. Jo, visst är det bra med metodtips, men problemet är att den ena metoden efter den andra har lanserats som frälsarmetod. Antingen har hela kommuner tvingat in lärarkåren att sitta och lyssna på en föreläsare som kommer och berättar om sin formligen lysande metod eller också har enskilda skolor satsat på en gemensam metodik. Eller också har en okunnig rektor tvingat in hela lärarkollegiet i en och samma metodik, att lyssna på en föreläsare och sedan ha ett antal fortbildningsdagar i just den metodiken. Till exempel har Steve Wretmans arbete med skolor och kommuner i Sverige ställt till en oerhörd oreda, mer om det i ett blogginlägg efter denna bloggserie. Men vill du läsa om min inställning till Steve Wretman, länk och länk. […]


  14. […] blogginlägg. Christian Lundahl: länk och länk Hans-Åke Scherp: länk och länk Steve Wretman: länk och […]


  15. […] Wretman 1, Wretman 2, Wretman 3 och Grundskoletidningen. […]


  16. […] du vill veta min kritik mot Steve Wretman, se länk och länk och […]



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s