h1

Bedömning – lärarprofessionens trovärdighet

05 mars 2016

Det här blogginlägget handlar om hur professionella yrkesgrupper gör bedömningar utifrån i förväg uppställda kriterier. Statusen hos yrkesgruppen styrs av huruvida bedömningarna är tillförlitliga och här behöver lärarkåren få stöd och hjälp att uppnå en god bedömningskompetens.

Jag var i veckan och besiktade min bil. När jag gick med besiktningsmannen kom en kollega fram till mannen och frågade om han kunde ge en ”second opinion”. Besiktningsmannen ursäktade sig och lämnade mig ensam i några minuter. Cirka fem minuter senare kom det en annan kollega och frågade om ”min” besiktningsman kunde komma några minuter och titta på ett bromsrör på en upplyft bil som stod i besiktningsspåret bredvid. Åter igen ursäktade sig besiktningsmannen, försvann och återupptog kontrollen av min bil några minuter senare. Vid den obligatoriska bilturen berättade jag för honom att jag jobbade i skolan och att jag blev lite imponerad över att de hjälptes åt att diskutera bedömningsfrågor.

Besiktningsmannen berättade att det alltid hade varit självklart inom bilprovningen. Han hade jobbat länge inom svensk bilprovning, långt före de privatiserades. Han påpekade att det handlade om ett professionellt förhållningssätt. För trots att det fanns kriterier för besiktning av fordon, lämnade kriterierna en viss möjlighet till egen tolkning. Därför var det viktigt att diskutera kriterierna och tolkningarna så att man fick en gemensam syn i bedömningsfrågorna. Så hade det alltid varit enligt besiktningsmannen. Besiktningsmannen berättade att det fanns de som var ”snälla” i sin bedömning och andra som var hårda. Genom att diskutera bedömningsfrågor hittade man sambedömning och någon form av likvärdig bedömning, upplyste besiktningsmannen. Han påpekade att det givetvis alltid fanns personer som ”körde sitt eget race”, men dessa personer fick alltid för eller senare smisk på fingrarna av chefen, i och med att frågorna diskuterades.

Det var ett härligt och informativt samtal och jag kände mig glad när jag lämnade Opus bilprovning i Jordbro. Men vad vill jag säga med detta? Ganska uppenbart, eller hur? Det finns vissa yrken där delen av bedömning är en stor och viktig del. Förutom bilbesiktare har vi även jurister, läkare, apotekare, trafikskolelärare och flera andra yrkesgrupper. Enligt Bertil Rolf, docent i teoretisk filosofi vid Lunds universitet, krävs det tre villkor för att en yrkeskår ska vara professionell, se Professionalism:

  1. yrkeskåren gör bedömningar som har stor betydelse för individens framtid
  2. yrkeskårens bedömningar kan överklagas,
  3. överklaganden granskas av andra yrkesutövare.

Uppfyller vi i skolan villkoren för att vara en professionell yrkeskår? Det är kanske lite si och så med det ibland. Jag menar ju att läraryrket är samhällets viktigaste arbete – alla kategorier. Lärare inte bara räddar liv, man förändrar liv – går in i unga människors hjärnor och påverkar dem och får dem att tro på framtiden, bli engagerade, argumentera och inte minst genom kunskap ta kontroll över sitt eget liv. Att bli en läsande, skrivande och räknande är grundläggande kunskaper i en människas liv. Men hur vet vi att alla elever hänger med? Hur vet vi att alla som lämnar årskurs 3 läser flytande, så att de klarar av läromedelstexterna i årskurs 4? Hur vet vi att eleverna har med sig rätt kunskaper upp till högstadiet och gymnasiet? Jo, genom att göra bedömningar och hålla rätt på elevernas kunskapsresultat. Genom att hela tiden förhålla oss till vad eleverna har lärt sig (från årskurs 1 på lågstadiet).

De elever som varje år lämnar skolan och inte har med sig grundläggande kunskaper – här har skolan gjort fel. Jag skriver skolan som organisation, för det är skolan som är ansvarig och inte den enskilde lärare. Det är skolledning som är ansvarig om en lärare inte klarar av sitt uppdrag. Det är rektor som ska se till att handla och det kan finnas många olika lösningar. Men det ÄR rektor som är ansvarig för sin organisation och det är rektor som ska se till att alla elever får med sig grundläggande kunskaper (det är dock inte så lätt – men ansvaret finns där).

Kravet innebär att vi i skolan måste ha bedömningsinstrument redan från årskurs 1 (på lågstadiet) när det gäller grundläggande kunskaper. Det bästa av instrument är Läsutvecklingsschemat (LUS). Ni som läser detta och får en dålig smak i munnen när ni läser LUS har blivit antingen indoktrinerade eller inte satt er in i LUS. Jag har aldrig träffat en människa som läst Nya LUS-boken och gjort den till sin och som tyckt att LUS är dåligt. De som tycker LUS är dåligt har oftast inte läst boken och har ideologiska åsikter. För LUS är helt enkelt dåligt av ideologiska skäl. Herre Gud – LUS följer ju upp resultat.

Jag har jobbat med LUS i snart 17 år och det är det bästa instrument som finns. Allt dåligt ni har hört om LUS är bara skitsnack och förtal. Att det inte finns någon vetenskaplig grund är också bara förtal och bull, se Vetenskapliga bakgrunden till LUS. LUS är superbra, för att du kan som lärare hålla rätt på elevernas läsning och du kan diskutera de olika LUS-punkterna med dina kollegor – alltså göra sambedömningar. Och läsning är den absolut viktigaste enskilda kompetensen hos eleverna. Kan du läsa som en gud har du inga större problem i skolan (bortsett om det finns sociala problem). Jag har skrivit om förtalet mot LUS, se länk.

Lek med tanken: Alla elever som lämnar årskurs 3 läser flytande, alla elever som lämnar årskurs 6 är bokslukare och läser mycket och alla elever som lämnar årskurs 9 läser oerhört mycket ungdoms- och vuxenlitteratur. Hur skulle betygen se ut? Hur skulle kunskaperna i andra ämnen, förutom svenska se ut? Dessvärre råder en helt felaktig läsmetodik i Sverige som jag har skrivit en bloggserie om, se länk. Dessutom finns det på flera skolor direkt felaktiga instrument för att diagnosticera eleverna, t.ex. DLS som är ett helt värdelöst instrument som inte alls rimmar med vare sig Lpo 94 eller Lgr 11, se länk.

Givetvis har vi i skolan många andra utgångspunkter att göra kunskapsbedömningar utifrån. Den viktigaste är givetvis Lgr 11. Här är det kanske ännu viktigare att lärarkåren talar med varandra när det gäller bedömningsfrågor, eftersom Lgr 11 är så abstrakt och lämnar ett stort utrymme för godtycklighet, att det finns en stor vinst för varje skola och organisation att prata ihop sig för att definiera bedömningar. Helst med elevexempel, så att bedömningen blir konkret. Generellt sätt är det alltid bra att utgå från elevexempel när man diskuterar bedömning – byt elevarbeten med varandra och diskutera varför ni gör den bedömning ni gör och ta in vad kollegorna tycker. Efter något eller några år, om ni gör detta kontinuerligt – det vill säga varje vecka, så kommer ni ha en otroligt bra bedömningskompetens. Jag vet det av egen erfarenhet – så jobbade vi i SO-gruppen på Jordbromalmsskolan i flera år.

Helt nyligen gick det att läsa att besiktningsfirman Clearcar fått sitt tillstånd att besikta bilar indraget. Deras 81 stationer fick inte längre besikta bilar. Anledningen var bland annat att man slarvat med bedömningsfrågorna, se länk. Kanske skulle Skolinspektionen få nytt uppdrag. Nu har man varit runt i Sveriges skolor några varv och tittat på helheten om hur skola bedrivs. Vore det inte intressant att Skolinspektionen tittade på hur det ser ut när det gällde bedömningsfrågor? Hur går det till och vilken kunskap har lärarkåren. Vilken fortbildning får man och vilken tid avsätter skolan när det gäller bedömningsfrågor för sina lärare? Vi vet att det förekommer snällebetyg, men hur utbrett är det och vilka konsekvenser får det för eleverna och för lärarkåren i stort? Intressanta frågor och om ni frågar mig en fråga om professionalitet.

Men hur gick det för min bil då? Jo, den gick igenom utan någon anmärkning.

För övrigt anser jag att läraryrket är samhällets absolut viktigaste arbete. Förstatliga skolan!

Annonser

15 kommentarer

  1. Märkligt. Om detta inlägg som handfast berör bedömning och ett redskap för bedömning blir det helt tyst. I debatter/debattrådar händer ofta precis det när någon slår huvudet på spiken. Debatten tystnar.
    Jag tror att det är vad som händer här: de som instämmer både i Johans syn på bedömning och i hans syn på Lus har inget att tillägga, å andra sidan drabbas de som har något att invända av tunghäfta. För vad ska de kunna invända? Och det är ju faktiskt ganska förfärligt.


    • Sören,
      Intressant att du skriver detta. Samma dag, alltså i går, hade jag en diskussion med en vän och han hade en liknande åsikt som du. Klockrent blogginlägg och inget att invända mot sa han. Vet inte om det stämmer, men man undrar ju.


  2. Jag vet inte om det kanske rent av är så allvarligt att detta med bedömning av elevernas ”inlärt” har kommit i skymundan för alla glada tillrop över lärare som ägnar sin lärargärning åt att förverkliga sig själva genom att hitta på trevliga saker för eleverna at pyssla med. Leka med teknik, konstiga uppställningar i matematik, olika sätta att fördriva tiden med, mer eller mindre relevanta, IT-tillämningar mm. Innerst inne kanske de vet att detta inte leder till kunskap men någonstans tror de kanske att de utvecklar pedagogiken. För det ska man ju göra!?
    Hur många förstelärartjänster har tillsats med motiveringen att läraren bidragit med såååå mycket förnyelse av pedagogiken på skolan?
    Jag medger att tanken är skrämmande


    • Sten,
      Att lära motiverade elever kunskaper är inte svårt. Även den mest mediokra lärare med taskig metodik som får varenda ”normal” elev att tycka det är skittråkigt att gå på lektionen kan lyckas med sina elevers kunskaper. Jag har många sådana exempel. Elever som går på engelsklektionen och har en lärare som aldrig ler och alltid är sträv i sin ton och kör text, glosor, grammatik, läxförhör år ut och år in. Men de elever som kommer från akademiska hem och har studietradition klarar detta.

      Men den stora massan från förorten (det finns väldigt många studiemotiverade elever där också) som inte kan acceptera lärarens fokus på utlärt. Den stora massan som inte syns i det fantastiska tidningsreportagen om skolan eller lyfts fram i någon av lärartidningarna. Vad händer med dem? Det är bara att göra en lov runt Stockholm med hjälp av Skolverkets statistikportal SIRIS. Hur ser meritvärdena ut i Rinkeby, Husby, Akalla, Kista, Jordbro, Flemmingsberg (Visätra), Fittja, Alby, Vårby, Vårberg, Skärholmen, Sätra, Hagsätra, Rågsved – ja man kan gå in mer specifikt på vissa skolor och stadsdelar. Och ute i landet – hur ser det ut? Den skola där det fruktansvärda knivmordet skedde, i Trollhättan. Hur är deras meritvärden?

      Jag har själv arbetat på Jordbromalmsskolan och vet att dessa barn och ungdomar är villiga att lära sig och kan. Att det är smarta ungdomar som kan bli vad som helst. Men man behöver satsa mer på dessa förorter och lägga fokus på resultatuppföljning. Man behöver öka resurserna och låta lärarna få högre lön och ökat stöd. Istället för att satsa en massa stålar på projekt som givetvis fungerar på elever som kan slänga in en penna för att klara provet.

      Avslutningsvis tycker jag förstelärarreformen var taskigt genomförd och otydlig i definitionen av vem som fick förstelärartjänst. Dessutom infann sig en orättvisa. Däremot är det min erfarenhet att det finns många förstelärare som är oerhört skickliga lärare och som väl förtjänar sin tjänst som förstelärare.


      • Vad hjälper studietradition i hemmet om de inte har mycket goda språkfärdigheter från början. Jag finner det inte för otroligt att många elevers prestationer bedöms efter vilken språkfärdighet de har än vilka kunskaper de i verkligheten har inhämtat. Det kan vi väl alla känna igen oss i om vi skall examineras på ett annat språk än vårt eget. Eller om vi inte har t.ex. tillräckligt ordförråd. Vem tappar inte studiemotivationen då som barn och tonåring?
        Det gäller alltså att som lärare kunna se igenom det.

        Fast ännu bättre, att man satsar på språkfärdighet oavsett elevens bakgrund från början och innan eleverna läser in ämnen. För att bedöma elevernas svenska i matematik eller historia och sätta betyg efter det är ju felplacerat.

        I de nationella proven kan ju detta vara avgörande.

        Eller?


      • Monika,
        Klart att studietraditionen hjälper, då kämpar generellt sätt eleverna för att förbättra sitt språk. Eleverna kämpar på som bara den och förbättrar sig ständigt, det har jag sett många exempel på.


      • Monica!
        När lärarutbildningen och lärarnas kompetens diskuteras på olika fora handlar det nästan alltid om den akademiska lärarutbildningen av högstadie- och gymnasielärare.
        Det känns som om ingen vill ta i och beröra den ”lågt stående” utbildningen på förskolan, lågstadiet och mellanstadiet. Själv är jag utbildad högstadie- och gymnasielärare men har under senare år i rollen som skolhuvudman kommit att intressera mig för pedagogiken på de lägre stadierna eftersom jag upplever att det är just här som de största bristerna finns i svenska skolan.
        Det är bara att läsa LGR 11 så finner vi en mycket tydlig avstamp för en total oförståelse för hur den förpubertala hjärna fungerar hos barn.
        -Före puberteten har barn ett mycket flyktigt minne. Fakta som de får serverat av en lärare i en genomgång och som varken knyter an till tidigare bekräftad kunskap och/eller som inte finner någon användning i ett fortsatt kunskapsbygge, är helt bortglömd innan lektionen är slut.
        -Dessa barn kan normalt inte tänka abstrakt vilket innebär att den kunskap man tar till sig är mycket starkt kopplad till just den kontext i vilken kunskapen presenteras. Barn i den här åldern har mycket svårt att generalisera kunskap.
        -Att avkräva förståeles för allt barnen ska lära sig blir mycket hemmande för deras kunskapsbygge.
        I den här åldern bör barnen lär sig att använda regelstyrda rutiner och ägna sig åt språklig utveckling genom både muntlig och skriftlig träning. Förståelsen kommer när de har tillräckligt mycket kunskap att förstå.
        Sammantaget anser jag att det är en total missmatch mellan barnens naturliga förmågor och läroplanen. Vi skulle kunna ge baren en betydligt gedignare grund om vi ägnade oss åt att mycket tidigare få dem att lära sig rätt saker.
        Det värsta exemplet är den viktiga delen i läroplanen som handlar om kunskapskraven i matematik i år 6. Där finns ingen mätbar kunskap!
        Pedagogiken för det förpubertala barnet är både intressant och svår, eftersom den handlar om att kommunicera med individer som har en hjärna som inte fungerar som den vuxna människans. Den är specialiserad för helt andra saker.


      • STEN! HUVUDET PÅ SPIKEN! TACK!!!


  3. Vad gäller i vilken mån en yrkesgrupp ska betraktas som professionell så finns det olika skolor. En av de numera klassiska sociologiska studierna av professioners utveckling är Andrew Abbott (1988) ”The system of Professions. An essay of the division of expert labor”. Men det finns även andra både tidigare och senare studier. Och de flesta studier har också med bedömning, t.ex. av klienter, patienter, elever etc. som centrala delar i professionsutövandet. En annan sak som professionsforskare skulle instämma med din artikel är att bedömningarna bör bygga på en vetenskaplig kunskap. Sedan finns det olika strategier som olika yrkesgrupper väljer för att stärka sin status, .t.ex. att utestänga andra yrkesgrupper från att gå in på det egna fältet.

    Och här kan vi se t.ex. lärarlegitimation som en strategi för att stärka lärargruppers professionella status. Men här har vi också ett problem. Om det endast är en fysiklärare som får bedöma en elevs kunskaper i fysik, men eleven har språksvårigheter som bäst
    bedöms av en svensklärare/andraspråkslärare – hur hantera en sådan bedömningssituation?

    När svenska som andraspråk etablerades som ett universitetsämne och så småningom ingår som en lärarutbildningsämne har vi dessutom två kategorier svensklärare, dvs. en lärare i svenska och en lärare i svenska som andraspråk. I vilken mån kan dessa kategorier lärare etablera en gemensam bedömningsgrund för läsning och skrivande när de samtidigt särskiljs genom legitimationen?


    • En mig närstående löser det så att hon läser till gymnasielärare i BÅDE Svenska och Svenska som andraspråk Å 2a sidan blir utbildningen då 5,5 år – en termin längre än vad CSN menar är maxlängd… – och där samordningen mellan institutionerna är noll vilket leder till att ett antal kurser, motsvarande kanske ett års studier, dubbleras.


      • Den lösningen finns.

        Samordning mellan ämnen kan vara svårt – dock lättare vid mindre högskolor.

        Att kurserna dubbleras låter dock konstigt. En och samma kurs kan, enligt examensaförordningen, endast tillgodoräknas en gång i ett ämne.

        Som längst kan en ämneslärarstudent mot gymnasiet gå just 5,5 år. Detta om svenska eller samhällskunskap läses som ett andra ämne. Kombinationen svenska och samhällskunskap ger därmed automatiskt 5,5 års studier.


      • Pär. Om båda utbildningarna finns på samma enhet ja. Men när kandidaten måste alternera mellan två lärosäten för att fullgöra utbildningen i ämnena. . .


  4. Intressant, inte det som sades utan det som INTE sades. Så vitt jag minns är Gustaf Fridolin Sveriges utbildningsminister. Under ekots lördagsintervju förekom ordet skola fyra gånger i samband med migration, en gång i samband med att intervjuare (Monica Saarinen) berörde det. Ordet lärare förekom en (1) gång. Skolpolitik berördes under ca 1 min 30 sekunder i samband med asylboende, inget annat.

    Jag är inte förvånad, jag arbetar nu som matematiklärare, har sökt kontakt med ministern ang. skolfrågor. Han avböjer vänligen, varför då. Jo för arthan inte vet något om det antagligen…

    Jo, för han som människor i allmänhet vill inte bli påkommen med brallorna nere.

    OM, vilket Gud förbjude, jag vore utbildningsminister så skulle jag inleda ungefär

    Hej Monica,
    Det skall bli trevligt att tala om skolan så här i direktsändning, migrationspolitiken är inte mitt bord, jag är ansvarig för skolfrågor. Jag tycker…

    Lyssna, fatta var vi står.

    Visa mer

    P1 | Sveriges Radio
    Talat innehåll om samhälle, kultur och vetenskap. Kanalen erbjuder nyheter och aktualiteter, granskning och fördjupning men också livsåskådnings-och livsstilsprogram …
    SVERIGESRADIO.SE|AV SVERIGES RADIO


  5. För övrigt, ett bra blogginlägg. Kan bara hålla med…


  6. Jag håller med dig Johan, Jag satt som påa nålar och väntade på att utbildningsministern skulle ta upp bedömningsfrågan i ekots lördagmsintevju, inte ens skolan som helhet kom på tal…

    There i is somethings rotten in the state of….



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s